söndag 13 mars 2011

Dagens ungdom är ju bara problem......en fundering kring skolsverige

”Våra dagars ungdom älskar lyx. Den uppträder ohövligt, föraktar auktoriteter, har ingen respekt för äldre människor och pratar när den borde arbeta. De unga reser sig inte längre upp när äldre personer kommer in i ett rum. De säger emot sina föräldrar, skryter på bjudningar, glufsar i sig efterrätten vid matbordet, lägger benen i kors och tyranniserar sina lärare.”

Det är ofta, tycker jag, förvirring kring medel, syfte och mål när det gäller våra barn i skolan idag. Rätt ofta kan man dessutom se att vuxna gör barnen ansvariga för att det ser ut som det gör i klassrummen. Citatet från ovan är bara ett av i raden av vuxnas uttalanden om ungdomen. Jag hävdar att skolan inte är ett ungdomsproblem utan ett vuxenansvar. När jag föreläser i bildningsfrågor ställer jag frågan till åhörarna. Vet ni varför alla barn kan simma i Australien vid tre års ålder? Det gissas friskt och frimodigt men i stort sätt aldrig rätt. Svaret är: att de vuxna har kommit överens om det!

Det stora bekymret i vår situation är att vuxenvärlden inte verkar vara överens om någonting längre. Alla skall få följa vad de känner och tycker och hitta sina egna lösningar på hur man vill göra. Några gemensamma lösningar som alla skall respektera och solidariskt följa är inte längre aktuella utan individ och jaget sätts i centrum och omedelbar behovstillfredställelse är allt oftare den övergripande agendan. Detta märker barnen tidigt och lär sig att spela ut de vuxna mot varandra. Precis som barn i en syskonskara lär sig att spela ut föräldrarna mot varandra om de vuxna inte har en gemensam hållning inför barnen. 

Som rektor kunde jag ju tydligt se detta bland annat på förskolan. Då i form av arbetsmiljöproblem och det vet ju alla att de vuxnas arbetsmiljö är viktigare än det mesta. Här var det personalen som inte kunde stänga efter det schema som var bestämt. Orsaken var alla de föräldrar som satt på huk i kapprummen och förhandlade med sina barn om att de skulle gå hem. Ofta stressade för att få mat i ordning och ta hand om syskon eller liknande. "Kom nu vi måste hem och laga mat" eller "du får leka med Robin i morgon". De barn som inte kände för att lyda och vägrade märkte att de var starka parter i förhandlingen med makt över situationen. Ofta sprangs det i väg för att fortsätta leka eller genom bråk och protest bli kvar i lokalerna. Jag blev tvungen att gå in, som rektor, eftersom det hela utvecklades till ett arbetsmiljöproblem för personalen som inte kunde stänga på utsatt tid.

Var detta barnens ansvar? Givetvis inte! Med en otydlig vuxenvärld så blir barnen inte trygga. Mammor och pappor och lärare måste samarbeta och dra åt samma håll. Det samhälle vi skapat är idag ett väldigt tufft samhälle där den mänskliga förmågan att samarbeta kommer att bli än viktigare men då måste vi ju komma överens om vad vi är överens om så att budskapet blir tydligt. Det är den stora utmaningen!

Det finns ett uttryck som heter "Det behövs en hel by för att uppfostra ett barn". Jag ser att detta inte har ändrats i sak. Problemet är att vi inte längre har byarna kvar och att de vuxna sedan länge har slutat tala med varandra. Lösningen är inte att skylla på samhället, skolan eller göra barnen ansvariga för hur det ser ut. Vi måste helt enkelt tänka nytt.

Tänker man som man alltid har gjort, gör som man alltid gör får man alltid samma resultat. Tänker man däremot på ett nytt sätt och gör på ett nytt sätt får man ett annat resultat.

Med stor glädje ser jag nu hur alliansen med skolministern i spetsen skjuter den svenska skolan i i total sank. Lösningen på utmaningen är inte moralpanik och ett återinförande av realskolan med ständiga prov och standardiserade utantilläxor. Uppenbarligen förstår inte de styrande vad vi har för barn i våra system och försöker återvända till någon "ordningochredaskola" som ekar från deras sedan länge passerade barndom i ett Sverige som inte längre finns.

Varför skriver jag med att jag med glädje ser hur politikerna skjuter skolan i sank? Jo därför att då är den nya skolan med en verksamhet anpassad för det nya och framtida Sverige mycket närmare. Vi kan aldrig bli bättre än kineserna och ryssarna på disciplin, ordning och reda, utantill läxor och faktaindunkning. Vi kan inte återvända till sådana likriktade system där proven, testerna är målet i sig och tävla med dessa länder. Vi har inte en chans! Däremot kommer vi att klara oss om vi inser att vi har elever i våra system som är mycket lämpade som projektledare, kulturambassadörer, konfliktlösare som kan leda processer i olika sammanhang. Vi utbildar ju människor som är självständigt tänkande och som fattar kloka och självständiga beslut för sig själva och för sin arbetssituation. Försök att finna detta i det kinesiska skolsystemet eller i många andra av världens länder för den delen. Självständigt tänkande studenter som vill gå sin egen väg och tänka på nya sätt premieras inte i dessa likriktade maktsystem. Givetvis avspeglar sig detta i resultatet och hur innovativt dessa människor tänker och verkar. Det är inte en tillfällighet att kopieringsindustrin är störst i världen i Kina. De piratkopierar och snor idéer så det står härliga till och det som inte kan kopieras köps upp tillsammans med utländsk kompetens, inte sällan svensk sådan.

Vi behöver utveckla en innovativ skola, en entreprenörskola som INTE bygger på den gamla industrialismen utan på något helt nytt avpassad för hur världen kommer att se ut i morgon. Där andra saker premieras än tester och prov i långa rader. Denna övertro på tester och prov är för mig ett tydligt exempel på en förväxling mellan medel och mål. Proven och testerna får aldrig vara mål! De måste vara medel för att uppnå någonting.

En viktig drivkraft för lärande är ju själva lusten till lärandet.

INGEN HAR NÅGONSIN LÄRT NÅGON NÅGOT SOM INTE SJÄLV VILL DET!

När vuxenvärlden drabbas av moralpanik på grund av vår egen okunskap eller brist på förmåga att hänga med och tillgodogöra oss utvecklingen i samtiden måste vi tänka till ordentligt innan vi handlar. Våra barn som växer upp nu är födda i cyberrymden med en digital kompens som vida överstiger sina föräldrars, sina lärares och i sanning de styrande politikernas. Att då förbjuda eleverna deras digitala kompetens i skolan, för att vuxenvärlden blir rädd och ropar efter förbud, är inte en bra utveckling. Vi borde i stället göra precis tvärtom. Låt barnen använda sin digitala kompetens och låt våra pedagoger handleda, rimlighetsbedöma, ge ordentligt med tid och låta eleverna växa i sitt kunnande. Det är på sikt en bra nationalekonomisk inställning som kommer att skapa nya jobb och företag som vårt land så väl kommer att behöva.

VI SKALL INTE FÖLJA UTVECKLINGEN; VI SKALL LEDA DEN! 

Men då krävs ett visionärt politiskt ledarskap och det lyser totalt med sin frånvaro. Jag lade märke till detta under valrörelsen. Det verkar som det idag inte finns en enda visionär människa i våra politiska system. Detta oroar mig! Fantasilösheten och frånvaron av visioner riskerar att skapa ett samhälle som mer påminner om Darth Waders likriktade mörka värld än om den mångfärgade, dansande och bejakande tillvaro som blev förhanden när det goda segrade genom hans son Luke Skywalker.

Sluta att behandla skolan och lärarna som samhällets lilla skurgumma som utan betalning skall hantera all oordning och skräp som detta samhälle genererar. Helst utan adekvat utrustning, kompetensutveckling eller goda förutsättningar att klara uppdraget. Vi behöver visionära politiker som tänker helt nytt om skolan och som vågar skapa nya förutsättningar för våra barns skolgång. Gärna tillsammans med dem och lärarna. Det vi håller på med nu är inte rätt väg!

Jag tror att nyckeln till framgång ligger i att bejaka människans inneboende förmåga att samarbeta, vara uppfinningsrik och se lösningar på problemen. Det är förutsättningar för detta som vi behöver. Det som får oss att växa och ger oss lust att leva i denna värld. Strax skall jag börja med familjens söndagsmiddag och jag vet att matbordet är vårt samhälles sanna akademi. Här kan man verkligen tala om god utbildning. Jag ser fram mot samtalet med mina barn för de lär mig så himla mycket. Tror ni att jag  skulle ha kunnat skriva världens första bok om Etik och Internet tillsammans med Jan eller göra läromedlet Livstid som handlar om ansvarstagandet på nätet om jag inte lyssnat på mina barn? Svaret är NEJ? Jag behöver deras kunskaper och energi för att fortsätta utvecklas. Dialogen är oerhört viktig över generationerna. Skapa därför en ordentlig "tvärriksdag" med representation från alla håll och tala med varandra! Förresten citatet i början är hämtat från Sokrates  (470 f.Kr. – 399 f. Kr) 

Idag blir det kalkonstek med potatisgratäng. Recept nedan, ha en skön söndag önskar
eder Ulf.                                            Tips, om du vill ha ris istället gör en god citronsås till.






700 g kalkonfilé
1 st savoykålshuvud
2 dl vatten
citron, saften, vitlöksklyftor. mynta
4 st äpplen
Gul lök
Timjan
aprikosmarmelad
sambal oelek
salt, peppar
olivolja och smör

1. Ta bort och släng de yttersta bladen av kålen. Skölj den. Skär bort stocken i botten och dela sen i 4 delar.2. Stek spetskålen i en kastrull med smör cirka 2 minuter runt om. Det är viktigt att den får färg. Salta och peppra och häll över vatten och citronsaft.3. Skala och hacka vitlöken. Bryn kalkonsteken i en panna med smör och olja. Lägg i löken över och fortsätt att steka i ugn på 175 brader en timme.4. Dela äpplena och ta bort kärnhusen och klyfta5. Tvätta citronen väl i varmt vatten. Skär sen bort skalet från citronen fint, se till att inte få det vita med.6. Lägg ner äpplena, citronstrimlorna och finskuren mynta i kastrullen med spetskål. Håll varmt tills kalkonen är klar.

Servera med potatisgratäng och färskt bröd

Smaklig måltid

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar