fredag 25 mars 2011

Cocacolabräserad fläskstek och konsten att lära sig cykla

Det var en gång en liten flicka som skulle lära sig cykla. Det var vår och hon hade fått sin första lite större cykel. Hon ville inte ha stödhjul utan lära sig precis som sin storebror, att cykla på två hjul och känna vinden mot ansiktet.
Sagt och gjort, pappan tog dottern och cykeln till en parkeringsplats där det fanns en stor asfalterad yta och började, springandes bakom med en stadig hand, lära sin dotter att cykla.


Hur många av oss minns inte detta så väl? När jag lärde mig att cykla på två hjul. Ett livsavgörande ögonblick. Kanske den första sensationella känslan av riktig frihet. Jag kan cykla fort och länge dit bara jag vill, yippie! Som vuxen, när man kanske sedan länge bara använder bilen, är det märkligt hur ofta man ändå är ute och cyklar. Vi häver ur oss saker utan mening eller mål och kör så ofta i diket. Inte är det heller bara små skrubbsår som vi lämnar efter oss.

Att inse vilken stor betydelse vi har som vuxna för våra barn är så himla viktigt. Inte bara när de skall lära sig att cykla utan även för att hindra dem att vara ute och "cykla" i den negativa bemärkelsen. Och vem vill ge sitt barn en sten när hon ber om ett bröd?

All god bildning börjar vid matbordet är min fulla övertygelse. Även den dåliga för barnen hör när vi pratar och kommer ihåg hur vi pratar. Många är sedan de åsikter, särskild av negativ karaktär av någon underlig anledning, som förs vidare av barnen i skolan och till kompisar. Rasismen i skolan är ett sådant tydligt exempel. Barnen tar ofta med sig rasistiska åsikter hemifrån, bland många andra, och omsätter dessa i praktiken. Så uppstår mobbning och ledsamheter som lärare skall hantera därför att barnen tror att det som sades vid matbordet hemmavid var en sanning och borde hanteras därefter.

Det är ju den stora skillnaden mellan barnet och den vuxne att vi kan skilja mellan det man säger och det vi gör. Barn kan ofta inte det av det enkla skälet att de ännu saknar livserfarenheter nog att bedöma de situationer som de ställs inför. Ord är viktiga, viktigare än vi tänker. Ord är barare av kraft och är bryggan mellan människor, tider, historia och bryggan mellan det osynliga till det synliga.

Vi har alla rätt att och behöver förvisso öva oss med orden och dess innebörd. Vi behöver möjligheter att pröva formuleringar, tankar som sedan kan övergå i gärningar. Det viktigaste är inte alltid vad du säger utan när du säger det! Små koppar har också öron det är en sak att tänka på! Vi borde här ha samma inställning som när vi lär barnen att cykla. Utgå från deras behov och förmåga, vara på deras nivå så att de kan växa in i det nya.

Gör vi så när vi talar med våra barn eller när de sitter med vid matbordsakademin och lyssnar med sina små öron att vi ger akt på orden blir det en god vägvinnande stund för dem. I ALLA FALL ÖKAR MÖJLIGHETERNA. När de sedan gått kan vi öka takten på cyklandet och anpassa den efter vuxenfart.

Flickan på parkeringsplatsen då? Jo hon var ivrig och märkte inte att pappan släppte och att hon cyklade iväg själv som en pil. Plötslig vände hon sig om av lycka och märkte att pappa stod där borta och föll pladask i backen. När pappan kom fram till henne, och blåste på knät som skrubbats lite, frågade han "varför föll du när du cyklade så bra?" Då svarade hon "men pappa jag visste inte att jag cyklade själv, jag trodde du höll i mig" "det är därför som vi faller så att vi kan resa oss igen och börja om" tröstade pappan medan han tog upp sin dotter i famnen. Ja låt oss varsamt hålla våra barn vid handen och leda dem så rätt som möjligt. De kommer ändå att falla som alla barn tids nog.....


Det här brukar barnen tycka om och det är en god och trevlig helgmiddag.

Cocacolabräserad skinkstek med potatismos och colaglaserade morötter

Tag en skinkstek som räcker för familjens behov. Beräkna ca 150 gram kött per person beroende på övrig spisning. Krossa och blanda i en mortel lite vitpeppar, timjan, rivet skal av en citron, två vitlöksklyftor, flingsalt, anis och fänkåls frön efter smak. Gör en rubb och gnid in steken. Bryn den sedan på alla sidor i en stekgryta så att den får färg i smör och lite olja. När den är väl brynt slå över cocacola och lite kyckling buljong, mest cola och lägg i morötter och någon klyftad gul lök.


Bräsera steken (sjud) tills den är klar ungefär 60 och några grader. Ta upp den och grönsakerna och låt vila steken under en handduk eller liknande, helst inte folie, så går den färdigt av sig själv. Under tiden reducera ner colabuljongen till gott och väl hälten och gör sås på den. Använd vad du önskar av mejeriproduk och använd gärna soja för att hålla den cocacola aktig. Ös över lite reducerad colasås över morötterna i en stekpanna och glacera dem en stund på medelvärme.


Servera hemgjord potatismos (gärna med färsk timjan i), cocacolabräserad fläskstek med colaglacerade morötter. En rätt säker hit för barn i alla åldrar.





Trevlig helg önskar eder Uffe

torsdag 24 mars 2011

En tanke om tid och Raclettejärnets betydelse för ett gott socialt liv

När man är mitt i livet och dessutom är förälder så är det enda som vi fått alldeles gratis en oerhörd bristvara för de flesta. "Jag har inte tid" eller "vi får göra det där sen" är ofta förekommande fraser när barnen kommer och vill ha in saker och ting i ett redan pressat schema. Att hinna med partner, barn, släkt, vänner, arbete, studier, barnens skola och deras övriga aktiviteter dessutom sig själv utan att det kostar på går bara inte. Det kostar enorma mängder energi i att förhandla och ta snabba och ofta kortsiktiga beslut inte minst beroende av barnfamiljsekonomin som ofta är rätt skral. I allt detta kan ofta känslan av ofrihet eller känslan av att vara "fångad" infinna sig.

När man befinner sig mitt i allt detta kan det också vara svårt att finna tid till återhämtning och påfyllning av energi. Det är inte få av oss som minns småbarnsåren med viss trötthet. Särskilt om det kommit fler barn relativt tätt. Det jag funderar kring nu har givetvis inget med den enorma glädje att få ta emot ett barn att göra. Barn skaffar man sig inte utan de kommer snarare till oss. Nej det handlar snarare om de prioriteringarna som vi som vuxna gör i ett starkt inrutat föräldraliv med allt som skall ske helst samtidigt.

Det finns ett uttryck som heter:  att det krävs en hel by för att fostra ett barn. Det ligger mycket i detta. Men vi har ju snart inga byar kvar, släkten finns oftast inte runt knuten och båda föräldrarna skall ju helst arbeta så mycket det bara går. Det är lätt att tappa bort sig själv och varandra i en sådan tillvaro.

Jag brukar i bland tala om relationskonto. Från sin partner, sina barn, sina närmaste vänner finns det ett relationskonto. Ofta med stor kredit och låg amorteringsnivå. Det innebär att vi överser med mycket inte minns med tidens oerhörda knapphet. Men den krediten är inte oändlig och kan inte alltid tas för given! Om man prioriterat bort sin partner eller sina barn alltför ofta kan krediten ta slut och det kommer att uppstå problem.

Många är de filmer och romaner och biografier med, för den delen, som omvittnar vad som kan hända om en pappa prioriterar bort sina barn till förmån för jobbet eller om hustrun prioriterar bort sin man och sätter annat före eller om man slutar att höra av sig till vännerna.....
Listan kan göras längre med många olika exempel på hur det kan se ut.

Vi måste ha klart för oss att livet är ett givande och tagande. Vi måste ge för att få. I slutändan handlar det faktiskt om det. Hur man kan lösa detta ser olika ut eftersom vi är olika vi människor men det är viktigt att låta huvudet styra mer än känslorna i dessa saker. Helt enkelt för att ALLT DU KÄNNER ÄR INTE SANT. Skall man basera samliv, familjeliv, arbetsliv och nödvändiga relationer på enbart eller rent av i huvudsak på känslor kommer det för eller senare att haverera.

Särskilda tider kräver särskilda medel. Det gäller att vara relationssmart för hantera detta komplicerade som kallas livet. Hitta därför tillfällen och gör gemensamma prioriteringar för hur ni skall kunna få vardagspusslet att gå ihop. Ibland måste man göra en del uppoffringar men det är viktigt att man tar gemensamma beslut om sådant så att ingen kan ikläda sig offerrollen för det om något tenderar att förstöra relationer. För oss människor är alltid samarbete nyckeln till hur resultatet kommer att bli!

En prioriteringsordning som kan vara till hjälp är följande. Först din partner, sedan barnen, har ni flera barn med andra, kom överens om vilka regler som gäller i ert hem. Vad de gör hos mormor eller hos sin mamma behöver inte ni ta ansvar för. Barnen är förbluffande flerspråkiga och lär sig snabbt vad som gäller i olika sammanhang. Men ni skall vara överens om vad som gäller i ert hem för ALLA barn och stå enade. Då blir barnen mycket tryggare och ni slipper bli utspelade mot varandra för det kostar verkligen på.

Hitta sedan det som ger dig energi, gärna tillsammans, så att ni fyller på era reserver. Men även här måste ni vara överens och föra dialog så att båda är jämställda i detta. Om du tänker på din partners bästa och din partner på ditt så behöver man faktiskt inte tänka så mycket på sig själv.

Det finns en bild av hur man skall hantera maskerna i ett flygplan, ni vet de där som trillar ner om en nödsituation skulle uppstå. Sitter man med sina barn är den känslomässiga reaktionen att man vill hjälpa sina barn först. Detta är fel och visar att beslut baserat på känslor inte alltid är de bästa. Först måste den vuxne sätta på sig syrgasmasken och sedan hjälpa barnen. Då ökar chansen för överlevnad betydligt. Samma sak gäller i ett parförhållande med barn. Se till att ge varandra ordentligt med syre så att ni inte låter förhållandet och kärleken då undan i en långsam kvävnings död.

Jag inledde med att säga att tid är det enda vi fått gratis. Det är nog inte riktigt sant för kärlek och tro är även det gratis om den nu finner dig. Men gemensamt för dessa är hur du förvaltar dem. Alla kan ta slut om du inte förvaltar dem väl. Med en insikt om detta att vi faktiskt själva är ansvariga och kan påverka våra relationer, våra liv, kärleken och därmed framtiden många goda frukter att skörda.

Vad man sår under tårar och slit kan skördas under jubel och god gemenskap.

Att klara ett pressat tidsschema och samtidigt ta hand om familj och de viktiga vännerna, som man så väl behöver träffa äta, samtala med och bara vara tillsammans kan vara ett oöverstigligt hinder för trötta småbarnsföräldrar. Då gäller det att vara lite smart och med andra medel ändå uppnå det man vill. Det är att vara relationssmart!

               TIPS: Köp ett raclettejärn med grill!


Finns att hitta på vilken stormarknad som helst. Googla gärna så ser du vad det är. Vi hade en oerhörd nytta av detta under vår småbarns period eftersom gästerna så att säga lagar maten själv. Det spar massor av tid men ger ändå en maximal middagsupplevelse för alla inblandade tillsammans.
En hel festmåltid med nästan inga förberedelser. Vill ni så kan ni dessutom hacka skiva och upp allting tillsammans så hjälper ju gästerna till även med det.



Raclette med fläskfile´, korv, ost och potatis


Köp en en fläskfile´( annat kött eller fisk funkar också) samt en god köttrik korv, ge aldrig barnen hotdogs som innehåller i stort sätt skräp när ni vuxna äter riktig mat. Det är ju de som växer.


Koka potatis, du behöver inte skala den


Skär upp sallad, öppna en burk syltlök, en burk pickles, lite saltgurka. Skiva upp tomater, färska champinjoner, paprika och exempelvis rödlök. Bacon, ananas och broccoli fungerar utmärkt.


Köp racletteost eller annan ost men den måste hålla en fettprocent över trettio. Sedan är det bara att sätta sig ner och smälta ost, ta potatis och grilla de övriga ingredienserna. Du kan välja valfria såser till efter smak.

Sedan är det bara att sitta tillsammans i lugn och ro, njuta och ta hand om varandra.

onsdag 23 mars 2011

Hur man finner det goda livet och muskotdoftande spenatpaj

Det är väl rätt allmänt känt att de existentiella frågorna om varifrån vi kommer och vart vi är på väg. Ständigt ligger och skaver medvetet eller omedvetet i oss. Varifrån kommer jag? Vart är jag på väg? Om detta kan sägas mycket men jag vill gärna lyfta fram insikten om "härets" betydelse för oss människor.

När jag var barn fanns ett program som var helt otroligt bra (tyckte jag i alla fall). Det var fem myror är fler än fyra elefanter. Magnus, Brasse och Eva i ett banbrytande "barnpedagogiskt" program. Här kunde vi lära oss allt från siffror till att lära oss att läsa och skriva. Men det fanns även andra dimensioner i detta program, rent av en djupare existentiell dimension där relationerna mellan Magnus, Brasse och Eva och deras sätt att resonera om livet och sina relationer som också lärde oss barn saker och ting. Jag skulle till och med påstå att en del frön som såddes då slog ut i blom och bar frukt långt senare.

Jag tänker tex på en sketch där Magnus, Brasse och Eva funderar över här och där. Efter ett tags filosoferande så sjunger de en sång vars text går ungefär såhär. Om jag nu minns rätt för det är väl 40 år sedan jag hörde den:

 "Där är där man inte är. Här är där där man är. För här har man alltid med sig. Här har man alltid med sig."

Ett problem som vi människor brottas med är att vi så ofta flyr från oss själva och från situationer. Vi är många som är på flykt undan oss själva och hoppas att gräset skall vara grönare på andra sidan istället för att stanna och ta tag i det som behövs. Vi glömmer, när flyktbeteendet sätter in, att vi inte kan fly från oss själva. "Här har du alltid med dig".

Många är de män och kvinnor som flytt från relationer in i en ny relation bärande på en ryggsäck med olösta undanträngda problem. Samma problem som kommer att dyka upp i nästa och nästa och nästa relation. Problemet låg inte hos den andra utan i mig själv så det spelade ingen roll vart jag flydde. Jagsjälv var alltid med. "Här" har man alltid med sig!

Förträngningsmekanismerna är våra bästa vänner och i bland kan de vara bra att ha. Om de övergår till ett flyktbeteende kommer de att hindra min mänskliga utveckling och mognad. Dessutom kommer de att binda mig vid problemen jag flyr ifrån istället för låta mig finna  det goda livet som jag egentligen behöver och vill leva.

En mycket berömd sådan berättelse är den förlorade sonen i nya testamentet. Där undervisas vi hur lätt det kan gå på tok när vi låter flykten förbruka vår energi (pengar är också energi) så att vi blir helt utblottade och sjunker till den lägsta av alla låga nivåer ända tills vi inte kommer längre. Då kommer insikten: jag kan inte fly längre, jag måste vända om och ta ansvar för mitt eget liv. Läs berättelsen (Lukasevangeliet 15:11-32) och se efter själv så får du se vilka krafter som finns och hur mycket kärlek det går åt för att möta en människa som slutat fly. En människa som redan förlorat allt men som mitt i den bedrövelsen reser sig som fågeln Fenix ur askan till ett nytt liv dragen av just den kärleken som tidigare kanske upplevdes som kvävande och  kanske hotande.

Att sluta fly från sig själv är den enda riktiga grunden för äkta frid. Frid är den enda grunden till ett gott liv. Det har ingenting med pengar att göra. Frid kan aldrig köpas för pengar bara vinnas!  Du inte köpa ett gott liv däremot kan du kan finna det alldeles gratis och vinna livet. Detta är ett av våra stora mysterier och att av då få helt jämställda livsvillkor vi har. Detta kommer inte av kön, ras, kultur eller ålder. Detta är inom räckhåll för alla!

En muskotdoftande spenatpaj är ju en god och enkel reskost lätt att ta med i olika sammanhan eller bara äta hemma i lugn och ro.


100 gram fryst spenat  
1 burk kräftstjärtar
2 st  
75 gram  
rivet citronskal
2 st  
1,5 dl  
1 st  





Klä en smord pajform med pajdeg. Ställ att vila i kylskåpet eller på annan sval plats i 30 minuter. sätt in en bakplåt i ugnen och värm till 175°. Förgrädda pajskalet i 15 minuter. Pensla med äggula och grädda ytterligare 5 minuter. 
Förväll spenaten och låt den rinna av. tillsätt hälften av smöret och krydda med salt, peppar och riven muskot och citronskal. Smält resten av smöret i en kastrull och låt löken puttra i under lock utan att ta färg.  Tillsätt lite salt så vätskar löken och tar då inte färg i pannan. Vispa ihop grädden, 1 helt ägg och 1 äggula. 
Blanda spenaten, den finhackade löken och de kräftstjärtarna i gräddsmeten och häll alltsammas i pajskalet. Grädda i 35 minuter. Därefter bör pajen helst stå en halvtimme. Servera med en grönsallad.

måndag 21 mars 2011

Livskryddan och sommarens kryddträdgård



Nybakade kanelbullar med örter i bakgrunden
Varje människa måste, för att kunna leva ett rikligt och gott liv, ha livskrydda. Det är många som inte tänker på att kryddorna och dess komposition är helt avgörande för hur resultatet kommer att bli. Dessutom kan kryddor förlora sin inneboende styrka och till och med bli direkt farliga om de blir grogrund för mögel eller bakterier särskilt de av andra färdigmalda och tillrättalagda. Kolla gärna hemma i din kryddsamling bäst före datum och köp nytt. Det kommer att göra under med matlagningen. Sedan kommer resten att handla om hur du sätter samman smaker, hur vi lär oss vad som passar till vad och när,  samt att vi inser att smaken är olika hos olika personer. För att ytterligare komplicera det hela så ändrar sig ofta smaken med stigande ålder eller av andra skäl.

Häri ligger en stor utmaning när vi skall hålla våra liv "kryddade" och fulla med smakdjup. Det som var ett gott recept tidigare kanske inte längre fungerar. Det blir snarare tvärtom en fadd känsla och tråkighetens gråskala väcker inte livsglädjen och energin utan man tappar lite av gnistan utan att egentligen märka det. Det är det som är det farliga att vi vänjer oss omärkligt vid det som är sämre. Jag vågar påstå att vi vänjer oss snabbare till det sämre än vad vi vänjer oss till det bättre! En god vän till mig brukar säga att "människan och råttorna är de mest anpassningsbara däggdjuren på planeten" Kan nog ligga något i detta......

Vi talar ofta om kostcirkeln. Redan i skolan får vi lära oss om den. Vad vi skall äta, hur mycket och varför. Aldrig talas det om den andliga kostcirkeln som skall föda vår inre människa på ett livsbejakande och utvecklande sätt. Vars kostsammansättning vi behöver för att kunna bli de som vi var tänkta att vara. Mer om den andliga kostcirkeln i senare blog.

Som präst får jag ofta höra människor säga, inte utan en viss stolhet i rösten, att de har sin barnatro kvar. Visst förstår jag att det är menat som något positivt och kanske till och med är viktigt för dem men själv blir jag uppriktigt sagt bekymrad.

En vuxen människa skall ha en vuxen människas tro och veta när och hur den skall och kan användas. Man måste veta när man skall veta saker och veta när man skall tro. Blandar man ihop detta kommer man att få stora problem. En vuxen förväntas klara sådant genom livserfarenhet och mognad. Hon förväntas klara konsekvensanalysen, ha perspektiv och kunna rimlighetsbedöma fattade beslut. Då går det inte med barnatro eller att ha ett barns livserfarenhet som underlag till dessa beslut.
Givetvis måste vi hålla kontakt med barnet inom oss för att vara genuina och fullt ut levande men det är inte vad jag talar om just nu.

Mitt råd är att se över dina "livskryddor" och ta reda på om de verkligen fyller sin funktion. Redan en liten förändring kan göra underverk en liten ny sammansättning och slentriansoppan, som så ofta tar energi och lämnar oss hungriga och otillfredsställda, kan bli ett minne blott. Viktigt är att förstå att färska kryddor inte står i motsats till de torkade. De kompletterar varandra och öppnar nya dimensioner i anrättningen. Men man måste lära sig hur man skall använda dem och när. Färdigmalda kryddor är i stort sett en dålig idé. Lär dig att mala själv och dosera efter dina behov. Använd de torkade kryddorna i början av tillagningen ex grytor eller såser och de färska mot slutet som en fräsch smaksättare. Sommarörterna används däremot med fördel till sommarens marinader.

När vi äter och dricker av livets goda så måste vi göra det av rätt anledning, det gäller allt en människa kan bruka. Glöm aldrig det!

Visst är det bra att ha standardrätter som snabbt och utan krussiduller kan lagas till men djupast sätt måste vi lära oss att hantera "livets kryddor" varsamt och veta hur de skall användas. Annars kan man krydda ihjäl hela anrättningen eller få ett smaklöst resultat. Vi har alltid själva ett ansvar för hur vår kryddträdgård ser ut och används men de som lever med någon annan och lär sig att tänka på varandras bästa kan göra något annorlunda. Om jag tänker på min frus bästa och hon på mitt bästa behöver man ju inte tänka på sitt eget bästa. Det kan i bland vara rätt skönt att någon annan kryddar och anrättar maten åt en. Rätt använt är det en livskrydda i sig. Ja det kan väl gälla alla sammanhang där man gör något välsmakande för andra. Det ger sannerligen energi och skapar livslust kanske mer än det mesta annat vi kan ta oss för med. Men huvudkock är alltid du i ditt eget liv med fullt ansvar för det som du serverar åt dig själv och andra.

Det andliga och det fysiska går verkligen hand i hand. När jag jobbade med Knutby katastrofen med "kristi brud" i spetsen insåg jag att det "andliga" soppa som kokades där var rent av dödligt farlig. Någon dog ju också till stor sorg och smärta. Då formulerade jag följande andliga lag:


Det finns inget andligt som inte har någon motsvarighet i den fysiska världen. Något som vi med god kunskap och erfarenhet kan relatera till. Allt därutöver skall betraktas som vilseledande.

Örtkunskap och kryddkunskap är bra att ha. Genom läkeörter har många liv räddats genom historien och god andlighet har kunnat näras och växa fram i all sin positiva styrka. Våra sjukhus har till exempel vuxit fram genom att läkekonsten praktiserats på de tidigare kloster som grundlades överallt i spåren av kristendomens framväxt. Sedan byggdes klostersjukhus och personal utbildades. Det är lätt att glömma var saker och ting kommer ifrån men orsaken till att vi har det som vi har det med sjukhus i vårt land är resultatet av en god och sund andlighet. Nu får vi se vart allt tar vägen när inte längre drivkraften och själva näringen till läkedomen är rotat i evangeliet utan i mammon (pengar) vad det då kommer att bli?

Ge dig själv möjligheten till att nära din inre människa men var noga med vad du sätter i dig. Allt är inte nyttigt. Är du osäker finns det faktiskt folk att fråga precis som när du skall laga mat eller bygga till huset. Det kan vara så att en anledning till en känsla av otillfredsställelse mitt i livet är just den att du inte riktigt närt din andliga människa på ett, för dig, bra sätt och känner dig i behov av förändring. Då gäller det att vara klok och ta sig tid så att man inte kastar ut barnet med badvattnet och förgår sig. Som vid all god matlagning är tiden väsentlig där planering och framförhållning är viktiga ingredienser.

Planera redan nu dina kryddväxter för sommaren. Vad du vill ha och vilken mängd. Alla behöver man ju inte äta de är ljuvliga att dofta och se på ändå.

TIPS: tag kontakt med din lokala trädgårdsodlare och be dem dra upp dina örter. Då blir de härdigare och livskraftigare samt att du slipper göra jobbet om du har mycket att göra.


Du kan redan nu ta vara på de snabbdrivna örterna som ofta vissnar dagen efter eller så. DE har inte den livskraften som egenhändigt uppdrivna plantor har utan är för stunden. Men du kan ta dem innan de vissnar bort och göra örtoljor eller örtpastor på dem. Du kan du snabbt och enkelt förhöja din matlagning då du kan förvara dessa smaksättare i kylskåp och ta en matsked vid behov.



Gremolata:
1 citron
4 vitlöksklyftor
Rejält med persilja
½ dl olivolja
Skölj citronen ordentligt. Riv skalet och pressa juicen. Skala och finhacka vitlöken. Strimla persiljan. Blanda allt med olivolja. Smaka av med salt och peppar, ställ åt sidan. Du kan göra gremolatan några timmar innan så att den får dra lite. Används tex till fisk och kyckling direkt från grillen.

Salviaolja till salladen, fläskkotletterna eller karrén
Ta en smakneutral olja och värm den till ca 80 grader.

 Ta ordentlig med färsksalvia (lite spenat) och mixa ihop till en grön örtolja. Du kan även använda persilja.

 Till sommarens dressings behov.