måndag 11 april 2011

Det osynliga klimatskiftet och "pappas" köttbullar

Så var jag då välkomnad i en Gudstjänst i Häverö, Singö och Edebo församling. Kyrkan var full och ute var vädret så där vårvackert som är livsbejakande nödvändigt för oss här i norden efter en lång, kall och mörk vinter. Att kyrkan var full visar att församlingen ännu är en angelägen plattform för människor i samhället......

Det var en stor kör som sjöng och dansade. Solister medverkade, kyrkvärdar, musiker och två tjänstgörande präster sjöng och arbetade tillsammans.  Inte minst littanian (sjungen förbön, svensk psalmbok 700:1) steg innerligt upp mot Hallstavik kyrkas innertak för vidare färd mot himlarymderna tillsammans med den fulltaliga församlingens svar.

Gudstjänsten fick sin predikan där kyrkoherden, undertecknad, talade bland annat om vådan av det myckna "hemsnickrandet" i vår tid. Vi söker alla mer eller mindre egna lösningar och förkastar det gemensamma i allt högre grad. Givetvis är då Jesu försonande offer för alla en allt mer avlägsen lösning för just mig och kunskapen om vad det innebär att bli, av nåd försonad med sina medmänniskor, sig själv och Gud allt mindre i vårt samhälle i lika rask takt som snödrivorna ute på moder jords marker.

I ett samhälle där barnen och de gamla blivit kostnadsställen i den kommunala budgeten, vilket i sig påverkar vår människosyn oerhört, där pågår ett klimatskifte av en magnitud som är väl så dramatisk som  den som i vår synliga värld smälter våra polarisar. Där smälter det men i vårt samhälle fryser vi kärleken till is och lämnar i snabbare takt de svaga och vår nästa till sina öden.

De som har tar mer och mer. De som har lite förlorar i raskare takt vad de har. De som har ögon att se med vet att detta äger rum och kommer att göra något med oss och våra barns framtid. För mig som ser pengar som energi är det viktigt att framhålla att i tider av visionslöshet och fantasilöshet som vår samtid sannerligen präglas av, det är bara spara, lägga ner, stänga till och montera ned för att spara pengar och stycka upp det gemensamma som en gång byggts upp, där måste Svenska Kyrkans församlingar våga använda sina resurser för att visa att det finns en framtid och ett hopp!

Svenska Kyrkan är den sista gödda kalven i vårt samhälle där våra förfäder och förmödrar har samlat mängder med energi under generationer. Nu har slakten på den inletts och det är med stor oro jag ser hur de som har tagit åt sig makten i rikskyrkan sköter sina åtaganden för att förvalta de samlade resurserna som nu verkligen behövs i samhället som en rejäl vitamininjektion. Istället för att ge våra syföreningsdamers ihopvirkade pengar som fallskärmar i miljoner till några få borde de ges exempelvis till ett omfattande program för att bekämpa ungdomsarbetslösheten och ge dem TRO på framtiden och på sig själva. Ja varför inte även visa dem på en tro i en sund andlighet som går utöver det som vi kan se och ta på i våra liv. En tro som står upp för de modfällda, de hopplösa, de ensamma och fattiga. En tro som har ett ärende och som ser och bryr sig om hur det går i livet just för dem utan att vi kräver något igen. Vi ger av nåd i tro därför att vi är sunda troende som vet att svara inför Gud mer än inför någon annan människa.

Här ligger den stora möjligheter för vår kyrka att vara ett salt och ett ljus, en motkraft till det samhälle som idag fryser kärleken till is i samhället och gör människor till kostnadsställen. Detta är vi skyldiga våra barn som vi vill ge en ljus framtid. Detta är vi förpliktigade våra tidigare generationer som samlat ihop all den energi som ännu finns kvar inom kyrkans hank och stör. Låt oss visa handlingskraft i samhället och gå före i frimodighet för ett varmare klimat. En kristen klimatkampanj där vi går från ord till handling ser till det gemensamma och gör skillnad för våra medmänniskor. Där vi gör skillnad för vår nästa!

Låt oss värma upp vårt land igen till en behagligare temperatur!





Att äta lite dansk hakkeböf är lite som "pappas" köttbullar, välgörande och skapar en slags trygghet. Dessutom är det som himla kvickt och lätt att göra.

Koka potatis eller skiva den i centimeter skivor och lägg i en ugnsfast form, smord, 200 grader medan du gör biffarna. Skiva fyra stora lökar, blanda gärna röd och gul och stek den lätt gyllene i en panna med smör, olja, peppar, en nypa socker och salt.

Tag upp den och lägg i mer smör och stek den pepprade, saltade oxfärsen som du blandat och format till lagom biffar. Stek i panna, gärna gjutjärn, några minuter. Det gör inget om de är lite röda inuti.

Lägg i löken igen och "frasa" till den lite med biffarna. Slå på lite vatten och soja och gör en steksky.


Servera med inlagd gurka, syltlök och om du vill bakade tomater om du ändå gjort potatisen i ugnen.


TIPS: Fukta händerna med vatten när du formar biffarna så släpper färsen lättare från händerna.


Smaklig måltid önskar eder Uffe

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar