måndag 26 december 2011

Jultomten och barnet, våra lurade själar samt ToT:s clubmacka för lata mellandagar

Så kom den den då, högtiden som får hela vårt samhälle att bromsa in en aning och uppvisa något som skulle kunna påminna om inre samling. 
Barnet och jultomten! Vilket par! Så olika, men ändå så lika. Båda har tydligt med den kristna tron att göra, men har fått så olika värde.
Jultomten har på många sätt dragit förbi Barnet i betydelse och genomslag. Julklappar, julgran, julmat, julgodis, julfester, julkonserter, glögg och julsnaps, julsemester i Thailand, julmusik, julfilmer, julkalender, mellandagsjulrea, juleljus överallt i massor, jultidningar, julstjärnor, julpyssel, pepparkakor och lussekatter. Givetvis även julsemlor?! 

Men vänta nu!
Här har vi plötsligen något intressant! Semlor redan under julen – givetvis vanliga kommersialiserade fastlagsbullar med saffran, men ändå.
Att Jesusbarnet står sig relativt slätt mot julens verkliga herre jultomten, behöver ingen djupare analys. Redan för många år sedan kastade vi i Sverige ut Barnet med skink- spadet. 
Vi svenskar behöver inte hålla oss med sådant som Barnet representerar. Vi klarar oss alldeles utmärkt ändå. Det märks särskilt väl hur vi tar hand om våra barn och de gamla i vårt moderna samhälle. De har blivit kostnadsställen i de kommunala budgetarna! På detta sätt har vi sedan länge fått en nation – och tyvärr även på många håll en kristenhet – som hämtar sin kraft ur julens högtid. Därför ser det också ut som det gör på många håll i vårt samhälle och i våra församlingar. 


Jultomten med sin religion, konsumismen och det materiella är det som utgör grunden till julefriden. Den julefrid som oftast lyser med sin frånvaro, precis som julesnön nu för tiden.
Här kanske vår lilla semelhybrid kan vara oss till hjälp. Likt de julänglar som
förkunnar frid och hopp åt markens herdar i julnatten – det var ju ändå då
som Jesus föddes – förkunnar den lilla gula gräddfyllda kommersmuterade bullen med hatt, att inte julen är den viktigaste högtiden på året, utan påsken. Det finns ingen kraft i julen att hämta för oss människor. Möjligen frid, men inte kraft! 

Barnet är nog bra och påminner oss om att Gud själv ville oss något, men själva kraften för liv och fred, kamp mot det onda och försoning finns i påsken och hos den vuxne. Ingen annanstans. Ska vi få verklig fred måste vi få fred med oss själva. 
För detta krävs försoningens kraft, som springer fram ur uppståndelsens morgon. Den som förkunnar Jesu seger över dödens makt över människan. Inte så att vi slipper dö vår kroppsliga död, alla möter vi vår yttersta tid, men så att vi befrias från att dö och hamna borta från Gud. Edens portar kan åter öppnas för oss genom vad den vuxne Jesus gjorde för oss. Det är här kraften ligger, inte hos Barnet.
Följaktligen måste vi som kallar oss kristna för att nå fred och försoning – som ju ändå förebådas i julnatten – se till att påskfirandet blir större, mäktigare och viktigare än julhelgen. 
Den som sedan länge gått på tomgång för de flesta utom för julhandeln, med pengarekord år efter år.


Så, vänner, låt oss möta påsken i julen och den vuxne i barnet. 
Låt oss minnas att julens gåva till oss handlar om att det finns en väg som vi är kallade att gå. Den vägen leder oss fram, precis som de vise männen som sökte Guds fredsmäklare och fann Barnet i sin krubba. 
Vår nyckel till fred, där vi skall nedlägga våra gåvor, är inte krubban utan korset.
Korset är vår nyckel till det eviga livets gåva, given av den vuxne Jesus som en del av Guds befrielseplan för oss människor. Den gåvan är vad änglarna egentligen sjunger om i Julnattens kör: Till människor ett gott behag.




Ulf engström, kirkkoherra Häverö-edebo-Singön seurakunnassa. Käännös Jussi Böök.Niin ne sitten lähestyvät, juhlapyhät, jotka jarruttavat yhteis- kuntaamme ainakin vähän ja osoittavat jotain sellaista, joka muistuttaa sisäisestä mielenrauhasta. Lapsi ja joulupukki! Mikä pari ! Niin erilaisia, mutta kuitenkin hyvin samanlaisia. Kummatkin kuuluvat meidän kristilliseen uskoomme, mutta kummallakin on aivan erilainen arvostus.



Joulupukin merkitys ja suosio on monella tavalla ajanut Lapsen ohi. Joululahjat,jouluruoka, joulukarkit, joulujuhlat, joulukonstertit, glögit ja jouluviinat, joululoma Thaimaassa, joulumusiikki, joulufilmit, joulukalenteri, välipäivien alennusmyynnti, kaikkialla olevat jouluvalot, joululehdet, joulutähdet, joulunäpertely, piparkakut ja luciapullat. Tietenkin myös joulusemlat ?! Seis, odotahan vähän ! Tässähän meillä on yhtäkkiä jotain kiinnostavaa. Semloja jo joulun alla, tietenkin saffrantaikinasta, mutta kuitenkin.
Se, että Jeesuslapsi selviytyy kohtalaisen heikosti joulun todellista herraa vastaan ei kaipaa sen suurempaa analyysiä. Jo monta vuotta sitten heitimme Lapsen täällä Ruotsissa ulos kinkkuveden mukana. Meidän ruotsalaisten ei tarvitse olla mukana sellaisessa, jota Lapsi edustaa. Me pärjäämme aivan hienosti muutenkin. Näin meillä on jo pitkään ollut kansa – ja valitettavasti monella taholla kristillisyys – joka saa voimansa joulun juhlapäivistä. Sen vuoksi tämä näkyy juuri sellaisena kuin se on tänään useammalla taholla yhteiskunnassa ja seurakunnissa. Joulupukin uskonto, kulutus ja materialismi luovat perustan joulurauhalle. Joulu- rauha, joka useimmiten loistaa poissaolollaan, aivan samoin kuin joulun lumi nykyaikana.
Niinkuin maan paimenille jouluyönä rauhaa ja toivoa julistaneet jouluenkelit – näin tapahtui kuitenkin silloin kun Jeesus syntyi – julistaa pieni keltainen kermatäytteinen kaupallisuuden muuttama pulla hattuineen, ettei joulu olekaan vuoden tärkein juhlapyhä, vaan se on pääsiäinen. Jouluna ei ole ihmisille mitään voimaa haettavana. Mahdollisesti rauhaa, mutta ei voimaa. Lapsi on hyvä ja muistuttaa meitä siitä, että Jumala halusi meille jotain, mutta itse elämän voima ja rauha, kamppailu pahaa vastaan ja sovinto löytyy pääsisäisenä meissä itsessämme. Ei missään muualla.
Saadaksemme todellisen rauhan, meillä täytyy olla rauha oman itsemme kanssa. Tätä varten tarvitaan sovinnon voimaa, joka pulppuaa ylösnousemuksen aamusta. Sen, jota julistetaan Jeesuksen voittona kuolemasta. Ei niin, että me vältämme ruumiillisen kuoleman, kaikkilla meillä loppuu aika joskus, mutta niin, että meidät vapautetaan kuolemasta ja ajautumasta pois Jumalasta. Eedenin portit voidaan avata meille uudelleen sen myötä mitä aikuinen Jeesus on tehnyt meille. Täällä on voima, ei Lapsen luona.
Siksi meidän, jotka kutsumme itseämme kristityiksi, on rauhan ja sovinnon aikaasaamiseksi – se on kuitenkin ennustettu jouluyönä – pidettävä huolta siitä, että pääsiäisjuhla tulee suuremmaksi, mahtavammaksi ja tärkeämmäksi kuin joulunpyhät. Se, joka jo pitkään on ollut tyhjäkäynnillä useimmille paitsi joulukauppa vuosi vuodelta toistuvine myyntiennätyksineen.
Niin ystävät, kohdatkaamme pääsiäinen jouluna ja aikuisuus lapsessa. Muistakaamme, että meille tarkoitettu joulun lahja tarkoittaa sitä, että on olemassa tie, jota meidätkin on kutsuttu kulkemaan. Tämä tie johtaa meidät perille, aivan samoin kuin ne viisaat miehet jotka etsivät Jumalan rauhansovittelijaa ja löysivät Lapsen seimessä. Avaimemme rauhaan, johon me annamme lahjamme, ei ole seimi vaan risti. Risti on avain aikuisen Jeesuksen antamaan ikuisen elämän lahjaan, joka on osa Jumalan vapautussuunnitelmasta meille ihmisille. Se lahja on jouluyön enkelikuoron laulama : Ihmisille hyvä tahto.

Under mellandagarna kan man enkelt sticka emellan med en clubmacka. Här kommer ToT:s egen variant. God fortsättning!


Lägg bacon på hushållspapper, papper både över och under, och kör i micron. Fettet sugs upp av papperet och baconet blir krispigt efter ett par minuter på full effekt
Skölj några sockerärtor, skiva rödlök tunt, skiva en portobellosvamp i tjocka stekskivor och oxfilé i grillskivor.

Grilla svamp och filé i grillpanna

Gör en senapssås med creme fraiche, majonäs, dijon senap, kapris, italienska örter, lite honung och lägg rödlöken i isvatten så att den blir krispig.

Rosta bröd och klyve en vitlög som du stryker det rostade brödet med på båda sidor. Smöra sedan.

Lägg först på ruccola sallad, sedan köttet, ett stekt ägg på ena köttbiten och en skiva cheddar på den andra.  Sedan svampen och bacon. Ringla över senapssåsen och lägg ihop.

Servera med saltgurka och pickles och lite sallad. Servera med öl och en liten en om så önskas.

Smaklig måltid önskar ToT redaktionen och en GOOOD fortsättning på livet

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar