onsdag 13 april 2011

En skola för det framtida Sverige och "lilla lördagsmiddagen"

En skola för det samtida Sverige.
Tre huvudförslag för en reformerad skolpolitik med inriktning mot pedagogisk forskning, högre kvalité, ökad vuxennärvaro och ny organisation.

”Klockans idé är att den skall gå framåt inte bakåt”
                                                                 U. Engström

Inledning
Att utgå ifrån det svenska skolsystemets inneboende idé och de senaste årtiondenas utveckling är nödvändigt för att klara ut vilken riktning skolutvecklingen under de senaste åren tagit i Sverige och veta var vi befinner oss idag.

Kina, Ryssland, och inte minst de nya EU-länderna kan visa upp en regelstyrd skola vars inlärningsfilosofi utgår från ett disciplinerat lärande med utantilläxor och förhör utan nämnvärd dialog med eleverna. Deras självreflektion efterfrågas inte heller i någon högre grad. Systemen bygger på regler och en toppstyrd organisation som sätter normen för vad som skall läras ut och hur det skall göras.

Vi i Sverige förespråkar andra grundläggande idéer om hur inlärning skall gå till utifrån våra läroplaner där dialog mellan pedagog och elev är en självklarhet. Processen i vårt skolsystem har gått från regelstyrning till målstyrning. Detta är inget nytt påfund utan läroplanerna har vuxit fram genom många revideringar och progressiva beslut av sakkunniga beslutsfattare och akademisk forskning förankrad i en stadig samhällelig utveckling.
Föräldrarnas inflytande betonas och formerna för och tankarna kring samarbete mellan hem och skola är väl utvecklad. Vi lever i ett samhälle som vill se en självständigt tänkande människa, som tar ansvar för sig själv och för sin utbildning, för att kunna fatta kloka beslut för sig själva och sina barn nu och i en framtid. Detta kräver ett lärande i dialog mellan elev och pedagog och bygger på positiva relationer där ett givande och tagande tar sitt ursprung i den växande elevens funderingar och livssituation och en målbild kring möjligheterna med att leva och verka i samhället.

Att arbeta för en återgång till den gamla skolans idé är oklokt. Vi kan aldrig bli bättre än Kina och Ryssland på stenhård disciplin och toppstyrning i utbildningsväsendet. Vi måste inse att vi kan något annat som de inte kan. Häri ligger vår framtida möjlighet och att starkt bidra till en god utveckling på en global nivå. Vi fostrar och utbildar en annan sorts elev i vårt land men vi är inte färdiga ännu för att skörda resultat fullt ut.
Däremot har vi passerat ”the point of no return.” Vårt moderna samhälle utvecklar vi inte ytterligare genom stenhård toppstyrning utan genom ömsesidig dialog som betonar individens ansvar. Det är också samhällsekonomiskt mycket negativt att försöka vrida klockan bakåt. Låt oss i stället se vart vårt sätt att tänka om utbildning med betoning på relation och dialog mellan elev och vuxen fört oss.

I dag har vi inte en regelstyrd skola utan en skola som tar sin utgångspunkt ur ett elevperspektiv där barnens behov prioriteras och möts på den nivå där de befinner sig. Vi har (är på väg mot) en målstyrd skola där elev och vuxna gemensamt sätter upp mål för arbetet. Vi kan inte bromsa oss ur en uppförsbacke utan lösningen ligger på ett annat håll.


För att avhjälpa det som upplevs och rapporteras som kvalitetsproblem och brist på ordning i den svenska skolan, med bland annat svagt resultat som följd, måste modiga och nödvändiga framåtsyftande beslut tas för att behålla det som är bra i det gamla, ta bort det som är föråldrat och våga ta sig an det nya. Detta behövs om vi skall få en skola som levererar verksamhet till ett modernt samtida Sverige.


 Tre huvudförslag
  1. Kvalitetsredovisning och uppföljning av skolan på nationell, kommunal och rektors nivå skall reformeras och tydligare kopplas till pedagogisk forskning och pedagogisk grundutbildning vid våra universitet och högskolor.

  1. Resurser i form av ökad vuxen närvaro tillförs under en tre års period med ett fjärde års utvärdering

  1. En omstrukturering av elevernas arbetstider genomförs för att bättre kunna leverera verksamhet till ett modernt Sverige samt svara mot de krav på flexibilitet som efterfrågas.


Analys
 1) Från skolverk till universitet

Än i dag är det Skolverket som kontrollerar verksamheten i vår svenska skola. Skolverket är en tillsynsmyndighet som på regeringens uppdrag företar inspektionsresor runt omkring vårt land. Detta 1800- tals mässiga förhållningssätt är förlegat och måste ändras. Det konserverar och vidmakthåller gamla strukturer inte minst de som vi uppfattar som patriarkala och förlegade. Skolverket bör avskaffas.

Dessa resurser skall i stället föras till våra universitet och högskolor som är säten för pedagogisk forskning och lärarutbildning. Professurer med ansvar för pedagogisk utveckling skall inrättas med nya institutioner. Dessa skall vara placerade tillsammans med våra lärarutbildningar runt om i landet. Till dessa rapporteras skolornas kvalitetsredovisningar av rektorer från samtliga skolor inom det upptagningsområde som finns till denna nya institution. Här bearbetas och sammanställs resultaten och kopplas till modern pedagogisk forskning samt återkopplas till varje skola och kommun centralt.
Tydliga vinster är att dialogen mellan akademiskforskning och verksamhetsansvarig rektor blir levande. Insatser kan göras på rätt nivå och en fruktbar dialog kan växa fram med ömsesidig utveckling som resultat. Dessutom kan resultatet direkt kopplas till lärarutbildningen för att stimulera, kalibrera och utveckla innehållet för att bättre rusta studenten att undervisa i ett samtida Sverige.

Att koppla forskning kring näringsliv och global hållbar utveckling torde vara självklart. Vi måste se till att de aktörer som idag beställer arbetskraften för i morgon kan vara en aktiv part i dialogen kring utbildningen av våra barn. De skall ju betala deras framtida löner.
I stället för kontroll får vi ett modernt system baserat på dialog och relation bestående av kvalitetsredovisningar och kontakt direkt med verkligheten där både vuxna och barn befinner sig. Genom god feedback kommer vi dessutom att försäkra oss om att även pedagogernas behov av fortbildning kommer att genomgå en avsevärd kvalitetshöjning. Underlaget för behovet sammanställs ju med högsta möjliga kompetens med all internationell och nationell pedagogisk forskning i ryggen. Det blir som en vitamininjektion direkt i vårt utbildningssystems ryggrad. Lärarutbildningen runt om i vårt land kommer att, när detta system är utvecklat, träffa än mer precist än vad som i dag är fallet. Vi måste undvika till varje pris att en lång dyr utbildning är obsolet när den är färdig och studenten skall ut i arbetslivet.

2) Från vuxenfrånvaro till vuxennärvaro

En av två huvudorsaker till att den pedagogiska utvecklingen inte lyckats bättre i vårt land är att det finns för få vuxna i systemet. Debatten i dag handlar mångt och mycket om behörig kontra obehörig personal. Detta är i sig viktigt och riktigt att vi skall ha en välutbildad behörig pedagogisk arbetskraft i våra skolor men det räcker inte. I denna diskussion tar vi inte hänsyn till att skolans uppdrag har förändrats de senaste trettio åren. I dag betonas skolans värdegrundsuppdrag och socialt ”fostrande” roll mycket tydligt. Detta är i sig viktiga kunskaper att förmedla men detta kan göras av andra vuxna än behöriga pedagoger. Skolans uppdrag består i dag av tre formella och ett informellt uppdrag.

  • Kunskapsuppdraget
  • Värdegrundsuppdraget
  • Socialauppdraget

Det inofficiella uppdraget är ett barnvaktsuppdrag för vilket skolan aldrig får betalt.

Vi behöver på grundval av detta tillföra skolan fler vuxna med olika kompetens som kan stödja barnen i deras utveckling och utföra de delar av skolans uppdrag som de behöriga pedagogerna inte hinner med. Samarbetar vuxna med insikt om denna bredare uppfattning av skolans uppdrag dvs. det som samhället beställer av oss idag, kommer vi att se helt andra resultat än vi ser idag.

Barnen är vår framtid är en mycket populär fras att använda. Men ingenting är mer felformulerat. Barnen är vår nutid nu och måste få resurser nu och inte sedan. Att öronmärka pengar för skolan i kommunal regi är svårt. Bidrag från staten riskerar att användas på annat sätt än vad som var tänkt från början. Därför har den kommunala skolan blivit en anorektisk organisation med sneda budgetar där långt över 90 % av anslagen går till löner sedan tar pengarna slut innan långsiktig högkvalitativ fortbildning kan genomföras. Skolledare är tvingade att arbeta ”Ad hoc” och finna kortsiktiga lösningar för att klara sin verksamhet. Detta ger tydliga avtryck i arbetsmiljön med sjukskrivning som följd. Genom att helt eller delvis slopa arbetsgivaravgifterna för tillsvidareanställda behöriga pedagoger under tre år riktas pengar för att anställa fler vuxna i skolan och staten blir garant för stabilitet. Alla andra statliga bidrag tas bort.

Många vinster kommer ut av detta. Ökad vuxen närvaro, behöriga pedagoger kan arbeta fördjupat med kunskapsuppdraget, ökad måluppfyllelse, eleverna får högre social kompetens, det medför ökad trygghet och arbetsro. Eleverna kommer att bli sedda och bekräftade därigenom minskar benägenhet till skolk och misslyckande med stora sociala och andra negativa konsekvenser som följd. Självförtroendet hos våra ungdomar kommer att öka därmed deras lust till att vilja lära sig mer. Positiva effekter för integrationsfrågorna och en ökad möjlighet att avhjälpa och bekämpa mobbings och missbruksförhållanden ex. mat missbruk och självskärelse.
Genomförandet av kompetenshöjning, fortbildningsinsatser, kontakter med näringsliv och elevhälsoarbetet kommer att genomföras med avsevärd kvalitets höjning.

Att pedagogerna får större möjlighet till fördjupad och vitaliserande fortbildning kommer att öka lusten i arbetet och minska sjukskrivningstalen. Denna lust kommer att vitalisera elevernas arbetsdag. Ingen har någonsin lärt någon något som inte själv vill det.

En uppföljning av denna riktade insats skall genomföras under det fjärde året av kommunerna samt de nya pedagogiska institutionerna med ansvar för kvalitetsuppföljning, dokumentation och forskning.

3) Från lära för skolan till lära för livet.

Den andra nyckelfaktorn för det livslånga lärandet i vår skola är hur vi uppfattar arbetstid. Eleverna gör det på sitt sätt och pedagogerna gör det på sitt. Det omgivande samhället med ofta starkt traditionsbunden syn på skolans verksamhet uppfattar ofta att inga förändringar är det bästa. Det man känner igen känns tryggast. Dessa olika faktorer är den andra huvudorsaken till en skola som fortfarande levererar verksamhet till bondesamhället. Ett samhälle som inte längre finns. Vi skall leverera verksamhet till ett modernt Sverige som ställer helt andra krav än det gamla.

All pedagogisk forskning ger förhanden att långa avbrott inte befrämjar elevers inlärning. Ändå envisas vi med ett omodernt långt sommarlov som mer grundar sig på det gamla Sveriges behov. Idag har vi andra behov och ledigheterna sker i allt högre grad på den tid då det passar barnen och deras vårdnadshavare dvs. på annan tid än den av skolan anvisade. Människor idag lever inte statiskt utan flexibelt. Dessutom har de allra flesta andra typer av anställningar än vad som erbjöds under tidigare epoker såsom bondesamhället och industrisamhälle. Industrisemestern är död.

Införandet av ett tre terminer med kortare ledighet och flexibel skolstart skulle anpassa skolans uppdrag till de kunskaper vi har om det livslånga lärandet, via pedagogisk forskning, och avsevärt förbättra de krav på flexibilitet som det omgivande samhället har på skolans verksamhet. Dessutom skulle en anpassning till rådande situation i andra länder underlätta internationella kontakter.

Att bibehålla det långa sommarlovet är en missriktad välvilja som inte gynnar barnen, inte heller de vuxna.

Som arbetet är organiserat idag skall pedagogerna arbeta 45,5 timmar per vecka för att kompensera sina ferier. Detta sker inte idag. Sanningen är att pedagogerna är fångade i ett arbetstidsavtal som skapar ångest med långtidssjukskrivning som följd. Där kompetens utvecklingstid ofta uppfattas som kompensations tid. Där de sista 10,5 timmarna i allt för hög grad uppfattas som privat tid som aldrig behöver redovisas. Det är lätt att komma efter med sina timmar, inte minst om man har småbarn, och möjligheterna att ta igen förlorad arbetstid är närmast obefintlig. För rektor innebär detta gamla avtal att god personalvård försvåras. Om en medarbetare behöver av godtagbara skäl få nedsättning av tjänst under en period är detta mycket svårt att genomföra. Rektor kan bara veta till en del vad de anställda gör på sin arbetstid. Att leda och fördela arbetet samt bedriva personalvård och utvecklingsarbete under dessa förhållanden innebär stora problem.
Det Svenska skolsystemet idag kostar heltid men levererar halvtid. Lösningen måste alltså vara att ett nytt sätt att organisera arbetstiden, redovisa den och leda den pedagogiska verksamheten realiseras.

Inför tre terminer och 40 timmars arbetsvecka för pedagogerna, detta sänker tempot i skolan, höjer kvalitén och minskar sjukfrånvaron.

Möjligheterna till ökad tid för reflektion och fortbildning för pedagogerna kommer att öka lusten och kvalitén i den svenska skolan. Givetvis kommer våra elevers studieresultat att stärkas och därmed föra Sverige fram som ledande nation med sitt sätt att arbeta med och stimulera elevers kunskapande. Det finns ingen anledning för den Svenska skolan att följa efter inom internationell skolutveckling när vi istället kan leda den.



Sammanfattning
Att bedriva skolutveckling inom svenska skolan kan vara farligt och komplicerat. Många är de skolledare och pedagoger som fått sluta sina uppdrag när frågor om arbetstid, sättet att organisera arbetet och synen på eleven kommit på tapeten. Frågor som har sin näring ur vår mänskliga obenägenhet att vilja ändra på saker, fackliga strukturer, identitet, tradition och stor tröghet inom lärarutbildningen måste tydliggöras och hanteras på ett nytt sätt. Tiden är nu inne för nytänkande och politiskt mod att fatta konkreta beslut för att häva krampen och reformera skolans verksamhet. Sverige har kanske världens finaste styrdokument för hur vi skall bemöta våra barn i deras lärande. Innehållet är gott men sammanhanget fungerar inte. Vår läroplan (LPO 94) är ännu inte på långt när genomförd i vårt land. Varför är en fråga att ställa i detta sammanhang?

Man kan inte slå nytt vin i gamla läglar lyder ett ordspråk. Detta förpliktigar oss att nu se till att ett gott och nytt innehåll också får nya möjligheter att organiseras och förverkligas i den viktigaste uppgift vi har. Att leda våra barn vid handen och föra dem mot ett livslångt lärande och ett gott liv. Den nya Svenska skolan för ett modernt Sverige.


Lillördagsmiddag med restaurangkänsla.

Att åta något gott och livgivande såhär mitt i veckan är bra både till kropp och själ. Inte minst för gemenskapen och våra viktiga relationer. Ett glas rött kan man också unna sig, gärna ett glas Zinfandel till denna rätt. Här följer ett snabbt och enkelt recept som verkligen ordnar "biffen" även mitt i veckan.

Ta lövbiffar, lägg på en skärbräda. Lägg på basilikablad eller salviablad. En skiva mild gorgonzola eller någon annan god ost.  



Lägg sedan över en god skiva rökt skinka och fäst med tandpetare.




Salta något och peppra. Skiva upp färska champinjoner och skölj färska sockerärtor.


 Fräs köttet i smör och olja. Champinjonerna likaså. Lägg i sockerärtorna i vatten och ge ett uppkok.


 Lägg upp på en varm tallrik och servera med exempelvis potatisgratäng.

Smaklig måltid önskar eder Uffe!



måndag 11 april 2011

Det osynliga klimatskiftet och "pappas" köttbullar

Så var jag då välkomnad i en Gudstjänst i Häverö, Singö och Edebo församling. Kyrkan var full och ute var vädret så där vårvackert som är livsbejakande nödvändigt för oss här i norden efter en lång, kall och mörk vinter. Att kyrkan var full visar att församlingen ännu är en angelägen plattform för människor i samhället......

Det var en stor kör som sjöng och dansade. Solister medverkade, kyrkvärdar, musiker och två tjänstgörande präster sjöng och arbetade tillsammans.  Inte minst littanian (sjungen förbön, svensk psalmbok 700:1) steg innerligt upp mot Hallstavik kyrkas innertak för vidare färd mot himlarymderna tillsammans med den fulltaliga församlingens svar.

Gudstjänsten fick sin predikan där kyrkoherden, undertecknad, talade bland annat om vådan av det myckna "hemsnickrandet" i vår tid. Vi söker alla mer eller mindre egna lösningar och förkastar det gemensamma i allt högre grad. Givetvis är då Jesu försonande offer för alla en allt mer avlägsen lösning för just mig och kunskapen om vad det innebär att bli, av nåd försonad med sina medmänniskor, sig själv och Gud allt mindre i vårt samhälle i lika rask takt som snödrivorna ute på moder jords marker.

I ett samhälle där barnen och de gamla blivit kostnadsställen i den kommunala budgeten, vilket i sig påverkar vår människosyn oerhört, där pågår ett klimatskifte av en magnitud som är väl så dramatisk som  den som i vår synliga värld smälter våra polarisar. Där smälter det men i vårt samhälle fryser vi kärleken till is och lämnar i snabbare takt de svaga och vår nästa till sina öden.

De som har tar mer och mer. De som har lite förlorar i raskare takt vad de har. De som har ögon att se med vet att detta äger rum och kommer att göra något med oss och våra barns framtid. För mig som ser pengar som energi är det viktigt att framhålla att i tider av visionslöshet och fantasilöshet som vår samtid sannerligen präglas av, det är bara spara, lägga ner, stänga till och montera ned för att spara pengar och stycka upp det gemensamma som en gång byggts upp, där måste Svenska Kyrkans församlingar våga använda sina resurser för att visa att det finns en framtid och ett hopp!

Svenska Kyrkan är den sista gödda kalven i vårt samhälle där våra förfäder och förmödrar har samlat mängder med energi under generationer. Nu har slakten på den inletts och det är med stor oro jag ser hur de som har tagit åt sig makten i rikskyrkan sköter sina åtaganden för att förvalta de samlade resurserna som nu verkligen behövs i samhället som en rejäl vitamininjektion. Istället för att ge våra syföreningsdamers ihopvirkade pengar som fallskärmar i miljoner till några få borde de ges exempelvis till ett omfattande program för att bekämpa ungdomsarbetslösheten och ge dem TRO på framtiden och på sig själva. Ja varför inte även visa dem på en tro i en sund andlighet som går utöver det som vi kan se och ta på i våra liv. En tro som står upp för de modfällda, de hopplösa, de ensamma och fattiga. En tro som har ett ärende och som ser och bryr sig om hur det går i livet just för dem utan att vi kräver något igen. Vi ger av nåd i tro därför att vi är sunda troende som vet att svara inför Gud mer än inför någon annan människa.

Här ligger den stora möjligheter för vår kyrka att vara ett salt och ett ljus, en motkraft till det samhälle som idag fryser kärleken till is i samhället och gör människor till kostnadsställen. Detta är vi skyldiga våra barn som vi vill ge en ljus framtid. Detta är vi förpliktigade våra tidigare generationer som samlat ihop all den energi som ännu finns kvar inom kyrkans hank och stör. Låt oss visa handlingskraft i samhället och gå före i frimodighet för ett varmare klimat. En kristen klimatkampanj där vi går från ord till handling ser till det gemensamma och gör skillnad för våra medmänniskor. Där vi gör skillnad för vår nästa!

Låt oss värma upp vårt land igen till en behagligare temperatur!





Att äta lite dansk hakkeböf är lite som "pappas" köttbullar, välgörande och skapar en slags trygghet. Dessutom är det som himla kvickt och lätt att göra.

Koka potatis eller skiva den i centimeter skivor och lägg i en ugnsfast form, smord, 200 grader medan du gör biffarna. Skiva fyra stora lökar, blanda gärna röd och gul och stek den lätt gyllene i en panna med smör, olja, peppar, en nypa socker och salt.

Tag upp den och lägg i mer smör och stek den pepprade, saltade oxfärsen som du blandat och format till lagom biffar. Stek i panna, gärna gjutjärn, några minuter. Det gör inget om de är lite röda inuti.

Lägg i löken igen och "frasa" till den lite med biffarna. Slå på lite vatten och soja och gör en steksky.


Servera med inlagd gurka, syltlök och om du vill bakade tomater om du ändå gjort potatisen i ugnen.


TIPS: Fukta händerna med vatten när du formar biffarna så släpper färsen lättare från händerna.


Smaklig måltid önskar eder Uffe