onsdag 23 mars 2011

Hur man finner det goda livet och muskotdoftande spenatpaj

Det är väl rätt allmänt känt att de existentiella frågorna om varifrån vi kommer och vart vi är på väg. Ständigt ligger och skaver medvetet eller omedvetet i oss. Varifrån kommer jag? Vart är jag på väg? Om detta kan sägas mycket men jag vill gärna lyfta fram insikten om "härets" betydelse för oss människor.

När jag var barn fanns ett program som var helt otroligt bra (tyckte jag i alla fall). Det var fem myror är fler än fyra elefanter. Magnus, Brasse och Eva i ett banbrytande "barnpedagogiskt" program. Här kunde vi lära oss allt från siffror till att lära oss att läsa och skriva. Men det fanns även andra dimensioner i detta program, rent av en djupare existentiell dimension där relationerna mellan Magnus, Brasse och Eva och deras sätt att resonera om livet och sina relationer som också lärde oss barn saker och ting. Jag skulle till och med påstå att en del frön som såddes då slog ut i blom och bar frukt långt senare.

Jag tänker tex på en sketch där Magnus, Brasse och Eva funderar över här och där. Efter ett tags filosoferande så sjunger de en sång vars text går ungefär såhär. Om jag nu minns rätt för det är väl 40 år sedan jag hörde den:

 "Där är där man inte är. Här är där där man är. För här har man alltid med sig. Här har man alltid med sig."

Ett problem som vi människor brottas med är att vi så ofta flyr från oss själva och från situationer. Vi är många som är på flykt undan oss själva och hoppas att gräset skall vara grönare på andra sidan istället för att stanna och ta tag i det som behövs. Vi glömmer, när flyktbeteendet sätter in, att vi inte kan fly från oss själva. "Här har du alltid med dig".

Många är de män och kvinnor som flytt från relationer in i en ny relation bärande på en ryggsäck med olösta undanträngda problem. Samma problem som kommer att dyka upp i nästa och nästa och nästa relation. Problemet låg inte hos den andra utan i mig själv så det spelade ingen roll vart jag flydde. Jagsjälv var alltid med. "Här" har man alltid med sig!

Förträngningsmekanismerna är våra bästa vänner och i bland kan de vara bra att ha. Om de övergår till ett flyktbeteende kommer de att hindra min mänskliga utveckling och mognad. Dessutom kommer de att binda mig vid problemen jag flyr ifrån istället för låta mig finna  det goda livet som jag egentligen behöver och vill leva.

En mycket berömd sådan berättelse är den förlorade sonen i nya testamentet. Där undervisas vi hur lätt det kan gå på tok när vi låter flykten förbruka vår energi (pengar är också energi) så att vi blir helt utblottade och sjunker till den lägsta av alla låga nivåer ända tills vi inte kommer längre. Då kommer insikten: jag kan inte fly längre, jag måste vända om och ta ansvar för mitt eget liv. Läs berättelsen (Lukasevangeliet 15:11-32) och se efter själv så får du se vilka krafter som finns och hur mycket kärlek det går åt för att möta en människa som slutat fly. En människa som redan förlorat allt men som mitt i den bedrövelsen reser sig som fågeln Fenix ur askan till ett nytt liv dragen av just den kärleken som tidigare kanske upplevdes som kvävande och  kanske hotande.

Att sluta fly från sig själv är den enda riktiga grunden för äkta frid. Frid är den enda grunden till ett gott liv. Det har ingenting med pengar att göra. Frid kan aldrig köpas för pengar bara vinnas!  Du inte köpa ett gott liv däremot kan du kan finna det alldeles gratis och vinna livet. Detta är ett av våra stora mysterier och att av då få helt jämställda livsvillkor vi har. Detta kommer inte av kön, ras, kultur eller ålder. Detta är inom räckhåll för alla!

En muskotdoftande spenatpaj är ju en god och enkel reskost lätt att ta med i olika sammanhan eller bara äta hemma i lugn och ro.


100 gram fryst spenat  
1 burk kräftstjärtar
2 st  
75 gram  
rivet citronskal
2 st  
1,5 dl  
1 st  





Klä en smord pajform med pajdeg. Ställ att vila i kylskåpet eller på annan sval plats i 30 minuter. sätt in en bakplåt i ugnen och värm till 175°. Förgrädda pajskalet i 15 minuter. Pensla med äggula och grädda ytterligare 5 minuter. 
Förväll spenaten och låt den rinna av. tillsätt hälften av smöret och krydda med salt, peppar och riven muskot och citronskal. Smält resten av smöret i en kastrull och låt löken puttra i under lock utan att ta färg.  Tillsätt lite salt så vätskar löken och tar då inte färg i pannan. Vispa ihop grädden, 1 helt ägg och 1 äggula. 
Blanda spenaten, den finhackade löken och de kräftstjärtarna i gräddsmeten och häll alltsammas i pajskalet. Grädda i 35 minuter. Därefter bör pajen helst stå en halvtimme. Servera med en grönsallad.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar