torsdag 17 mars 2011

Familjens betydelse i ett sönderfallande samhälle och gemenskapsgryta för söndagsmiddagen


Efter att ha jobbat som rektor och präst i ganska många år nu tycker jag mig lägga märke till familjens betydelse för människors välbefinnande. Givetvis finns där alltid konflikter och elände i en familj eftersom det handlar om människor i relation men det är inte det som jag nu vill fundera kring.
Efter många år av systematiska uttalanden i media av olika krafter, inte minst politiska som till och med utropat kärnfamiljens död, har jag sett och ser en slags misär breda ut sig i spåren. I dag har vi åter mycket fattiga barn i vårt land och allt fler människor dör i ensamhet och utan sammanhang. Fattigdomen och ensamhetsmisären är ett tydligt alltmer växande problem som oftare kommer upp i olika sammanhang både inom skolan och inom kyrkans hank och stör.

Allt oftare får vi försöka hjälpa människor i ekonomisk misär och hjälpa ensamma människor att slippa dö i ensamhet. Detta är baksidan på ett egosamhälle som systematiskt har tutat i människor att ensam är stark och du behöver bara satsa på dig själv så kommer livet att bli en dröm. Personligen anser jag att, vara utelämnad åt sig själv är det värsta en människa kan råka ut för, men det är väl bara jag som tycker så eller?

Det är klart att i takt med att det allt hårdare (sekulära) samhället där nåden är en bristvara och som skär ner, tar bort och drar in ekonomiska förutsättningar för människor ändras själva det golv som människorna vant sig att stå på. Precis som den allt dyrare energin kommer att förändra synen det globala samhället så kommer vi se ett skifte i vårt samhälle mot det lilla lokala sammanhanget: familjen, släkten och de närmaste vännerna. Vi kommer helt enkelt inte ha råd att vara globala för den ökade kostnaden för att värma hus, vatten, bilar och framför allt mat kommer att slå undan benen för den vanliga lilla människan, dit jag räknar mig själv, och hennes begränsade ekonomi kommer att bli mindre inte större.

Om inte det kommer en fantastisk uppfinning som motverkar detta ( vi människor är ju fantastiska på att uppfinna och ändra saker och ting när vi samarbetar) kommer det globala samhället att bli lokalt och den ensamma människas livsutrymme kommer att förpassas till den parentes i mänsklighetens historia där den hör hemma. Vi kommer att behöva varandra för att klara livskvalitén och möjligheterna att få ett så gott liv som möjligt. Staten kommer inte att ordna detta för den är stadd i fritt fall med en helt annan agenda. Kvinnor får fortfarande inte lika lön för lika arbete! Detta trots att vi haft mäktiga politiska kvinnor i vårt land i årtionden nu. Är detta männens fel att kvinnornas pensionskuvert är så mycket tunnare än deras, särskilt om kvinnorna fött barn och varit hemma, nej givetvis inte. Det är i realiteten en ekonomisk omöjlighet att genomföra dessa reformer och ge alla barnafödande mammor en ordentlig pensionsgrundande inkomst och utplåna skillnaderna i pensionssystemet. Det måste vara därför som inte dessa reformer genomförts. Jag kan aldrig i min vildaste fantasi tro att någon man skulle protestera mot detta, tvärt om! Vi ser ju hemma, och det kom som en chock, vad mycket mindre mamman får i sina pensions besked än pappan. Varför det? Jo mamman har varit hemma och det räknas inte.

Det kommer inte att bli mer pengar utan det kommer att bli mindre och de redan svagare kommer att få det sämre. Det har redan hänt och spiralen utför går i allt snabbare takt.

Är då lösningen att fortsätta att bara satsa på sig själv och glo på meningslös TV? Låsa in sig med dubbla säkerhetskedjor och installera larm? Svaret på den frågan är nej. Vi måste alla engagera oss och bestämma oss för vilket samhälle vi egentligen vill ha. Av frukten skall du känna trädet står det i bibeln och den frukt som allt oftare plockas nu vill i alla fall inte jag ha. Jag vill inte ha visionslösa politiker som som inte vågar säga som det är och tänka en enda ny tanke, göra på något annat sätt och därmed få ett nytt resultat.
Vi måste sluta inbilla oss att vi kan leva hur som helst och bara göra det vi känner för. Det kommer inte att skapa ett ekologiskt uthålligt samhälle med gröna relationer. Det kommer att fortsätta att splittra och göra samhällsklimatet kallare. Sanningen är nog snarare att det pågår på jorden ett klimatskifte och forskarna varnar, med all rätt, för issmältning vid våra poler. Men den klimatkatastrof som händer i vårt samhälle talas det väldigt tyst om.

Medeltemperaturen när det gäller solidaritet, människokärlek och god respekt för varandra sjunker med en katastrofal takt.

Mot detta vill jag sätta KÄRNFAMILJEN som en möjlighet att vända utvecklingen. Att i redan tidigt i skolan utbilda barnen och de vuxna i konflikthantering och lära oss att bli bättre på relationer vore nog inte så dumt. Nationalekonomiskt skulle nog en sådan visionär satsning helt klart starka vårt lands förutsättningar. Det är oerhört dyrt med konflikter och kraschade relationer.

KRIG ÄR ALLTID OERHÖRT DYRT ÄVEN OM INGA SKOTT AVLOSSAS!

Men det kräver ju då att de som har ledande positioner vågar stå för och driva detta. Det kommer givetvis inte att hända för det är inte politiskt korrekt i en offentlig politisk hållning. Däremot går det bra att leva så men helst i smyg. Här kan vi tala om diskriminering i ordets rätta bemärkelse.

Det har inte varit sol alla dagar men jag och Lisa har nu varit ihop i trettio år. Vi har begåvats med tre underbara barn och vi satsar på vår familj. Den är inte alls perfekt och vi har alla vår beskärda del av fel och brister, inte minst jag, men vi har lärt oss att lösa konflikter och använda ordet förlåt och hjälpt varandra i den relativt svåra konsten: att leva ett gott och bra liv. Oftast är det mycket hårt arbete men emellanåt helt underbart. Söndagsmiddagen med stort S är faktiskt inte dum. Den tillämpar vi så mycket vi bara kan och orkar. Gärna med gäster inte minst från våra äldre generationer som på olika sätt berikar oss med sin livserfarenheter från sina långa liv. Det är att ta vara på resurser och så är det ju kul också!

Grytor är bra och smidig mat till många. Följande recept har delvis hämtats från Sydafrika och lite modifierats av husfar.

Sydafrikansk Slowcook i ugn.

Ta en stor järngryta, ringla lite olja över botten. Skala och dela i ätbara bitar som du vill ha dem: potatis, morötter, rotselleri, palsternacka, kålrot, små steklökar, små röda hela lökar och en purjolök. Stek rökt fint fläsk i tärningar i en stekpanna och skiva upp högrev, ytterlår eller annat lite grövre kött. Vill du göra viltgryta är det bara att välja kött och tillsätta torkade enbär. Varva sedan med kött i botten alla ingredienser i grytan. Salta och peppra något mellan varven och några vitlöksklyftor skadar inte. Överst lägger du fläsket som töms över i sitt stekfett och rikligt med delade färska skogschampinjoner. Hel svartpeppar, lagerblad och färsk timjan är gott. Kryddpeppar kan med fördel användas givetvis färsk hackad chili som exploderar som små smakgranater i munnen. Strö rikligt med persilja över och lägg ett par klickar smör över. Givetvis har du fyllt upp grytan med god buljong och ett gott mustigt Sydafrikanskt rödvin. Tips: jag brukar blanda vatten vin och mörk oxbuljong i tärning ( om du inte gjort egen som ju är allra godast)

När buljongen löst sig fyll då grytan så att vätskenivån täcker köttet och grönsakerna. Sedan lägger du på champinjonerna och den hackade persiljan. Ställ in grytan med locket på i ugnen på 120 grader i tre- fyra timmar. Då har ni gott om tid till annat medan grytan reder sig själv. Servera med nybakat bröd och en god ost till. Jag rekommenderar ett gott vin från Sydafrika till varför inte ett från Rust En Vrede.

Ha en god och trevlig söndagsmiddag.
önskar eder Ulf


 

2 kommentarer:

  1. Eller Potjiekos, som det heter på Afrikaans. Låt oss träffas snart och laga lite mat igen. Dricka ett glad vin och fördjupa oss i livets gåtor.

    SvaraRadera
  2. Håller med om det mesta. Kul att följa dina tankegångar, så här lite på avstånd också. Vi tänker ju faktiskt ganska lika ändå ;-) Det är verkligen trevligt med en kyrkans man som talar så rättframt, enkelt och personligt om dessa ting.

    En möjlig invändning är att den klassiska kärnfamiljen (mamma-pappa-barn) kanske inte måste eller bör fokuseras så hårt: Alla de positiva värden du talar om kan ju odlas även i mindre ortodoxa grupper.

    Jag funderar själv på två saker i anslutning till dessa tankegångar:

    1) Är det inte lätt hänt att den lilla, tätt sammankopplade gruppen hamnar i motsättning till kollektivet? Kärnfamiljen fungerar då som ett "utökat ego" enligt din beskrivning ovan - och inte så mycket är vunnet.

    2) Hur bör man som individ och liten grupp leva sitt vardagliga liv - här och nu - utifrån ovanstående insikter? Ta för sig av livets goda med uppskattning; eller "späka sig" och leva på ett sätt som skulle vara långsiktigt möjligt för alla?

    SvaraRadera