måndag 26 december 2011

Jultomten och barnet, våra lurade själar samt ToT:s clubmacka för lata mellandagar

Så kom den den då, högtiden som får hela vårt samhälle att bromsa in en aning och uppvisa något som skulle kunna påminna om inre samling. 
Barnet och jultomten! Vilket par! Så olika, men ändå så lika. Båda har tydligt med den kristna tron att göra, men har fått så olika värde.
Jultomten har på många sätt dragit förbi Barnet i betydelse och genomslag. Julklappar, julgran, julmat, julgodis, julfester, julkonserter, glögg och julsnaps, julsemester i Thailand, julmusik, julfilmer, julkalender, mellandagsjulrea, juleljus överallt i massor, jultidningar, julstjärnor, julpyssel, pepparkakor och lussekatter. Givetvis även julsemlor?! 

Men vänta nu!
Här har vi plötsligen något intressant! Semlor redan under julen – givetvis vanliga kommersialiserade fastlagsbullar med saffran, men ändå.
Att Jesusbarnet står sig relativt slätt mot julens verkliga herre jultomten, behöver ingen djupare analys. Redan för många år sedan kastade vi i Sverige ut Barnet med skink- spadet. 
Vi svenskar behöver inte hålla oss med sådant som Barnet representerar. Vi klarar oss alldeles utmärkt ändå. Det märks särskilt väl hur vi tar hand om våra barn och de gamla i vårt moderna samhälle. De har blivit kostnadsställen i de kommunala budgetarna! På detta sätt har vi sedan länge fått en nation – och tyvärr även på många håll en kristenhet – som hämtar sin kraft ur julens högtid. Därför ser det också ut som det gör på många håll i vårt samhälle och i våra församlingar. 


Jultomten med sin religion, konsumismen och det materiella är det som utgör grunden till julefriden. Den julefrid som oftast lyser med sin frånvaro, precis som julesnön nu för tiden.
Här kanske vår lilla semelhybrid kan vara oss till hjälp. Likt de julänglar som
förkunnar frid och hopp åt markens herdar i julnatten – det var ju ändå då
som Jesus föddes – förkunnar den lilla gula gräddfyllda kommersmuterade bullen med hatt, att inte julen är den viktigaste högtiden på året, utan påsken. Det finns ingen kraft i julen att hämta för oss människor. Möjligen frid, men inte kraft! 

Barnet är nog bra och påminner oss om att Gud själv ville oss något, men själva kraften för liv och fred, kamp mot det onda och försoning finns i påsken och hos den vuxne. Ingen annanstans. Ska vi få verklig fred måste vi få fred med oss själva. 
För detta krävs försoningens kraft, som springer fram ur uppståndelsens morgon. Den som förkunnar Jesu seger över dödens makt över människan. Inte så att vi slipper dö vår kroppsliga död, alla möter vi vår yttersta tid, men så att vi befrias från att dö och hamna borta från Gud. Edens portar kan åter öppnas för oss genom vad den vuxne Jesus gjorde för oss. Det är här kraften ligger, inte hos Barnet.
Följaktligen måste vi som kallar oss kristna för att nå fred och försoning – som ju ändå förebådas i julnatten – se till att påskfirandet blir större, mäktigare och viktigare än julhelgen. 
Den som sedan länge gått på tomgång för de flesta utom för julhandeln, med pengarekord år efter år.


Så, vänner, låt oss möta påsken i julen och den vuxne i barnet. 
Låt oss minnas att julens gåva till oss handlar om att det finns en väg som vi är kallade att gå. Den vägen leder oss fram, precis som de vise männen som sökte Guds fredsmäklare och fann Barnet i sin krubba. 
Vår nyckel till fred, där vi skall nedlägga våra gåvor, är inte krubban utan korset.
Korset är vår nyckel till det eviga livets gåva, given av den vuxne Jesus som en del av Guds befrielseplan för oss människor. Den gåvan är vad änglarna egentligen sjunger om i Julnattens kör: Till människor ett gott behag.




Ulf engström, kirkkoherra Häverö-edebo-Singön seurakunnassa. Käännös Jussi Böök.Niin ne sitten lähestyvät, juhlapyhät, jotka jarruttavat yhteis- kuntaamme ainakin vähän ja osoittavat jotain sellaista, joka muistuttaa sisäisestä mielenrauhasta. Lapsi ja joulupukki! Mikä pari ! Niin erilaisia, mutta kuitenkin hyvin samanlaisia. Kummatkin kuuluvat meidän kristilliseen uskoomme, mutta kummallakin on aivan erilainen arvostus.



Joulupukin merkitys ja suosio on monella tavalla ajanut Lapsen ohi. Joululahjat,jouluruoka, joulukarkit, joulujuhlat, joulukonstertit, glögit ja jouluviinat, joululoma Thaimaassa, joulumusiikki, joulufilmit, joulukalenteri, välipäivien alennusmyynnti, kaikkialla olevat jouluvalot, joululehdet, joulutähdet, joulunäpertely, piparkakut ja luciapullat. Tietenkin myös joulusemlat ?! Seis, odotahan vähän ! Tässähän meillä on yhtäkkiä jotain kiinnostavaa. Semloja jo joulun alla, tietenkin saffrantaikinasta, mutta kuitenkin.
Se, että Jeesuslapsi selviytyy kohtalaisen heikosti joulun todellista herraa vastaan ei kaipaa sen suurempaa analyysiä. Jo monta vuotta sitten heitimme Lapsen täällä Ruotsissa ulos kinkkuveden mukana. Meidän ruotsalaisten ei tarvitse olla mukana sellaisessa, jota Lapsi edustaa. Me pärjäämme aivan hienosti muutenkin. Näin meillä on jo pitkään ollut kansa – ja valitettavasti monella taholla kristillisyys – joka saa voimansa joulun juhlapäivistä. Sen vuoksi tämä näkyy juuri sellaisena kuin se on tänään useammalla taholla yhteiskunnassa ja seurakunnissa. Joulupukin uskonto, kulutus ja materialismi luovat perustan joulurauhalle. Joulu- rauha, joka useimmiten loistaa poissaolollaan, aivan samoin kuin joulun lumi nykyaikana.
Niinkuin maan paimenille jouluyönä rauhaa ja toivoa julistaneet jouluenkelit – näin tapahtui kuitenkin silloin kun Jeesus syntyi – julistaa pieni keltainen kermatäytteinen kaupallisuuden muuttama pulla hattuineen, ettei joulu olekaan vuoden tärkein juhlapyhä, vaan se on pääsiäinen. Jouluna ei ole ihmisille mitään voimaa haettavana. Mahdollisesti rauhaa, mutta ei voimaa. Lapsi on hyvä ja muistuttaa meitä siitä, että Jumala halusi meille jotain, mutta itse elämän voima ja rauha, kamppailu pahaa vastaan ja sovinto löytyy pääsisäisenä meissä itsessämme. Ei missään muualla.
Saadaksemme todellisen rauhan, meillä täytyy olla rauha oman itsemme kanssa. Tätä varten tarvitaan sovinnon voimaa, joka pulppuaa ylösnousemuksen aamusta. Sen, jota julistetaan Jeesuksen voittona kuolemasta. Ei niin, että me vältämme ruumiillisen kuoleman, kaikkilla meillä loppuu aika joskus, mutta niin, että meidät vapautetaan kuolemasta ja ajautumasta pois Jumalasta. Eedenin portit voidaan avata meille uudelleen sen myötä mitä aikuinen Jeesus on tehnyt meille. Täällä on voima, ei Lapsen luona.
Siksi meidän, jotka kutsumme itseämme kristityiksi, on rauhan ja sovinnon aikaasaamiseksi – se on kuitenkin ennustettu jouluyönä – pidettävä huolta siitä, että pääsiäisjuhla tulee suuremmaksi, mahtavammaksi ja tärkeämmäksi kuin joulunpyhät. Se, joka jo pitkään on ollut tyhjäkäynnillä useimmille paitsi joulukauppa vuosi vuodelta toistuvine myyntiennätyksineen.
Niin ystävät, kohdatkaamme pääsiäinen jouluna ja aikuisuus lapsessa. Muistakaamme, että meille tarkoitettu joulun lahja tarkoittaa sitä, että on olemassa tie, jota meidätkin on kutsuttu kulkemaan. Tämä tie johtaa meidät perille, aivan samoin kuin ne viisaat miehet jotka etsivät Jumalan rauhansovittelijaa ja löysivät Lapsen seimessä. Avaimemme rauhaan, johon me annamme lahjamme, ei ole seimi vaan risti. Risti on avain aikuisen Jeesuksen antamaan ikuisen elämän lahjaan, joka on osa Jumalan vapautussuunnitelmasta meille ihmisille. Se lahja on jouluyön enkelikuoron laulama : Ihmisille hyvä tahto.

Under mellandagarna kan man enkelt sticka emellan med en clubmacka. Här kommer ToT:s egen variant. God fortsättning!


Lägg bacon på hushållspapper, papper både över och under, och kör i micron. Fettet sugs upp av papperet och baconet blir krispigt efter ett par minuter på full effekt
Skölj några sockerärtor, skiva rödlök tunt, skiva en portobellosvamp i tjocka stekskivor och oxfilé i grillskivor.

Grilla svamp och filé i grillpanna

Gör en senapssås med creme fraiche, majonäs, dijon senap, kapris, italienska örter, lite honung och lägg rödlöken i isvatten så att den blir krispig.

Rosta bröd och klyve en vitlög som du stryker det rostade brödet med på båda sidor. Smöra sedan.

Lägg först på ruccola sallad, sedan köttet, ett stekt ägg på ena köttbiten och en skiva cheddar på den andra.  Sedan svampen och bacon. Ringla över senapssåsen och lägg ihop.

Servera med saltgurka och pickles och lite sallad. Servera med öl och en liten en om så önskas.

Smaklig måltid önskar ToT redaktionen och en GOOOD fortsättning på livet

söndag 11 december 2011

Jan Sandred gästbloggar om nykterhetsmissionen i Den Heliga Skrift, ger vintips från Libanon och presenterar himmelsk mat på planka!

Gästbloggare Jan Sandred

En exegetisk utläggning om nykterhetsmissionen i Den Heliga Skrift


Det vanligaste livsmedlet som omnämns i Bibeln är vin. kyrkan har aldrig varit helnykter, snarare förespråkar den måttlighet; Man ska skilja på att bruka och att missbruka. Men hur är det egentligen? Vad står i bibeln om att bruka vin?

Mitt favoritcitat är Predikaren 9:7 ”Välan, så ät då ditt bröd med glädje, och drick ditt vin med glatt hjärta, ty Gud har redan i förväg givit sitt bifall till vad du gör.” Solklart vad som avses. Typ rött vin med Pimpinella och en nyss skuten Beckasin.

Bibeln lär konsekvent ut total avhållsamhet från alkohol och fördömer användningen av ”vin” på en rad ställen (Ords 23:33, 1 Mos 10:9-11, 1 Tim 3:2-3, Titus 1:7-8).

Men Bibeln hänvisar också till ”vin” för att exempelvis representera den gudomliga välsignelsen av materiellt välstånd, (1 Mos 27:28), Guds nåd (Jes 55:1), eller Guds glädje till sitt folk (Ps 104:14-15, 4:7).

Det går inte riktigt ihop, eller hur?

Många moderna bibelöversättningar skiljer inte på vin och druvjuice. Och blir tvungna att skruva om texten så att det inte blir alkoholromantik, genom att lägga in moraliska ord som ”måttfullhet” och ”avhållsamhet”, som inte finns med i Vulgata.

Problemet är att ordet ”vinum” på latin, ”oinos” på grekiska och ”yayin” på hebreiska, hänvisar till druvjuice, vare sig den är jäst eller ojäst. Det är endast engelskans ”Wine” som uteslutande avser jäst druvjuice.
Det är inte alls tvärsäkert att Jesus förespråkar alkoholhaltiga drycker (som senare bibelöversättare fått tona ned genom omskrivningar). På bröllopet i Kana säger Jesus i Bibeln 2000 (Joh 2:10): ”Alla andra bjuder först på det goda vinet och på det sämre när gästerna börjar bli berusade. Men du har sparat det goda vinet ända till nu.” Men i Bibeln 1912 står det ”hava fått för mycket”. I New American Standard Bible står det ”when the people have drunk freely”. Och i King James står det ”when men have well drunk”.


Innebörden av orden är inte så entydig i grundtexten, som i engelskan eller svenskan. Grekiskans ”μεθυσθωσιν”, som i Bibel 2000 blivit översatt med ”berusade” kan också betyda ”att dricka fritt”. Då pekar ordet inte alls på berusning eller druckenhet. Det handlar om att stilla bröllopsgästernas allmänna törst.

Tvärtemot vad många tror var druvjuice vanligare än vin på Jesu tid. Det är nämligen svårare att bevara jäst, än ojäst druvjuice; Vin surnar lätt till ättika. Man man kunde koka ner juicen till en sirap, filtrera bort det jäsbara fruktköttet, placera druvjuice i förslutna krukor nedsänkta i kallt vatten, eller genom röka krukorna med svavel innan de förslöts. Användningen av sådana tekniker visar tydligt att medlen för att bevara druvjuice utan jäsning var både kända och användes i antiken.

Historikern Josefus, som levde omkring 70 eKr, använde samma ord när han beskrev den ojästa, färsk druvjuice. Andra samtida författare, som Plinius och Plutarchos, intygar att ”bra viner” var sådana som inte berusar.
Detta stöds av adjektivet καλον (kalos) – ”det goda vinet” – i texten om bröllopet, som betecknar något som är moraliskt gott, i stället för agathos, vilket betyder gott i största allmänhet. Alltså: det ”goda vin” som Jesus gjorde vid bröllopet i Kana var ”bra” eftersom det var färsk, ojäst druvjuice.

Samma sak är det med ”Drick av den alla. Detta är mitt blod, förbundsblodet som blir utgjutet för många till syndernas förlåtelse. Jag säger er: nu kommer jag inte att dricka av det som vinstocken ger förrän den dag då jag dricker det nya vinet med er i min faders rike.” (Matt 26:27-29). Vin skördas som bekant på hösten. Påsktiden infaller ett halvår efter vinskörden. Jesus och lärjungarna kunde inte använda färskt, nypressat vin vid sin nattvardsmåltid, om det inte är fråga om någon slags Beaujolais nouveau. Jesus säger ”det som kommer från vinträdet”. Det låter mer som ojäst druvjuice.

Vinets vagga anses vara Georgien-Armenien. Om Noa strandade på Ararats sluttningar efter syndafloden, kan alltså ha kommit från Kaukasus. Med sig i arken hade han vinrankor ”Noa var åkerbrukare, han var den förste som anlade en vingård” (1 Mos 9:20). Den äldsta nedskrivna legenden om syndafloden och Noa handlar om hur Noa inför vin i Det Förlovade Landet. Berättelsen härstammar från Uruk-perioden i Mesopotamien, dvs första hälften av tredje årtusendet f.Kr.


Någonstans här, i triangeln mellan Galileiska Sjön, Svarta Havet och Kaspiska Havet, uppstod troligen den ”moderna” vinkulturen. Exakt när tvistar dock forskarna om. Några tror att jäst druvjuice fanns så tidigt som 7000 f.Kr., kanske långt tidigare. Andra menar att kontrollerad vintillverkning verkligen uppfanns av Sumererna i Mesopotamien, just omkring Uruk-perioden. Det finns arkeologiska fynd som bekräftar båda teorierna.

Vinodlingen var mycket viktig i det forna Mellanöstern, och det finns många historiska berättelser där just vin spelar en viktig och symbolisk roll. Som till exempel att Noa var den första som missbrukade vin (1 Mos 9:21). Eller efter att Moses fört Israels folk genom Sinaiöknen och hans spejare tog med sig bevis på att det förlovade landet flöt av mjölk och honung. ”Sedan kom de till Druvdalen. Där skar de av en vinranka med en enda druvklase, som två man fick bära mellan sig på en stång, och plockade också granatäpplen och fikon.” (4 Mos 13:24) Eller den storartade nykterhetspredikan som avslutar 23:e kapitlet i Ordspråksboken.

Många av Psaltarpsalmerna och dikterna i Höga Visan innehåller lovsånger till druvan och vinet. ”Vad din kärlek är skön, min syster och brud, din kärlek är ljuvare än vin, din balsam ljuvare än alla dofter. (Höga Visan 4:10) ”Din mun som det finaste vin, som flödar över i min och fuktar läppar och tänder.” (Höga Visan 7:9) ”Salomo hade en vingård i Baal Hamon. Han lämnade vingården åt väktare. Tusen siklar silver skulle frukten inbringa. Men min vingård har jag här. 
Behåll dina tusen, Salomo, och ge tvåhundra åt väktarna!” (Höga Visan 8:11-12)
Inom den forntida läkekonsten var vin länge det enda botemedlet som botade och lindrade. Sår baddades med vin, vatten blev drickbart om det blandades med vin. I den Judiska Talmud står att läsa: ”Finnes icke vin måste andra medikament tillgripas…”

En vinpress i det gamla Mellanöstern utgjordes av två behållare uthuggna direkt i klippan, den ena högre belägen än den andra. De båda var förbundna med en ränna eller ett hål i mellanväggen. I den övre behållaren trampades druvorna med fötterna och saften rann ned i den undre.
Uttrycket ”blod” om druvsaften, som exempelvis i ”Han binder sin åsna vid vinstocken, sitt åsneföl vid rankan. Han tvättar sin dräkt i vin, sin klädnad i druvornas blod.” (1 Mos 49:11) eller ” Druvans blod blev ditt vin.” (5 Mos 32:14) vittnar om att man i det forntida Mellanöstern mest använda röda druvor till vin.

I den antika staden Byblos i nuvarande Libanon har man hittat 5000 år gamla vinrankor. Syrah är den druva som kan spåras längst tillbaka, både historiskt och geografiskt, till staden Shiraz. Även Chardonnay räknar sitt ursprung hit. Båda druvorna fördes till Europa av feniciska sjömän till Grekland och Marseilles. Undre medeltiden var viner från städerna Tyros och Sidon, belägna i dagens Libanon, bland de mest eftersökta. 1875 anlade jesuiterna jättelika vinkällare i staden Ksara.


Rekommenderat vin: Château Ksara, Reserve du Couvent (nr 12596), 89 kr http://www.systembolaget.se/12596
40% Syrah, 30% Cabernet Sauvignon och 30% Cabernet Franc.
Mycket prisvärt Libanesiskt rött vin. Udda och kul, med tydlig strävhet. Fruktig och kryddig, med fatkaraktär (dvs vanilj). Blandningen ger must. Det finns tobak och choklad, ceder. Kryddor som kryddnejlika, muskot och lakrits. Frukt som slånbär, björnbär, (torkade) fikon, plommon, körsbär.

Mat från biblisk tid, varför inte kött på planka?

Ta en plankbit, gärna ek, som du "bränner" av i ugnen. Låt den svalna och pensla på lite rapsolja under tiden. Skala potatis och koka den som vanligt. Välj en lämplig sort för mos.

Köttet i detta fall närproducerad oxfilé men även biff kan väljas skall vara väl fettsprängt eller marmorerat för saftigare resultat. Om du använder fryst oxfilé, tina den långsamt i kylen och ta den innan den tinat helt, innan köttsafterna börjat läcka ut. Skär den ca i 4-5 centimeters tjocklek med den "isiga kärnan intakt och peppra den med nymald svartpeppar.




Linda haricots verts med bacon, en per person. 



Gröp ur tomater och lägg "gröpet" i en skål, riv i ett par vitlöksklyftor, tre msk ströbröd,  en halv dl persilja,  tre msk olivolja, salt och nymalen peppar.

 Rör i hop och låt svälla ihop en stund. Kolla potatisen så att den inte blir överkokt.

Separera äggulor och låt dem rumstemperera. Till denna rätt behövs 9 stycken.

Förbered såsen genom att finhacka 4 schalottenlökar, 1 dl rödvinsvinäger,  1 dl vatten, ett gäng vitpepparkorn, några rejäla nypor dragon och en nypa körvel. Lägg allt i en kastrull och koka ner vätskan till ca hälften. Sila av och töm tillbaka i en kastrull, låt svalna något, och rör i 6 äggulor. Denna reduktion är grundsmaksättare i såsen.

Skira ett pkt smör, låt stå en stund så att de tyngre partiklarna sjunker till botten. Det klarnade smöret, eller Ghi som Indierna kallar det, skall i en liten jämn stråle vispas ner i äggulereduktionen som är placerad i vattenbad. Detta görs sist av allt!

Förslut köttet i en grillpanna. Då sluts isigheten inne och kommer att medverka till köttets saftighet! Se till att det blir en rejäl yta.

Rör under tiden i 1 dl grädde, lite rapsolja, några smörklickar, nymalen vitpeppar och salt i den nypressade potatisen. Rör ihop till ett jämt och fluffigt mos tillsätt mot slutet tre äggulor. Smaka av så att det är lagom salt med en distinkt men trevlig smak av peppar. Lägg köttet i mitten av plankan tillsammans med de återfyllda tomaterna och bacon rullarna. Fyll en sprits och gör en mur runt hela härligheten. In i ugnen och grädda tills potatisen är gyllengul, baconet stekt och tomaterna genomvarma. Här fyller nu köttets inneboende isighet sitt syfte och hindrar filén att torka ut och bli tråkigt.

Piska i det skirade smöret i såsreduktionen, smaka av med mer dragon, körvel, salt och vitpeppar. Såsen skall bli riktigt fluffig och vackert gul. Persilja hackas i mot slutet.

När plankan är genomvarm, skeda upp sås över köttbitarna, inte för mycket, så att såsen lyser upp anrättningen tillsammans med det gyllengula moset. Servera resten av såsen bredvid. Ät drick och var glad som det står i den heliga skrift.

En skön tredje advent önskar eder Uffe



söndag 27 november 2011

Livets snabbmakaroner och oxfilé en gästbloggande småbarnsmammas betraktelse med Alfreds saffranspasta

Mor och sonen Alfred


Jag vill börja med att säga ”hej” till alla som läser denna blogg om livet och maten. Jag heter Ulrika och är en ny röst som kommer att göra sig hörd på ”timjan och teologi”.

Just nu är jag föräldraledig och det är där jag har mitt perspektiv för tillfället. Att bli och vara förälder är både snabbmakaroner och oxfilé i samma förpackning, vilket är svårt att förstå innan man är där.

När man väntar sitt första barn, så har man väldigt stora förväntningar på livet efter förlossningen. Framtiden har något slags skimmer kring sig och inget kommer att bli som förr. Samtidigt förstår man ju att få barn är det mest naturliga i världen, människan har i alla tider fött barn så är det bara. Men när man själv väntar barn känns det helt unikt och märkvärdigt. Åtminstone kände jag så.

Nu är jag alltså mamma och mitt uppe i småbarnstiden. Min son Alfred är fyra månader och hela mitt liv kretsar kring detta lilla fenomen. Och livet är precis som förr, fast ändå helt annorlunda.
Det är här snabbmakaroner och oxfilé kommer in i bilden. När jag sitter och tittar på min son, snusar honom i håret så är livet bara kärlek. Man undrar vem han kommer att bli när han växer upp och så får man ett leende och inget i världen betyder mer än just den stunden. Alfred är oxfilén i livet. Samtidigt så är jag en robot som går på automatik och det finns inte utrymmer för speciellt många känslor eller reflektioner över livet. Det är blöjbyten, amning, tröstande, bära på ena sättet och bära på andra sättet allt för att han ska vara nöjd, leka med skallran och så byta blöjor igen. Alfred bara är där och jag är till för att sköta om honom. Dagarna går och jag fortsätter att amma och byta blöjor. Livet är helt utan finess, snabbmakaroner.

Det där skimret som skulle infinna sig lyser med sin frånvaro. Livet bara fortsatte, som vanligt, och jag är samma Ulrika som innan Alfred föddes. Samtidigt som livet lätt blir snabbmakaroner när man har små barn så älskar man dem gränslöst. Och jag skulle inte vilja ha det på något annat sätt heller.
Just nu i skrivande stund är klockan 23.30. Alfred ligger och sover och det är då jag passar på att få lite gjort. Alla säger hela tiden till mig att ”glöm det där med att hinna med allt som du gjort tidigare” men det är svårt. Man vill så mycket, åtminstone skulle jag vilja förvandla snabbmakaronerna till färsk pasta.
Jag menar inte att livet är tråkigt om jag bara är Alfreds mamma men det finns en önskan om att förädla mina egna sinnen och färdigheter emellanåt.
En del mammor och övriga kanske tycker att jag är hemsk när jag säger så men alla är olika. Däremot är Alfred en oerhört viktigt person i mitt liv.

Tankarna på liv och död blir tydligare när jag är med honom. Jag undrar hur länge jag kommer att få vara en del i hans liv. Och det gör oerhört ont i mig när jag tänker på att jag en dag inte kommer att vara det längre. Ulf skrev i en tidigare blogg att ”Människor utan tro är rädda för att leva fullt ut därför att de är rädda för döden”. Men ibland är det svårt att tro, just för att döden lurar runt hörnet. Man blir väldigt medveten om detta ”hörn” när man får barn. Rädslan att inte få vara med kan överskugga mycket.
Om två dagar är det första advent och ute är det fortfarande höst. Någon känsla för att julen nalkas har inte infunnits sig ännu. Och eftersom jag är småbarnsförälder så har jag inte hunnit med att damma av julstjärnorna och adventsstakarna i källaren, något som aldrig skulle ha varit fallet tidigare. Då skulle de redan varit på plats i fönstren. Men konstigt nog känner jag mig inte alls stressad över detta, jag som varit som pedant och noga tidigare. Något har jag tydligen lärt mig i mitt nya gamla liv som mamma.

Trots att jag är rädd för döden bejakar jag livet och i år är det viktiga att jag får vara med min nya lilla familj.


Vi tackar Ulrika för delandet av tankar rörande livet som småbarnsmamma både i stort och smått. Till hennes inlägg har jag skapat en rätt som heter Alfreds saffranspasta, utmärkt att servera i Advent och jul

Lös saffran och  sväll lite smulade torkad svamp om du har någon. En rejäl nypa och näve för vardera. I hett vatten, låt dra i tio minuter.

Finhacka selleri, färska champinjoner, morötter, gullök, rumstemperera ostar till såsen. Ta de ostar som du gillar, cheddar, gruyére, dansk Gamle Ole och eller parmesan

Fräs grönsakerna i smör och koka upp pastavatten

Fräs med bacon eller pancetta eller rökt sidfläsk ta vitpeppar kvarnen några varv över.

Häll i grädde i saffrans och svampblandningen, till för ostarna och låt alltsammans smälta ihop till en härlig kräm.  Häll sedan över, när du ser att konsistensen är riktigt krämig, grönsaks och fläskblandningen i saffrans krämen. Här kan även röras i örter av olika slag. Jag använde Italienska frysta örter i detta fall och färsk timjan!

Koka pastan. jag använder alltid den tunnaste sorten jag kan hitta men det är valfritt. Häll av den kokade pastan och spara lite pastavatten om såsen skulle behöva redas av ytteligare. Du kan slå av pastavattnet i den skål du serverar i så värmer du den samtidigt.

Häll av kokvattnet och slå i pastan i skålen, sedan saffranskrämen, riv sedan parmesanost över och avsluta med persilja och några röda tomater som gör sig fint mot den gyllengula rätten.

SMAKLIG MÅLTID OCH GOD ADVENT PÅ ER ALLA1

onsdag 16 november 2011

Den verkliga klimat och temperatur katastrofen och en värmande livsbejakande curry

Det talas ofta om klimatskifte med global uppvärmning och kraftig påverkan för våra levnadsvillkor i framtiden. Det rör allt från högre vattenstånd med översvämningar till ändrade förutsättningar för insekter och olika typer av sjukdomar. Om detta spekuleras med oerhörd kraft. Stora resurser tas i bruk och   engagemang finns för att väcka upp människor och synligöra klimatförändringarna och föra miljöfrågorna upp på vars och ens dagordning. Modeller tas fram och spekulationerna avlöser varandra om hur vi tror att det kommer att se ut i framtiden. Detta är bra men debatten är något för trång och naiv! Framförallt farlig då kommersiella mediakrafterna tjänar så stora pengar på att skrämma människor med osanningar och föra bort vårt medvetande från andra och mer verklighetsnära klimathot.

Ibland tänker jag att det vore bättre att se vad som redan är för handen i dag istället för att spekulera kring framtiden. Att få människor att ändra beteenden som bygger på vad vi tror skall hända sedan är svårt. Ännu svårare är att få de kommersiella krafterna i vår värld, med kortsiktig profithunger som enda drivkraft, att ta hänsyn till någon som helst framtid.

Svaret är, tror jag, att vi alla måste ändra vårt sätt att handla och ta vårt individuella ansvar tillsammans! Hur gör man då det?

Jag minns tydligt när jag jobbade som rektor och hade ansvar för verksamhet från förskola och upp till åk 9. Vi hade samtalat om de nya reglerna för rökning på arbetsplatserna med alla anställda och kommit överens om totalt rökstop i all vår verksamhet. Några dagar senare skulle jag in på en av förskolorna och tog, eftersom jag hittade bra i alla husen, en annan ingång som låg bredvid lastkajen för matvaror. Där stod en förskollärare och rökte, frös och hon blev dessutom förskräckt när hennes chef kom. Nu var inte rökningen det mest problematiska i denna historia. Hon var väntade barn i åttonde månaden!

Alla kvinnor och män vet vad tobaksrökning gör för den inre miljön för ett foster ändå, trots att det var den fria självständiga kvinnans eget efterlängtade barn så, rökte hon och förpestade och skadade sin egen avkommas inre livsviktiga miljö. Här ser vi vilka starka krafter vi har att göra med. Vi människor är ofta inte bättre än just så här när det kommer till miljöfrågor eller etikfrågor i våra egna liv. Hur skall vi då klara de stora frågorna om förmodade klimatskiften i en framtid som vi vet så lite om?

Svaret är utbildning kopplat med gemenskap i ett lokalt sammanhang. En ny samhällsanda där vi verkligen tar makten över våra egna liv i våra lokala samhällen. Vi människor kan när vi är många som delar kunskaper, insikter och tro uträtta så mycket gott om vi bestämmer oss för det!

Varför kan alla fyraåringar i Australien simma?
Jo därför att alla vuxna har bestämt, utbildat och genomfört att det skall vara så!

Vi måste bestämma oss för vad som skall genomföras och sedan göra det! Vi kan inte längre lita till politiker som inte har koppling till våra lokala sammanhang och kan ställas till svars!

Vilket är då det största klimatförändring som vi märker av i vårt land i dag? Jo det finns en annan medeltemperatur som dramatiskt har förändrats under mycket kortare tid än den medeltemperatur som vi larmar om på celsiusskalan. Den temperatursänkningen saknar motstycke i modern Svensk historia! Det är kärlekstemperaturen i vårt samhälle! Där är det inte bara fråga om en halvgrad på 100 år utan åtskilliga grader på de senaste femton åren. Att bygga upp är svårt, mödosamt och kräver en massa av oss människor. Utbildning, samtal, visioner, kraft och drömmar om ett bättre och rättvisare samhälle. Det tar tid, lång tid att bygga upp. Att riva ner kan vilken idiot som helst göra och fort kan det dessutom gå.

För att vi skall klara vår yttre miljö i vårt samhälle, ja i hela vår värld måste vi klara ut vår inre miljö. Det lackar mot Jul och den vulgärkommersiella marknaden har sedan länge satt upp skylten för julhandel som återigen väntas slå rekord trots att halva världen är i djup finansiell kris?? Vi beter oss som den gravida kvinnan på lastkajen om vi inte tar ner skylten och visar marknaden att vi inte vill se denna utveckling med julhandel och konsumtion redan i september. Julens budskap är ju fred och frid!

Tänker vi som vi alltid har gjort, gör som vi alltid gör får vi samma förväntade resultat. Om vi tänker på ett nytt sätt och gör på ett annat sätt då får vi ett annat resultat. Det är vad vi behöver nu. Den förändringen kan bara börja inifrån oss själva.

Jag säger er att det blir ingen fred eller frid om vi inte först sluter fred med oss själva. Sedan kan vi få fred med andra och i en god gemenskap ta makten över våra barns framtid och stoppa den rovdrift mot vår natur som hotar att såga av den gren som vi alla sitter på. Lagstiftning hjälper inte och för många politiker har förbrukat sitt förtroende för länge sedan! Kejsaren har inga kläder på sig! Vi måste ändra vårt sätt att tänka, leva och älska varandra och vår värld som vi fått att ta hand om. Ta ansvar själva, tillsammans, det är en högre form av demokrati. Först då kan vi få en sann förändring som spelar roll för framtiden.

Medan kylan breder ut sig både i naturen och i ett allt mer kallt samhälle där barn och gamla blivit kostnadsställen i kommunala budgetar och larmrapporter står som spön i backen behövs en värmande curry med ett hetare ursprung och andra sätt att tänka.


Ta lammfärs eller nötfärs ca 700 gram, salt, peppar, koriander, riven vitlök,  två finhackade röda chilifrukter , spiskummin, riven ingefära och paprikapulver. Hacka två lökar som fräses i smör på medelvärme. Tillsätt en nypa råsocker, låt svalna innan du blandar in löken i färsen.


Skala fyra stora potatisar och tärna dem i trevliga kuber, grovhacka en paprika, skiva upp ett par morötter och gör tärningar av en liten kålrot. Skär ner broccoli i små buketter.

Fukta händerna med vatten och rulla medelsmå köttbullar av färsen.  sjud dem sedan i en kastrull med en liter buljong och cocosmjölk, gurkmeja, chilipulver, currypulver och grön currypaste.

Ta upp köttbullarna med en hålslev och lägg åt sidan

Lägg i potatis och kålrotskuber i buljongen. Du kan sila den om du så önskar efter  du sjudit köttbullarna.

Fräs svamp och grövre gula lökbitar i en stor stekpanna. salta och peppra så att löken vätskar sig något.

Rosta försiktigt senapsfrö i en torr panna

Tillsätt broccoli, paprika och senapsfröna till löken och svampen som fräses i smör


Lägg över allt i kastrullen där kålroten och potatisen sjudit nästan färdigt.  Lägg även i frikadellerna dvs köttbullarna och låt allt puttra ihop. Smaka av till önskad styrka med curry, salt och peppar.

Servera med gräddfil

Smaklig måltid önskar eder Uffe



söndag 6 november 2011

Döden, döden,döden....och halstrad råbiff med vitlökspotatis och skånsk tigersås

Minneslunden på Häverö kyrkogård i Roslagen
Det berättas att Astrid Lindgren och hennes syster, när de kommit upp i åren, inledde sina telefonsamtal med döden, döden, döden! Så att det ämnet raskt skulle vara avklarat. Jag kan tycka att det ligger något friskt och livsbejakande i detta. Åtminstone bättre än som oftast är fallet att vi försöker tiga ihjäl döden, låssas som döden inte finns, men den leken slutar alltid på samma sätt.

Varför är vi då så rädda för döden? Varför störtar vi iväg med vår gamla pappa på 96 år till akuten där han får ligga och dö på en brits i en korridor? Varför får han inte dö hemma i lugn och ro med ljudet och värmen av sina nära och kära? Svaret är givetvis att vi förlorat kunskaperna kring döden och är rädda, osäkra och får panik. Därför måste vi återupprätta konsten att dö på ett värdigt och livsbejakande sätt. Det finns många förklaringar till varför det utvecklats på detta sätt men en som jag vill fundera över är den naturvetenskapliga hållning som stängt av värmen i många av våra inre rum och därmed gjort dem obrukbara. Att använda en vetenskaplig syn och TRO att den kan användas överallt för att förklara allt är lika naivt som att TRO att man kan använda TRO för att förklara alla sammanhang.

Man måste veta när man skall veta saker och man skall veta när man skall tro. Blandar man ihop detta får man en rejäl soppa som inte sällan ligger till grund för likriktande religiositet sk. fundamentalism eller en överdriven  fundamentalistisk vetenskapssyn. Här kan man bara slå på tv:n eller läsa tidningen så är dessa medier fulla av sådant som orsakas av dessa "livshållningar".

Vi är inte skapade för att vara religiösa utan vi är skapade till andliga varelser som skall leva i en sund andlig relation med oss själva, våra medmänniskor och vår Skapare. Jamen är inte människan så mycket mer. Jomenvisst som man säger norröver, det är klart! Människan är inifrån och ut en socialvarelse, en sexuell varelse och en andlig varelse vare sig vi vill det eller inte! Det är bara att titta på Internet och se vilka sammanhang som finns där omkring dessa tre områden. Vilka avtryck vi där där visar vilka vi är inifrån och ut. Nätet är vår själs spegel och hjälper oss att få syn på oss själva som mänsklighet.

I ett senare blogginlägg skall jag återkomma till dessa tre områden men nu vill jag bara konstatera det som alla egentligen VET! Det är en mycket stor och svår utmaning för oss människor är att lära oss att använda rätt verktyg i rätt sammanhang. Inte minst därför att maktfrågorna ofta står i vägen och att vi själva ställer oss i vägen för oss själva. När vi skalat av detta och gjort vår makt och sjävinsiktsanalys. Först då kan vi se, hantera och lösa de utmaningar vi ställs inför. Både tro och vetenskap gör oss rikare när de används på rätt sätt men skapar en stor fattigdom när de används på fel sätt. Det är ju bara att se efter vad vi gjort med vårt eget land som är så rikt men lider under en så utbredd fattigdom andlig fattigdom! Brist på TRO i ett samhälle är på sikt dödligt, leder till syrebrist samhällets långsamma men säkra undergång!

Det är tron som är bryggan mellan osynligheten och synligheten. Det är tron som är porten i vårt inre för att materialisera det osynliga in i synligheten. Våra kyrkor att bra exempel på detta. I tider när vi låter våra barn gå i baracker i stället för i riktiga skolor, när vi bara drar ner, stänger avskedar folk, vanvårdar gamla och sjuka. I tider när några roffar åt sig och dödsynderna högmod och girighet grasserar är det viktigt att tänka bakåt en smula. Se på våra gamla kyrkor. De står där och vittnar om en annan tid när våra förfäder och förmödrar i TRO låt "bekyrka" hela vårt land fast där inte fanns lastbilar, truckar eller moderna verktyg. De gjorde detta ändå och med vilket resultat sen! De är smyckade med konst och skönhet, vacker textil och vackra litturgiska kläder, massor av musik och poesi för att inte tala om de gamla och vackra kyrkogårdarna som oftast finns som omslutande oaser. De fanns högmod och girighet även då men rösterna emot var tydliga. Ta vårt eget helgon Birgitta som exempel.

De gjorde det i TRO, det var inte omöjligt! Det vore roligare att få leva i ett sådant samhälle där man gemensamt kunde uträtta sådant än att se detta fattiga som vi idag har där allt mer eller mindre är omöjligt. Så går det för ett samhälle som slutar TRO och tror att man ersätter tron med vetenskap och förvandlar människor till kostnadsställen vilket är den vetenskapliga livssynens motpol mot den religiöst fundamentalistiska hållningen. Vi har i dag gjort våra barn och gamla till kostnadsställen i våra kommunala budgetar, det gör något med vår människosyn i samhället. Istället för att vara skapade till Guds avbild är vi kostnads ställen! Vilket byte eller vad säger ni?

Människor och samhällen som slutar TRO på Gud tror inte på ingenting, de tror på precis vad som helst!

Människor utan tro är rädda för att leva fullt ut därför att de är rädda för döden. Döden har blivit vår fiende istället för vår vän. i takt med att vi tappar vetskapen om rörelsen mellan det synliga och osynliga krampar vi allt mer och får svårt att andas. våra förfäder och förmödrar visste bättre och våra "heliga" rum är fulla av dessa insikter och symboler. Tyvärr vet de flesta inte om att de finns där eftersom kunskaperna gått förlorade sedan länge.

Vår framlidna skådespelerska SIF RUUD sa i en intervju att hon inte var rädd för döden utan för livet. Det kan ju verka en smula underligt men det är egentligen väldigt klokt sagt. Rädda människor, människor som är rädda för livet blir ofta arga människor, olyckliga eller som man sa för osaliga. Vi vet att rädda människor kan bli farliga människor. I detta perspektiv är det djupt olyckligt att dödsrädslan har blivit så utbredd och att vi inte längre uppfattar döden som en naturlig del av livet.

Vi bör komma ihåg att vi inte äger livet. Vi kommer någonstans ifrån, får vår tid, sedan återgår vi till osynligheten. Ingen kan säga att i morgon skall jag vakna och göra det eller det eftersom vi inte VET detta. Vi kan bara TRO det. Visserligen på goda grunder men ändå. Vad är det då vi äger frågar vän av ordning? Jo vi äger den gudomliga rätten att förvalta våra liv. De finns så många gåvor nedlagda hos mänskligheten och jag VET att den sanna tillväxten för vår värld vore om vi alla tog fram våra gåvor, samarbetade och gemensamt förvaltade vår värld till det paradis det faktiskt var tänkt att vara. Där vi antagligen var tänkta att leva. Det mesta handlar om tro i våra liv och i våra samhällen därför är det viktigt att ta hand om tron. För att göra det måste man ha kunskap och veta saker. TRO och VETANDE hör ihop som två sidor av samma mynt. Så tag fatt i din bibel och läs igenom evangelierna, sök kunskap och insikt men framför allt älska varandra och var inte rädda som en person så tydligt undervisade om för länge, länge sedan.....älska din skapare och lev livet fullt ut. Vi behöver ju inte vara rädda eftersom vi ända alla skall dö så spelar det ju ingen som helst roll. Lev nu i värdighet och med medkänsla för allt runt om dig. Slösa med beröm och kärlek det är ju gratis så varför snåla. Le mot andra så får du tillbaka. Bekämpa ensamheten för den är ett fördärv som får vårt samhälle att ruttna inifrån! Lev fullt och fast så kan du dö med gott samvete.


I bland tycks livet och döden hålla oss på halster så därför får det bli halstrad råbiff i detta sammanhang. Kom i håg följande när man är ledsen och har sorg efter någon är det viktigt md riktig mat, inte bullar och kakor. Återigen ett bevis på den fattigdom kring hanterandet av sorgen att det inte längre ger upphov till tacksamhet och glädje över en människas liv och vad hon fått betyda och därmed självklart skall firas med god mat, dryck och varm gemenskap. I stället är vi som förlamade tappar alla koncepten och lägger allt i händerna på den kommersiella begravningsbyrån som tar rejält betalt för något som är mycket förminskande. Döden är större än vad som passar in i de prislistor som där tillhandahålls!

Halstrad råbiff med råstekt vitlökspotatis med skånsk tigersås.

Ta nymald, gärna dubbelmald nötfärs ca 600 g. Gör inte biffarna av färdigpaketerad nötfärs från butik be att de nymaler den i stället! Blanda färsen med två finhackade gula lökar och inlagda rödbetor. Fyra ägg och fyra matskedar väl avrunnen kapris. salt och svartpeppar. Låt stå medan du gör i ordning den råstekta vitlökspotatisen.



Skala, skiva den skalade potatisen i den tjocklek du önskar. Stek den i smör men ha inte i för många skivor i pannan samtidigt utan stek den ungefär som hamburgare i smör och olja. Då får de yta som blir gyllengul och vacker. Inte på för hög värme. Ta en potatis sticka eller en liten stekspade och vänd dem när rätt färg syns på stekytan, salta efterhand. När du stekt all potatis blanda med finhackad vitlök i en ungsfast form och låt stå på 150 grader i ugnen medan du halstrar biffarna.


Stek de formade biffarna i en grillpanna med smör och lite rapsolja. När du formar dina biffar fukta händerna väl med vatten så släpper färsen bättre.


En minut på var sida om du vill ha den som en verklig rå halstrad råbiff. Förläng tiden ju mindre rå du vill ha den. Du måste givetvis ta hänsyn till vilken storlek du gjort biffarna i.


Lägg upp biffarna på ett varmt runt fat, eller vad du har, Lägg potatisen i mitten. Strö över flingsalt, nymalen peppar och finhackad persilja.


Servera med en kall sås gjord på creme fraice, tigersås, rökt tabasco, dijonsenap, grovmalen skånsk senap och lite salt. Givetvis kan här serveras kall pilsner och en god snaps om man så önskar. Mjölk går också bra!

onsdag 19 oktober 2011

Kvinnor och män som pedofiler och ungskorv från Falutingsrätt

Höstglädje
Så har då ytterligare ett paradigmskifte ägt rum i vårt moderna och utvecklade samhälle. Uttrycket "akta dig för fula gubbar" måste nu skrivas om och lyda: akta dig för fula gubbar och gummor! Det är med sorg i hjärtat som jag följer med i mediarapporteringen om den man och kvinnor som nu dömts för barnporrbrott i Falutingsrätt. Med sorg men inte med förvåning avhör jag kvinnornas berättelser och andra kvinnors kommentarer på radion på väg till jobbet. Nej jag är inte förvånad för det är med det här som med det mesta annat för oss människor. Det finns inget nytt under solen!

Jag förstår psykologen som sa i reportaget att man vill ju inte att kvinnor som är mödrar och far och mormödrar skall göra sådant här mot barnen. Om kvinnan sviker vad finns då kvar? Givetvis underförstått som alltid att männen aldrig är att räkna med. De är ju av naturen mer ondskefulla och våldsamma än kvinnorna och har alltid en större skuld i alla sammanhang än kvinnor.

I detta perspektiv tycker jag att det är skönt att illusionerna nu rasar och vi äntligen kan börja se sanningen i vitögat. Det finns män och kvinnor som tar ansvar och de som inte gör det! Som präst har jag sedan länge vetet att kvinnor är lika mycket disponerad för bottenlöst mörker som vilken man som helst. Samtidigt som båda har möjlighet till oändligt ljus. I kyrkans gudstjänster har aldrig detta separerats utan som alltid har könen behandlats jämställt ur detta perspektiv. (Jag vet att det inte har skett ur maktperspektiv alla gånger men det är inte frågan här.) Syndabekännelse, avlösning och upprättelse har gällt lika för alla. I själavården har jag mött mängder med män och kvinnor som brottas med mycket mörker och problem. Långt i från alla sätter sina tankar i verket men det finns där som fantasier, tvångsföreställningar och begär på olika sätt. Den moderna myten att kvinnor skulle stå över allt sådant är ju egentligen barnslig.

Madelene Albright Amerikas tidigare utrikesminister skrev att det "borde finnas en särskild plats i helvetet för alla kvinnor som inte samarbetar med varandra" Givetvis har kvinnor samma disposition för: högmod, girighet, otukt, avund, frosseri, lättja, vrede som vilken man som helst. Efter snart halva livet i "vuxenvärlden" ser jag att det är så. Jag har mött hela registret och arbetet med mig själv för att hantera mina olika sidor. Det är att vara människa! Många av de moderna förutsättningarna som kvinnor i dag ser och kommer i åtnjutande av då samhället moderniseras och "utvecklas" är att de har samma jämställda villkor att tävla med männen om att nå det bottenlösa mörkret och bli minst lika bra på att föra ondskan in i denna värld! Det är bara öppna ögonen och se hur kvinnor sköter maktfrågor, hur livet hanteras när det gäller alla de ovan uppräknade dödssynderna. Länge nog har kvinnan kunnat gömma sig bakom idén att hon alltid är ett offer. Den tiden går nu mot sitt slut och vi ser att hon i alla stycken är myndigförklarad och hållen för ansvarig på samma sätt som vilken man som helst. Hennes egna gärningar visar det! Frågan är när våra domstolar vågar döma efter en jämställd princip och ge kvinnor samma straff som män får för samma brott?

Under min tid som rektor var en av de svårsate insiktena att hantera följande. det finns mammor som inte har sina barns bästa för ögonen. Papporna var ju redan på förhand uträknade i den allmänna debatten men kvinnorna....???

Jag vet inte hur många gånger jag som ansvarig fick gå hem med den beska smaken i munnen då denna insikt fick mig att se sanningen i vitögat att det finns totalt ansvarslösa, själviska mammor som inte bryr sig för fem öre om sina barns bästa. Här finns många exempel på hur kvinnor sticker och lämnar sina barn och ansvarstagande övergivna pappor får ensam klara barnens vardag, jag har träffat nyblivna mödrar som för karriärens skull stuckit över till USA, lämnat barnet hemma för att sedan träffa nya män over there och sedan aldrig återvänt hem till sina små. Männen hemma blir Amerikaänklingar. Tala om utveckling! Mor och farmödrar som inte bryr sig om sina barn eller barnbarn utan sätter sig själva främst i allt. Listan kan göras hur lång som helst med kvinnor som misshandlar sina män, stjäl, bedrar ja till och med våldtar och utnyttjar barn!

I allt detta ser jag män som tar ansvar där kvinnor inte gör det och jag undrar om tiden nu inte börjar bli mogen för att inse detta viktiga: Det finns de som tar ansvar och de som inte gör det! Vi måste sluta se män och kvinnor från olika planeter och i stället se varandra som myndiga, självständigt tänkande individer som med vår fria vilja tar ansvar för oss själva, det uppväxande släktet och samhällets utveckling. Det blir ett bra samhälle där män och kvinnor samarbetar med varandra. Att ständigt ligga i luven på varandra splittrar och river på sikt ner det som vi fått att förvalta.

Att lyfta upp detta till ett moget samtal, till en livsdialog, är första steget att bygga ett nytt och bättre samhälle. Där män och kvinnor verkligen får syn på varandra för vad de egentligen är istället för idiologiserade avbilder (idol betyder ju avgud dvs falsk) som tillhandahålls överallt i vårt samhälle från vaggan till graven. Då kan vi sätta axel mot axel och samarbeta för den goda framtid som ligger i våra händers möjlighet.

Då kan vi skapa en sann demokrati en rätt jämställdhet av fri vilja som används för att bringa hopp och ljus i en många gånger mörk, förtvivlad värld. Då kan vi göra skillnad för varandra, för våra med människor.


Låt oss nu inte sticka huvudet i sanden utan ta domstolarnas och polisens arbete i vårt moderna samhällsbygge som början till något nytt. I skrivandes stund hör jag att ytterligare ett internationellt pedofilt nätverk har sprängts med män och kvinnor. Se där! Svart på vitt! Kvinnan kan inte och får inte längre betraktas som offer. Hon är ibland ett offer, ibland för andra kvinnor och män precis som män är det av samma eller liknande orsaker. Här är vi  jämställda: ibland är vi som kön offer och ibland är vi förövare. Frågan är vad skall vi göra åt det?


Svåra frågor kräver en god måltid till eftertanke. Då målet avgjorts i Falutingsrätt får det bli min variant av ungsbakad falukorv med mozzarella, vittvin och tomater.



Använd en korv av godkvalité, olja en form och snitta korven längs med så att du får en skåra som följer korvens U. Blanda sedan ihop senap , gärna skånsk, bostongurka, tigersås och valfria örter.


Öppna skåran med lökklyftor och äppelklyftor, lägg rikligt med lök och äpple runt om korven. Fyll sedan med såsen och lägg resten ovanpå korven.

Salta och peppra, ta sedan mozzarella som fördelas över hela korven. Slå på lite vitt vin över anrättningen.

Tillför konserverade körbärstomater med riven vitlök och omgärda korven med det. Riv lagrad cheddarost över hela formen.


Grädda i ugnen på 175 grader i ca 40 min eller tills rätten får vacker färg. Servera med potatis eller pasta. Sallad om så önskas. Kokta morötter är toppen till. Smaklig måltid önskar eder Uffe.


Till sist låt oss inte glömma att vi lever i en underbar värld som är vår att förvalta. Låt oss älska den, låt oss älska varandra trots allt är vi ju alla tagna som gisslan i denna värld. Ingen slipper härifrån levande.