lördag 19 mars 2011

Våra barns självkänsla och Internet med lördagssoppa

För att på ett så bra sätt som möjligt kunna hantera Internet- ett ställe där allt är tillåtet för alla men allt är inte nyttigt för alla- måste vi stärka våra barn och ungdomars självförtroende. Lära dem att sätta positiva gränser för sig själva och andra. En positiv nejsägar strategi! De måste själva lära sig vad gränserna går för dem och gränserna för oss människor är olika. Det som inte är något problem för en person kan vara ett informationsövergrepp på en annan. Vi klarar helt enkelt olika mycket. Därför går det inte att att bestämma generellt var alla gränser skall gå och i och med Internet så är detta i praktiken helt omöjligt.

När vi hjälper våra barn att arbeta med självförtroendet hjälper vi dem också att vårda självkänslan, att vårda personligheten.

Vi vuxna måste vara förebilder och modeller för barnen. Helst då positiva sådana. Modeller som stimulerar till ett gott beteende och en utveckling av självständigt tänkande under ansvar; att stärka självförtroendet att våga säga nej. Inte minst att säga nej till alla som vill äga deras uppmärksamhet, tid, ekonomi, ideologi, andlighet och sexualitet på ett ont och exploaterande sätt.

Att lära barnen att säga nej är viktigare än att lära dem att säga ja, särskilt så länge de inte kan överblicka konsekvenserna av sitt och andras handlande. Det är ju så svårt även för oss vuxna.




Mänsklig mognad och vishet kan inte kokas ihop på fyra minuter i en mikrovågsugn. Det är en process som tar lång tid, ibland en hel livstid. Ge därför barnen den tiden och framförallt tid med dem!

Ett bra sätt att ta tid för samtal och gemenskap är att laga mat tillsammans. Att laga räksoppa och baka ett gott bröd är toppen att göra ihop.



Skala räkor, en påse räcker till fem personer. Lägg skalen i en skål och spara stjärtarna i en annan. Skala scharlottenlök, ett par och hacka dem rätt fint. Hacka ner en bit färsk fänkål och en vitlöksklyfta om du så vill. En bit purjolök och en bit morot. Dillstjälkar är gott att lägga i.

Fräs grönsakerna i en gryta, när de är heta lägg över skalen och fräs tillsammans med grönsakerna. Slå på en rejäl skvätt med grappa eller konjak och flambera. (stäng av fläkten) Rör i tomatpuré så att soppan blir härligt röd, slå på rejält med vitt vin och vatten. Låt reducera ihop en stund. Sila ifrån skal och grönsaker och låt soppan sjuda vidare. Slå i grädde och salta och peppra, nymalen vitpeppar är gott. En knivsudd cayennepeppar tillför en liten spets i smaken. För att runda av en nypa socker. Vill du ha rödare färg använd mer tomat och lite paprikapulver. Lägg räkstjärtarna i tallrikarna och häll över soppan med önskad konsistens. Hacka över färsk dill och ät med nybakat bröd.



Smaklig måltid och en god helg!

fredag 18 mars 2011

Insnöad igen, plankstek och teodicéproblemet



När jag slog upp mina melerade ögon denna morgon, i slutet på näst sista veckan innan mitt uppdrag här här i Småland är slut för denna gång, kunde jag se att det snöat nästan 30 centimeter. Att komma ut med bilen var uteslutet. Alltså insnöad igen för femtielfte gången denna vinter. Jag kan inte minnas liknande snömassor överhuvudtaget men jag vet att de sk krigsvintrarna var väldigt tuffa. Jag undrar i mitt stilla sinne om klimatets skiftningar påverkar oss människor mer än vad vi både vet och tror. I början på fyrtiotalet satte vi världen i brand och nu smäller det i Nordafrika till tonerna av naturkatastrofer i Asien. Människan undervisas återigen om sin relativa litenhet när moder jord ruskar på sig och påminns om konsekvenserna av sina handlingar när krig och konflikt utbryter. Allt du gör har sannerligen konsekvenser!

Några undrar varför Gud tillåter katastrofer? Tja vi kan ju ställa oss själva, som Guds avbilder, frågan varför vi både tillåter och orsakar de flesta av dem? När moder jord skakar till finns säkert fler orsaker till det. Med stor säkerhet påverkar vi klimatet på olika sätt men dessa enorma och obegripliga krafter långt över människans nivå som är i spel här kan vi inte göra något åt.

Teologiskt, eller snarare mänskligt, finns en undran om Guds allsmäktighet och varför Gud tillåter det som sker, särskilt när det uppfattas som ont. Tidigare i historien så var ofta prästerna både kyrkans tjänare och vetenskapsmän. Det är inte för inte att skolan har utvecklats ur kyrkan och inte tvärtom. Ofta har ändå tro och vetande förväxlats och beslut om tingens ordning har fattats utan egentlig kunskap. När man använder tro för att tala om hur saker och ting är beskaffade riskerar man alltid att ha fel eller bara delvis rätt.

Det är ju bara att ta striden kring Gallelei och om huruvida jorden eller solen var i universums centrum. Kyrkans män, som ju var rädda om sin makt, hävdade att jorden som skapelsens krona var i centrum medan Gallelei insåg att det var solen. Nu vet vi ju hur det förhåller sig med den saken. Men problemet ligger kvar i tanken på att jorden är skapelsens krona och därmed en gudomligt perfekt skapelse av skaparen själv. Detta är antagligen inte sant!

Skapelsen skapar sig själv hela tiden. Det är en skapelseprocess där saker och ting ändras och utvecklas hela tiden. Det grundläggande felet i den ovan nämnda teologiska slutsatsen är att jorden skulle vara färdigskapad. Sanningen är snarare att den fortfarande håller på! Det innebär att den gör det som den skall göra och detta måste vi förhålla oss till och som medskapare ta vår del av ansvaret.

När Estonia sjönk den där hemska natten för inte så länge sedan frågade mig en man efter en av många minnesgudstjänster: Var finns Gud? Jag funderade mycket över detta tills jag insåg att den natten var själva himlen öppen och full aktivitet mellan det synliga och det osynliga ägde rum. En sak som är säker är att Gud oftast är den som får städa upp och ta hand om när vi människor misslyckas i vårt uppdrag som medskapare. Påfallande ofta gör vi ändå Gud ansvarig för våra tillkortakommanden och felsteg.

Men kanske är det lika med oss som med själva skapelsen att vi håller på att skapas i detta nu och då får vi förhålla oss till just detta att vi inte är färdiga, inte perfekta med facit i hand.

Kom ihåg att den enda sanna vetenskapen är efterklokheten. Det mesta av allt det andra är tro!

Så därför är det med gott humör jag banar mig väg fram till skyffeln med insikten om att det inte är så illa att ändå vara utbildad teolog när det mesta ändå handlar om tro. Använder verktyget, som den medskapare jag är, och skottar fram bilen för att bringa ordning i snökaoset samtidigt som jag funderar över den plankstek som jag tänker mig som fredagsmys.

Ta en bred planka eller skärbreda och sätt in den i en het ugn med övergrillen på och bränn av ytan. Ta köttet, vad du föredrar, torka torrt och grilla lagom skivor i grill pannan. Inte för hårt men en god yta är bra. Det går färdigt i ugnen sedan när rätten gratineras. Skala och koka potatis. Pressa den sedan när den är klar i en bunke och tillsätt äggulor, olja, smör och vispgrädde. Rör ihop och fyll din sprits med moset.

Under det att potatisen kokar ta färsksparris och linda med god bacon och dela tomater på mitten som du häller lite olja och körvel på.

Lägg kött i mitten, spritsa moset runt om och "rama in" köttet, lägg tomater och sparrisknyten runt köttet. Färska frästa champinjonhalvor i lite vitlökssmör är gott även det.

Gratinera i ugn tills potatisen fått en gyllengul färg, Servera med hemslagen bearnaisås och hackad persilja över.

Nedan recept på såsen:

  • 6 äggulor
  • 0,5 dl rödvinsvinäger
  • 0,5 dl torrt vitt vin
  • 4 finhackade schalottenlökar
  • 1 färsk dragonkvist eller torkad
  • Salt och 12 vitpepparkorn
  • 500 gram smör i bit
  • 4 msk finhackad persilja



  1. Bearnaisesåsen görs helst precis innan den ska serveras varför du först börjar med övrig mat såsen ska serveras till ex. grillar kött, rostar potatis, kokar grönsaker osv.
  2. Smält smör i en kastrull. Låt stå vid sidan.
  3. Koka vinäger, vin, schalottenlöken, dragonen, salt och peppar i en kastrull tills det kokat ner till ca 1/3 - detta för att bearnaisen ej ska bli så lös. Sätt åt sidan att svalna.
  4. Sjud vatten i en stor kastrull till vattenbad.
  5. Förbered lite blött papper eller disktrasa där du kan ställa en bunke och vispa utan att hålla i bunken.
  6. Kläck äggen i en rostfri bunke och vispa kraftigt - de ska bli fluffiga och lite över fingervarma i vattenbadet men ej så varma att de blir äggröra såklart. Det tar omkring en minut. Orkar du inte vispa för hand så fungerar en elvisp mycket bra.
  7. Tillsätt vinägeressensen under vispning.
  8. Lägg i smörbitarna en i taget och låt smälta ut under kraftig vispning över vattenbadet.
  9. Tillsätt sedan det smälta smöret
  10. droppvis under vispning över vattenbadet tills bearnaisesåsen är tjock och slät samt allt smör är tillsatt. Nu ska bearnaisen bli lik en majonnäs i konsistens.
  11. Salta, peppra och tillsätt mer dragon om så önskas samt hackad persilja.
  12. Töm såsen över den heta plankan och låt er väl smaka.

TIPS: Du kan även använda fisk typ lax men då kan du ju göra en hollandaisesås i stället.

Nedan en bild på en plankstek gjort på viltkött med picklad gurka och smålök överst.


torsdag 17 mars 2011

Familjens betydelse i ett sönderfallande samhälle och gemenskapsgryta för söndagsmiddagen


Efter att ha jobbat som rektor och präst i ganska många år nu tycker jag mig lägga märke till familjens betydelse för människors välbefinnande. Givetvis finns där alltid konflikter och elände i en familj eftersom det handlar om människor i relation men det är inte det som jag nu vill fundera kring.
Efter många år av systematiska uttalanden i media av olika krafter, inte minst politiska som till och med utropat kärnfamiljens död, har jag sett och ser en slags misär breda ut sig i spåren. I dag har vi åter mycket fattiga barn i vårt land och allt fler människor dör i ensamhet och utan sammanhang. Fattigdomen och ensamhetsmisären är ett tydligt alltmer växande problem som oftare kommer upp i olika sammanhang både inom skolan och inom kyrkans hank och stör.

Allt oftare får vi försöka hjälpa människor i ekonomisk misär och hjälpa ensamma människor att slippa dö i ensamhet. Detta är baksidan på ett egosamhälle som systematiskt har tutat i människor att ensam är stark och du behöver bara satsa på dig själv så kommer livet att bli en dröm. Personligen anser jag att, vara utelämnad åt sig själv är det värsta en människa kan råka ut för, men det är väl bara jag som tycker så eller?

Det är klart att i takt med att det allt hårdare (sekulära) samhället där nåden är en bristvara och som skär ner, tar bort och drar in ekonomiska förutsättningar för människor ändras själva det golv som människorna vant sig att stå på. Precis som den allt dyrare energin kommer att förändra synen det globala samhället så kommer vi se ett skifte i vårt samhälle mot det lilla lokala sammanhanget: familjen, släkten och de närmaste vännerna. Vi kommer helt enkelt inte ha råd att vara globala för den ökade kostnaden för att värma hus, vatten, bilar och framför allt mat kommer att slå undan benen för den vanliga lilla människan, dit jag räknar mig själv, och hennes begränsade ekonomi kommer att bli mindre inte större.

Om inte det kommer en fantastisk uppfinning som motverkar detta ( vi människor är ju fantastiska på att uppfinna och ändra saker och ting när vi samarbetar) kommer det globala samhället att bli lokalt och den ensamma människas livsutrymme kommer att förpassas till den parentes i mänsklighetens historia där den hör hemma. Vi kommer att behöva varandra för att klara livskvalitén och möjligheterna att få ett så gott liv som möjligt. Staten kommer inte att ordna detta för den är stadd i fritt fall med en helt annan agenda. Kvinnor får fortfarande inte lika lön för lika arbete! Detta trots att vi haft mäktiga politiska kvinnor i vårt land i årtionden nu. Är detta männens fel att kvinnornas pensionskuvert är så mycket tunnare än deras, särskilt om kvinnorna fött barn och varit hemma, nej givetvis inte. Det är i realiteten en ekonomisk omöjlighet att genomföra dessa reformer och ge alla barnafödande mammor en ordentlig pensionsgrundande inkomst och utplåna skillnaderna i pensionssystemet. Det måste vara därför som inte dessa reformer genomförts. Jag kan aldrig i min vildaste fantasi tro att någon man skulle protestera mot detta, tvärt om! Vi ser ju hemma, och det kom som en chock, vad mycket mindre mamman får i sina pensions besked än pappan. Varför det? Jo mamman har varit hemma och det räknas inte.

Det kommer inte att bli mer pengar utan det kommer att bli mindre och de redan svagare kommer att få det sämre. Det har redan hänt och spiralen utför går i allt snabbare takt.

Är då lösningen att fortsätta att bara satsa på sig själv och glo på meningslös TV? Låsa in sig med dubbla säkerhetskedjor och installera larm? Svaret på den frågan är nej. Vi måste alla engagera oss och bestämma oss för vilket samhälle vi egentligen vill ha. Av frukten skall du känna trädet står det i bibeln och den frukt som allt oftare plockas nu vill i alla fall inte jag ha. Jag vill inte ha visionslösa politiker som som inte vågar säga som det är och tänka en enda ny tanke, göra på något annat sätt och därmed få ett nytt resultat.
Vi måste sluta inbilla oss att vi kan leva hur som helst och bara göra det vi känner för. Det kommer inte att skapa ett ekologiskt uthålligt samhälle med gröna relationer. Det kommer att fortsätta att splittra och göra samhällsklimatet kallare. Sanningen är nog snarare att det pågår på jorden ett klimatskifte och forskarna varnar, med all rätt, för issmältning vid våra poler. Men den klimatkatastrof som händer i vårt samhälle talas det väldigt tyst om.

Medeltemperaturen när det gäller solidaritet, människokärlek och god respekt för varandra sjunker med en katastrofal takt.

Mot detta vill jag sätta KÄRNFAMILJEN som en möjlighet att vända utvecklingen. Att i redan tidigt i skolan utbilda barnen och de vuxna i konflikthantering och lära oss att bli bättre på relationer vore nog inte så dumt. Nationalekonomiskt skulle nog en sådan visionär satsning helt klart starka vårt lands förutsättningar. Det är oerhört dyrt med konflikter och kraschade relationer.

KRIG ÄR ALLTID OERHÖRT DYRT ÄVEN OM INGA SKOTT AVLOSSAS!

Men det kräver ju då att de som har ledande positioner vågar stå för och driva detta. Det kommer givetvis inte att hända för det är inte politiskt korrekt i en offentlig politisk hållning. Däremot går det bra att leva så men helst i smyg. Här kan vi tala om diskriminering i ordets rätta bemärkelse.

Det har inte varit sol alla dagar men jag och Lisa har nu varit ihop i trettio år. Vi har begåvats med tre underbara barn och vi satsar på vår familj. Den är inte alls perfekt och vi har alla vår beskärda del av fel och brister, inte minst jag, men vi har lärt oss att lösa konflikter och använda ordet förlåt och hjälpt varandra i den relativt svåra konsten: att leva ett gott och bra liv. Oftast är det mycket hårt arbete men emellanåt helt underbart. Söndagsmiddagen med stort S är faktiskt inte dum. Den tillämpar vi så mycket vi bara kan och orkar. Gärna med gäster inte minst från våra äldre generationer som på olika sätt berikar oss med sin livserfarenheter från sina långa liv. Det är att ta vara på resurser och så är det ju kul också!

Grytor är bra och smidig mat till många. Följande recept har delvis hämtats från Sydafrika och lite modifierats av husfar.

Sydafrikansk Slowcook i ugn.

Ta en stor järngryta, ringla lite olja över botten. Skala och dela i ätbara bitar som du vill ha dem: potatis, morötter, rotselleri, palsternacka, kålrot, små steklökar, små röda hela lökar och en purjolök. Stek rökt fint fläsk i tärningar i en stekpanna och skiva upp högrev, ytterlår eller annat lite grövre kött. Vill du göra viltgryta är det bara att välja kött och tillsätta torkade enbär. Varva sedan med kött i botten alla ingredienser i grytan. Salta och peppra något mellan varven och några vitlöksklyftor skadar inte. Överst lägger du fläsket som töms över i sitt stekfett och rikligt med delade färska skogschampinjoner. Hel svartpeppar, lagerblad och färsk timjan är gott. Kryddpeppar kan med fördel användas givetvis färsk hackad chili som exploderar som små smakgranater i munnen. Strö rikligt med persilja över och lägg ett par klickar smör över. Givetvis har du fyllt upp grytan med god buljong och ett gott mustigt Sydafrikanskt rödvin. Tips: jag brukar blanda vatten vin och mörk oxbuljong i tärning ( om du inte gjort egen som ju är allra godast)

När buljongen löst sig fyll då grytan så att vätskenivån täcker köttet och grönsakerna. Sedan lägger du på champinjonerna och den hackade persiljan. Ställ in grytan med locket på i ugnen på 120 grader i tre- fyra timmar. Då har ni gott om tid till annat medan grytan reder sig själv. Servera med nybakat bröd och en god ost till. Jag rekommenderar ett gott vin från Sydafrika till varför inte ett från Rust En Vrede.

Ha en god och trevlig söndagsmiddag.
önskar eder Ulf


 

onsdag 16 mars 2011

Dubbel köttfärslimpa och randiga själar


Att göra två köttfärslimpor med olika smak är en god tidsbesparande satsning.- Dessutom är de helt frysbara och spar tid vid andra tillfällen. Att göra lite mer mat med tanke på resten av veckans matlådor eller middagar när man kommer hem , ofta trött och i tidsnöd, är ingen dum idé. Det kräver dessutom mindre arbete och resultatet är väl så gott.

Ta en två grundsatser blandfärs och använd mannagryn istället för ströbröd direkt i färsen.

750 g blandfärs
ägg
5 msk mannagryn1 dl mjölk
salt och svartpeppar
salt och pepparFyllning:
100 g tärnat bacon
1 liten purjolök
2 små äpplen
Italienska örter ( finns i frysdisken)

Tigersås eller HP
Potatis



1. Värm ugnen till 200°. Blanda färs och ägg och mannagryn och blanda sedan färsen med kryddorna.
2. Strimla purjon och tärna äpplet fint. Bred ut färsen på ett bakpapper som en rulltårta och bred över fyllningen. Rulla ihop och tryck ihop så att limpan håller ihop. Lägg den med skarven ner i lättsmord ugnsform och ta bort pappret.
Lägg råskalade potatisklyftor rund om och slå över olja, salta och peppra
3. Pensla över med uppvispat ägg och lite Tigersås. Stek klart i nedre halvan av ugnen ca 50 minuter. Servera gärna med steka äppelklyftor och lingonsylt blandat med Sambal Olek, rätt gott i vinterkylan.
Givetvis kan du krydda den andra limpan på ett helt annat sätt så har du variation.

Så är ju också livet det rör sig ofta på ett dubbelt plan med fler bottnar. Vi människor är helt enkelt gjorda för både mörker och ljus och alla gråskalor där emellan. Jag vågar påstå att det inte finns bara helgon eller bara syndare. Detta är bara i sagorna som det är så. Det är många sken som kan bedra och detta kan man tänka sig på olika sätt och som bekant hör man oftast sanningen ur barnamun.

Kyrkoherden frågade barnen en gång i söndagsskolan: (så länge den nu fanns)
- Om alla goda människor vore änglavita och alla onda svarta som synden, vilken färg skulle vi ha då?
Lilla Maria svarade:
- Pastorn, jag skulle nog vara randig.

Det skulle även pastorn, påven och helgonen vara!

Lev väl alla människor av god vilja.

tisdag 15 mars 2011

Livets och Andens frukter med morotssoppa

Stränder att längta till med fotspår i sanden.

En natt hade en kvinna en dröm. Hon drömde att 
hon gick längs en strand tillsammans med Gud. 
På himlen trädde plötsligt händelser från hennes
 liv fram. Hon märkte att vid varje period i 
livet fanns spår i sanden av två par fötter:
 det ena spåret var hennes, det andra var Guds.
När den sista delen av hennes liv framträdde,
 såg hon tillbaka på fotspåren i sanden. Då 
såg hon att många gånger under sin levnads 
vandring fanns det bara ett par fotspår. Hon
 märkte också att detta inträffade under hennes 
mest ensamma och svåra perioder av livet.
Detta bekymrade henne verkligen och hon 
frågade Gud om detta. "Herre, Du sa den
 gången jag bestämde mig för att följa Dig,
 att Du aldrig skulle överge mig utan gå
 vid min sida hela vägen. Men jag har märkt 
att under de allra svåraste tiderna i mitt 
liv har det funnits bara ett par fotspår . 
Jag kan inte förstå, att Du lämnade mig 
när jag behövde Dig mest."
HERREN svarade: "Mitt kära barn, jag älska r
dig och skulle aldrig lämna dig under tider 
av prövningar och lidande. När du såg bara
 ett par fotspår - då bar jag dig.


En sådan dag som denna när det är ständiga sammanträden och möten funderar jag på frågorna: Vem är jag till för? För vilka gör vi detta?

Något som snart står klart för en är att väldigt lite av det som jag är med och uträttar är till bara för mig. Undrar om det är fel på mig? Jag menar mer än lovligt! Möjligen är den fostran som fortfarande behärskar ens väsen till stora delar så beskaffad att det är så naturligt att sätta andra och annat före sig själv. Jag vill inte gå så långt att kalla det för "JANTE" eller falsk blygsamhet utan snarare någon slags grundhållning som hälldes i en med modersmjölken. Jag undrar om inte svaret på frågorna: vem är jag till för och varför gör jag detta? är av stor vikt för det resultat som livet kommer att ge dig som människa.

Lite då och då målas det ju friskt upp att människor är offer för allt möjligt. Vi är offer för de kommersiella krafter som försöker tjäna pengar på oss, barn är offer, kvinnor är  offer, de sjuka är offer, de arbetslösa är det med och listan kan göras oändligt lång. Jag frågade en gång en dam som fyllde 100 år när jag uppvaktade henne på hennes 100 års dag hur hon såg på de senaste hundra åren. Hon svarade och sa ungefär så här:  "det bästa var att kvinnorna hade fått det så mycket bättre men, tillade hon efter ett tag, männen vet jag inte"......

Jag har svårt med denna offerretorik på samma sätt som jag kan fundera över alla dessa kränkningar som folk ständigt tycks bli utsatta för nuförtiden. Är det så i praktiken eller är det egentligen känslan av att vara offer och känslan av att vara kränkt som saken handlar om.


Kan det rent av vara så att folk som inte får som de vill kan anse sig som offer och därmed anser sig kränkta?

När får man som man vill? Är det bra att alltid få som man vill? Att låta barnen ständigt få som de vill har ju visat sig inte vara särskilt framgångsrikt för deras utveckling. Tvärtom att kämpa sig fram mot ett mål och att krav ställs verkar vara långt mer livgivande än att lealöst göra och få igenom vad man känner för.

Jag menar att det är en dålig strategi att bara lita till sina känslor när man skall fatta beslut kring saker och ting. Helt enkelt av det skälet att allt du känner är inte sant! I så kallade religiösa sammanhang är det rent av livsfarligt. Det såg jag tydligt när jag jobbade med svärmeriförsamlingen i Knutby med "kristi brud" i spetsen. Där kan man tala om att folk var offer. Särskilt de som fick sätta livet till på olika sätt.

Man måste veta när man skall veta saker och veta när man skall tro. Blandar man ihop detta riskerar du att hamna i allvarliga problem. Hur skall man då göra för att hantera detta? För lätt är det sannerligen inte, särskilt inte för vuxna människor som vill ta ansvar för sig och de sina.

Ja det första du bör ha klart för dig är att här på jorden är vi alla tagna som gisslan, vi är alla offer, för ingen slipper härifrån levande. För det andra är det bra att lära känna igen frukten som livet ger en. Ett bra träd bär bra frukt och ett dåligt dålig eller ingen frukt. Rörelsen är alltid inifrån och ut precis som när en konstnär för ett konstverk från osynligheten in i synligheten. En rörelse ur djupet av din varelse som är gjord för att kunna bära frukt då omständigheterna är för handen.

Andens nio frukter är: kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trofasthet, ödmjukhet och självbesinning. Alla dessa frukter kan växa inom en människa och komma andra till del på olika sätt. Inte minst kommer tillvaron att bli "vitamin" berikad om många låter dessa frukter få växa till i all sin rikedom. Dessa frukter gör en människa rik inför skaparen. Att lägga pengar på hög eller roffa åt sig på andras bekostnad gör det inte! Många kommer att bli förvånade på räkenskapens dag när redovisning över hur livsuppdraget har utförts skall redovisas. Det är därför bra att veta för oss alla att när det kommer till detta viktiga, det som räknas, är vi alla lika och har lika goda möjligheter att få till stånd en växt som räknas.

En växt som kan göra skillnad i svaren på varför vi lever och på vems villkor vi lever. Min inre trädgård är i alla fall min och ingen kan gå in där och ta ur den utan att jag själv tillåter det!


Morötter är ju en frukt som växer under marken i smutsen och mörkret. Kan de växa där så inser vi att även vi kan få fantastiska skördar med våra ibland arbetsamma förutsättningar. Lycka till!

Tag tre medelstora morötter och ett par potatisar, en palsternacka och en gul lök hacka den lite lagom och lägg i en kastrull med 1,2 liter buljong av valfritt slag. Riv i ingefära och skalet av en citron eller apelsin. Lägg i en nypa timjan. Koka allt mjukt och kör igenom med mixerstaven tillsammans med några matskedar creme fraiche och saften av citrusen. Srö görna lite timjan eller persilja över salta, peppra och ät med gott bröd till.

Till bords och ta som dessert en av andens nio frukter till att börja med.

måndag 14 mars 2011

Trötta måndagsmiddagen på 15 minuter plus TIPS för människor i tidsnöd

Apelsindoftande falukorvspasta


TIPS: om du tar dubbel sats kan du göra en pastagratäng senare i veckan med mjölk och ägg.
Strimla korven och fräs i panna med lite gul lök, purjolök och hackad chili (röd) i lite olja, slå över lite apelsinjuice, riv i lite apelsinskal och valfri buljong (tärning) och en halv ask frysta italienska örter, finns i frysdisken. Tillsätt en burk konserverade körsbärs tomater och puttra ihop. Tillsätt en nypa råsocker och pressa i en vitlök om du vill. En burk kikärter kan användas. Under tiden kokas pastavatten och valfri sådan kokas.


När pastan är färdig, sila ifrån, spara lite av pastavattnet i en kopp när du silar ifrån. Använd lite pastavatten och red av såsen med pastastärkelsen till önskad tjocklek. Lägg i pastan i såsen och blanda. Riv över lite god ost och kanske lite svarta oliver. Salta och peppra efter smak.




400 g falukorv gärna ekologisk eller quorn
1 apelsin eller apelsinjuice
1 gul lök
1 röd färsk chili eller flakes1 burk körsbärstomater
1 purjolök
nypa råsocker2 dl riven ost
1 pkt Italienskaörter
Oliver


Fatta aldrig några betydelsefulla beslut när du mår dåligt eller är arg. Ta dessa beslut när du mår bra och är tillfreds med livet. Beslut skall tas och mat skall ätas av rätt anledning då blir det som bäst!


Smaklig måltid och var rädd om dig.

söndag 13 mars 2011

Dagens ungdom är ju bara problem......en fundering kring skolsverige

”Våra dagars ungdom älskar lyx. Den uppträder ohövligt, föraktar auktoriteter, har ingen respekt för äldre människor och pratar när den borde arbeta. De unga reser sig inte längre upp när äldre personer kommer in i ett rum. De säger emot sina föräldrar, skryter på bjudningar, glufsar i sig efterrätten vid matbordet, lägger benen i kors och tyranniserar sina lärare.”

Det är ofta, tycker jag, förvirring kring medel, syfte och mål när det gäller våra barn i skolan idag. Rätt ofta kan man dessutom se att vuxna gör barnen ansvariga för att det ser ut som det gör i klassrummen. Citatet från ovan är bara ett av i raden av vuxnas uttalanden om ungdomen. Jag hävdar att skolan inte är ett ungdomsproblem utan ett vuxenansvar. När jag föreläser i bildningsfrågor ställer jag frågan till åhörarna. Vet ni varför alla barn kan simma i Australien vid tre års ålder? Det gissas friskt och frimodigt men i stort sätt aldrig rätt. Svaret är: att de vuxna har kommit överens om det!

Det stora bekymret i vår situation är att vuxenvärlden inte verkar vara överens om någonting längre. Alla skall få följa vad de känner och tycker och hitta sina egna lösningar på hur man vill göra. Några gemensamma lösningar som alla skall respektera och solidariskt följa är inte längre aktuella utan individ och jaget sätts i centrum och omedelbar behovstillfredställelse är allt oftare den övergripande agendan. Detta märker barnen tidigt och lär sig att spela ut de vuxna mot varandra. Precis som barn i en syskonskara lär sig att spela ut föräldrarna mot varandra om de vuxna inte har en gemensam hållning inför barnen. 

Som rektor kunde jag ju tydligt se detta bland annat på förskolan. Då i form av arbetsmiljöproblem och det vet ju alla att de vuxnas arbetsmiljö är viktigare än det mesta. Här var det personalen som inte kunde stänga efter det schema som var bestämt. Orsaken var alla de föräldrar som satt på huk i kapprummen och förhandlade med sina barn om att de skulle gå hem. Ofta stressade för att få mat i ordning och ta hand om syskon eller liknande. "Kom nu vi måste hem och laga mat" eller "du får leka med Robin i morgon". De barn som inte kände för att lyda och vägrade märkte att de var starka parter i förhandlingen med makt över situationen. Ofta sprangs det i väg för att fortsätta leka eller genom bråk och protest bli kvar i lokalerna. Jag blev tvungen att gå in, som rektor, eftersom det hela utvecklades till ett arbetsmiljöproblem för personalen som inte kunde stänga på utsatt tid.

Var detta barnens ansvar? Givetvis inte! Med en otydlig vuxenvärld så blir barnen inte trygga. Mammor och pappor och lärare måste samarbeta och dra åt samma håll. Det samhälle vi skapat är idag ett väldigt tufft samhälle där den mänskliga förmågan att samarbeta kommer att bli än viktigare men då måste vi ju komma överens om vad vi är överens om så att budskapet blir tydligt. Det är den stora utmaningen!

Det finns ett uttryck som heter "Det behövs en hel by för att uppfostra ett barn". Jag ser att detta inte har ändrats i sak. Problemet är att vi inte längre har byarna kvar och att de vuxna sedan länge har slutat tala med varandra. Lösningen är inte att skylla på samhället, skolan eller göra barnen ansvariga för hur det ser ut. Vi måste helt enkelt tänka nytt.

Tänker man som man alltid har gjort, gör som man alltid gör får man alltid samma resultat. Tänker man däremot på ett nytt sätt och gör på ett nytt sätt får man ett annat resultat.

Med stor glädje ser jag nu hur alliansen med skolministern i spetsen skjuter den svenska skolan i i total sank. Lösningen på utmaningen är inte moralpanik och ett återinförande av realskolan med ständiga prov och standardiserade utantilläxor. Uppenbarligen förstår inte de styrande vad vi har för barn i våra system och försöker återvända till någon "ordningochredaskola" som ekar från deras sedan länge passerade barndom i ett Sverige som inte längre finns.

Varför skriver jag med att jag med glädje ser hur politikerna skjuter skolan i sank? Jo därför att då är den nya skolan med en verksamhet anpassad för det nya och framtida Sverige mycket närmare. Vi kan aldrig bli bättre än kineserna och ryssarna på disciplin, ordning och reda, utantill läxor och faktaindunkning. Vi kan inte återvända till sådana likriktade system där proven, testerna är målet i sig och tävla med dessa länder. Vi har inte en chans! Däremot kommer vi att klara oss om vi inser att vi har elever i våra system som är mycket lämpade som projektledare, kulturambassadörer, konfliktlösare som kan leda processer i olika sammanhang. Vi utbildar ju människor som är självständigt tänkande och som fattar kloka och självständiga beslut för sig själva och för sin arbetssituation. Försök att finna detta i det kinesiska skolsystemet eller i många andra av världens länder för den delen. Självständigt tänkande studenter som vill gå sin egen väg och tänka på nya sätt premieras inte i dessa likriktade maktsystem. Givetvis avspeglar sig detta i resultatet och hur innovativt dessa människor tänker och verkar. Det är inte en tillfällighet att kopieringsindustrin är störst i världen i Kina. De piratkopierar och snor idéer så det står härliga till och det som inte kan kopieras köps upp tillsammans med utländsk kompetens, inte sällan svensk sådan.

Vi behöver utveckla en innovativ skola, en entreprenörskola som INTE bygger på den gamla industrialismen utan på något helt nytt avpassad för hur världen kommer att se ut i morgon. Där andra saker premieras än tester och prov i långa rader. Denna övertro på tester och prov är för mig ett tydligt exempel på en förväxling mellan medel och mål. Proven och testerna får aldrig vara mål! De måste vara medel för att uppnå någonting.

En viktig drivkraft för lärande är ju själva lusten till lärandet.

INGEN HAR NÅGONSIN LÄRT NÅGON NÅGOT SOM INTE SJÄLV VILL DET!

När vuxenvärlden drabbas av moralpanik på grund av vår egen okunskap eller brist på förmåga att hänga med och tillgodogöra oss utvecklingen i samtiden måste vi tänka till ordentligt innan vi handlar. Våra barn som växer upp nu är födda i cyberrymden med en digital kompens som vida överstiger sina föräldrars, sina lärares och i sanning de styrande politikernas. Att då förbjuda eleverna deras digitala kompetens i skolan, för att vuxenvärlden blir rädd och ropar efter förbud, är inte en bra utveckling. Vi borde i stället göra precis tvärtom. Låt barnen använda sin digitala kompetens och låt våra pedagoger handleda, rimlighetsbedöma, ge ordentligt med tid och låta eleverna växa i sitt kunnande. Det är på sikt en bra nationalekonomisk inställning som kommer att skapa nya jobb och företag som vårt land så väl kommer att behöva.

VI SKALL INTE FÖLJA UTVECKLINGEN; VI SKALL LEDA DEN! 

Men då krävs ett visionärt politiskt ledarskap och det lyser totalt med sin frånvaro. Jag lade märke till detta under valrörelsen. Det verkar som det idag inte finns en enda visionär människa i våra politiska system. Detta oroar mig! Fantasilösheten och frånvaron av visioner riskerar att skapa ett samhälle som mer påminner om Darth Waders likriktade mörka värld än om den mångfärgade, dansande och bejakande tillvaro som blev förhanden när det goda segrade genom hans son Luke Skywalker.

Sluta att behandla skolan och lärarna som samhällets lilla skurgumma som utan betalning skall hantera all oordning och skräp som detta samhälle genererar. Helst utan adekvat utrustning, kompetensutveckling eller goda förutsättningar att klara uppdraget. Vi behöver visionära politiker som tänker helt nytt om skolan och som vågar skapa nya förutsättningar för våra barns skolgång. Gärna tillsammans med dem och lärarna. Det vi håller på med nu är inte rätt väg!

Jag tror att nyckeln till framgång ligger i att bejaka människans inneboende förmåga att samarbeta, vara uppfinningsrik och se lösningar på problemen. Det är förutsättningar för detta som vi behöver. Det som får oss att växa och ger oss lust att leva i denna värld. Strax skall jag börja med familjens söndagsmiddag och jag vet att matbordet är vårt samhälles sanna akademi. Här kan man verkligen tala om god utbildning. Jag ser fram mot samtalet med mina barn för de lär mig så himla mycket. Tror ni att jag  skulle ha kunnat skriva världens första bok om Etik och Internet tillsammans med Jan eller göra läromedlet Livstid som handlar om ansvarstagandet på nätet om jag inte lyssnat på mina barn? Svaret är NEJ? Jag behöver deras kunskaper och energi för att fortsätta utvecklas. Dialogen är oerhört viktig över generationerna. Skapa därför en ordentlig "tvärriksdag" med representation från alla håll och tala med varandra! Förresten citatet i början är hämtat från Sokrates  (470 f.Kr. – 399 f. Kr) 

Idag blir det kalkonstek med potatisgratäng. Recept nedan, ha en skön söndag önskar
eder Ulf.                                            Tips, om du vill ha ris istället gör en god citronsås till.






700 g kalkonfilé
1 st savoykålshuvud
2 dl vatten
citron, saften, vitlöksklyftor. mynta
4 st äpplen
Gul lök
Timjan
aprikosmarmelad
sambal oelek
salt, peppar
olivolja och smör

1. Ta bort och släng de yttersta bladen av kålen. Skölj den. Skär bort stocken i botten och dela sen i 4 delar.2. Stek spetskålen i en kastrull med smör cirka 2 minuter runt om. Det är viktigt att den får färg. Salta och peppra och häll över vatten och citronsaft.3. Skala och hacka vitlöken. Bryn kalkonsteken i en panna med smör och olja. Lägg i löken över och fortsätt att steka i ugn på 175 brader en timme.4. Dela äpplena och ta bort kärnhusen och klyfta5. Tvätta citronen väl i varmt vatten. Skär sen bort skalet från citronen fint, se till att inte få det vita med.6. Lägg ner äpplena, citronstrimlorna och finskuren mynta i kastrullen med spetskål. Håll varmt tills kalkonen är klar.

Servera med potatisgratäng och färskt bröd

Smaklig måltid