söndag 11 december 2011

Jan Sandred gästbloggar om nykterhetsmissionen i Den Heliga Skrift, ger vintips från Libanon och presenterar himmelsk mat på planka!

Gästbloggare Jan Sandred

En exegetisk utläggning om nykterhetsmissionen i Den Heliga Skrift


Det vanligaste livsmedlet som omnämns i Bibeln är vin. kyrkan har aldrig varit helnykter, snarare förespråkar den måttlighet; Man ska skilja på att bruka och att missbruka. Men hur är det egentligen? Vad står i bibeln om att bruka vin?

Mitt favoritcitat är Predikaren 9:7 ”Välan, så ät då ditt bröd med glädje, och drick ditt vin med glatt hjärta, ty Gud har redan i förväg givit sitt bifall till vad du gör.” Solklart vad som avses. Typ rött vin med Pimpinella och en nyss skuten Beckasin.

Bibeln lär konsekvent ut total avhållsamhet från alkohol och fördömer användningen av ”vin” på en rad ställen (Ords 23:33, 1 Mos 10:9-11, 1 Tim 3:2-3, Titus 1:7-8).

Men Bibeln hänvisar också till ”vin” för att exempelvis representera den gudomliga välsignelsen av materiellt välstånd, (1 Mos 27:28), Guds nåd (Jes 55:1), eller Guds glädje till sitt folk (Ps 104:14-15, 4:7).

Det går inte riktigt ihop, eller hur?

Många moderna bibelöversättningar skiljer inte på vin och druvjuice. Och blir tvungna att skruva om texten så att det inte blir alkoholromantik, genom att lägga in moraliska ord som ”måttfullhet” och ”avhållsamhet”, som inte finns med i Vulgata.

Problemet är att ordet ”vinum” på latin, ”oinos” på grekiska och ”yayin” på hebreiska, hänvisar till druvjuice, vare sig den är jäst eller ojäst. Det är endast engelskans ”Wine” som uteslutande avser jäst druvjuice.
Det är inte alls tvärsäkert att Jesus förespråkar alkoholhaltiga drycker (som senare bibelöversättare fått tona ned genom omskrivningar). På bröllopet i Kana säger Jesus i Bibeln 2000 (Joh 2:10): ”Alla andra bjuder först på det goda vinet och på det sämre när gästerna börjar bli berusade. Men du har sparat det goda vinet ända till nu.” Men i Bibeln 1912 står det ”hava fått för mycket”. I New American Standard Bible står det ”when the people have drunk freely”. Och i King James står det ”when men have well drunk”.


Innebörden av orden är inte så entydig i grundtexten, som i engelskan eller svenskan. Grekiskans ”μεθυσθωσιν”, som i Bibel 2000 blivit översatt med ”berusade” kan också betyda ”att dricka fritt”. Då pekar ordet inte alls på berusning eller druckenhet. Det handlar om att stilla bröllopsgästernas allmänna törst.

Tvärtemot vad många tror var druvjuice vanligare än vin på Jesu tid. Det är nämligen svårare att bevara jäst, än ojäst druvjuice; Vin surnar lätt till ättika. Man man kunde koka ner juicen till en sirap, filtrera bort det jäsbara fruktköttet, placera druvjuice i förslutna krukor nedsänkta i kallt vatten, eller genom röka krukorna med svavel innan de förslöts. Användningen av sådana tekniker visar tydligt att medlen för att bevara druvjuice utan jäsning var både kända och användes i antiken.

Historikern Josefus, som levde omkring 70 eKr, använde samma ord när han beskrev den ojästa, färsk druvjuice. Andra samtida författare, som Plinius och Plutarchos, intygar att ”bra viner” var sådana som inte berusar.
Detta stöds av adjektivet καλον (kalos) – ”det goda vinet” – i texten om bröllopet, som betecknar något som är moraliskt gott, i stället för agathos, vilket betyder gott i största allmänhet. Alltså: det ”goda vin” som Jesus gjorde vid bröllopet i Kana var ”bra” eftersom det var färsk, ojäst druvjuice.

Samma sak är det med ”Drick av den alla. Detta är mitt blod, förbundsblodet som blir utgjutet för många till syndernas förlåtelse. Jag säger er: nu kommer jag inte att dricka av det som vinstocken ger förrän den dag då jag dricker det nya vinet med er i min faders rike.” (Matt 26:27-29). Vin skördas som bekant på hösten. Påsktiden infaller ett halvår efter vinskörden. Jesus och lärjungarna kunde inte använda färskt, nypressat vin vid sin nattvardsmåltid, om det inte är fråga om någon slags Beaujolais nouveau. Jesus säger ”det som kommer från vinträdet”. Det låter mer som ojäst druvjuice.

Vinets vagga anses vara Georgien-Armenien. Om Noa strandade på Ararats sluttningar efter syndafloden, kan alltså ha kommit från Kaukasus. Med sig i arken hade han vinrankor ”Noa var åkerbrukare, han var den förste som anlade en vingård” (1 Mos 9:20). Den äldsta nedskrivna legenden om syndafloden och Noa handlar om hur Noa inför vin i Det Förlovade Landet. Berättelsen härstammar från Uruk-perioden i Mesopotamien, dvs första hälften av tredje årtusendet f.Kr.


Någonstans här, i triangeln mellan Galileiska Sjön, Svarta Havet och Kaspiska Havet, uppstod troligen den ”moderna” vinkulturen. Exakt när tvistar dock forskarna om. Några tror att jäst druvjuice fanns så tidigt som 7000 f.Kr., kanske långt tidigare. Andra menar att kontrollerad vintillverkning verkligen uppfanns av Sumererna i Mesopotamien, just omkring Uruk-perioden. Det finns arkeologiska fynd som bekräftar båda teorierna.

Vinodlingen var mycket viktig i det forna Mellanöstern, och det finns många historiska berättelser där just vin spelar en viktig och symbolisk roll. Som till exempel att Noa var den första som missbrukade vin (1 Mos 9:21). Eller efter att Moses fört Israels folk genom Sinaiöknen och hans spejare tog med sig bevis på att det förlovade landet flöt av mjölk och honung. ”Sedan kom de till Druvdalen. Där skar de av en vinranka med en enda druvklase, som två man fick bära mellan sig på en stång, och plockade också granatäpplen och fikon.” (4 Mos 13:24) Eller den storartade nykterhetspredikan som avslutar 23:e kapitlet i Ordspråksboken.

Många av Psaltarpsalmerna och dikterna i Höga Visan innehåller lovsånger till druvan och vinet. ”Vad din kärlek är skön, min syster och brud, din kärlek är ljuvare än vin, din balsam ljuvare än alla dofter. (Höga Visan 4:10) ”Din mun som det finaste vin, som flödar över i min och fuktar läppar och tänder.” (Höga Visan 7:9) ”Salomo hade en vingård i Baal Hamon. Han lämnade vingården åt väktare. Tusen siklar silver skulle frukten inbringa. Men min vingård har jag här. 
Behåll dina tusen, Salomo, och ge tvåhundra åt väktarna!” (Höga Visan 8:11-12)
Inom den forntida läkekonsten var vin länge det enda botemedlet som botade och lindrade. Sår baddades med vin, vatten blev drickbart om det blandades med vin. I den Judiska Talmud står att läsa: ”Finnes icke vin måste andra medikament tillgripas…”

En vinpress i det gamla Mellanöstern utgjordes av två behållare uthuggna direkt i klippan, den ena högre belägen än den andra. De båda var förbundna med en ränna eller ett hål i mellanväggen. I den övre behållaren trampades druvorna med fötterna och saften rann ned i den undre.
Uttrycket ”blod” om druvsaften, som exempelvis i ”Han binder sin åsna vid vinstocken, sitt åsneföl vid rankan. Han tvättar sin dräkt i vin, sin klädnad i druvornas blod.” (1 Mos 49:11) eller ” Druvans blod blev ditt vin.” (5 Mos 32:14) vittnar om att man i det forntida Mellanöstern mest använda röda druvor till vin.

I den antika staden Byblos i nuvarande Libanon har man hittat 5000 år gamla vinrankor. Syrah är den druva som kan spåras längst tillbaka, både historiskt och geografiskt, till staden Shiraz. Även Chardonnay räknar sitt ursprung hit. Båda druvorna fördes till Europa av feniciska sjömän till Grekland och Marseilles. Undre medeltiden var viner från städerna Tyros och Sidon, belägna i dagens Libanon, bland de mest eftersökta. 1875 anlade jesuiterna jättelika vinkällare i staden Ksara.


Rekommenderat vin: Château Ksara, Reserve du Couvent (nr 12596), 89 kr http://www.systembolaget.se/12596
40% Syrah, 30% Cabernet Sauvignon och 30% Cabernet Franc.
Mycket prisvärt Libanesiskt rött vin. Udda och kul, med tydlig strävhet. Fruktig och kryddig, med fatkaraktär (dvs vanilj). Blandningen ger must. Det finns tobak och choklad, ceder. Kryddor som kryddnejlika, muskot och lakrits. Frukt som slånbär, björnbär, (torkade) fikon, plommon, körsbär.

Mat från biblisk tid, varför inte kött på planka?

Ta en plankbit, gärna ek, som du "bränner" av i ugnen. Låt den svalna och pensla på lite rapsolja under tiden. Skala potatis och koka den som vanligt. Välj en lämplig sort för mos.

Köttet i detta fall närproducerad oxfilé men även biff kan väljas skall vara väl fettsprängt eller marmorerat för saftigare resultat. Om du använder fryst oxfilé, tina den långsamt i kylen och ta den innan den tinat helt, innan köttsafterna börjat läcka ut. Skär den ca i 4-5 centimeters tjocklek med den "isiga kärnan intakt och peppra den med nymald svartpeppar.




Linda haricots verts med bacon, en per person. 



Gröp ur tomater och lägg "gröpet" i en skål, riv i ett par vitlöksklyftor, tre msk ströbröd,  en halv dl persilja,  tre msk olivolja, salt och nymalen peppar.

 Rör i hop och låt svälla ihop en stund. Kolla potatisen så att den inte blir överkokt.

Separera äggulor och låt dem rumstemperera. Till denna rätt behövs 9 stycken.

Förbered såsen genom att finhacka 4 schalottenlökar, 1 dl rödvinsvinäger,  1 dl vatten, ett gäng vitpepparkorn, några rejäla nypor dragon och en nypa körvel. Lägg allt i en kastrull och koka ner vätskan till ca hälften. Sila av och töm tillbaka i en kastrull, låt svalna något, och rör i 6 äggulor. Denna reduktion är grundsmaksättare i såsen.

Skira ett pkt smör, låt stå en stund så att de tyngre partiklarna sjunker till botten. Det klarnade smöret, eller Ghi som Indierna kallar det, skall i en liten jämn stråle vispas ner i äggulereduktionen som är placerad i vattenbad. Detta görs sist av allt!

Förslut köttet i en grillpanna. Då sluts isigheten inne och kommer att medverka till köttets saftighet! Se till att det blir en rejäl yta.

Rör under tiden i 1 dl grädde, lite rapsolja, några smörklickar, nymalen vitpeppar och salt i den nypressade potatisen. Rör ihop till ett jämt och fluffigt mos tillsätt mot slutet tre äggulor. Smaka av så att det är lagom salt med en distinkt men trevlig smak av peppar. Lägg köttet i mitten av plankan tillsammans med de återfyllda tomaterna och bacon rullarna. Fyll en sprits och gör en mur runt hela härligheten. In i ugnen och grädda tills potatisen är gyllengul, baconet stekt och tomaterna genomvarma. Här fyller nu köttets inneboende isighet sitt syfte och hindrar filén att torka ut och bli tråkigt.

Piska i det skirade smöret i såsreduktionen, smaka av med mer dragon, körvel, salt och vitpeppar. Såsen skall bli riktigt fluffig och vackert gul. Persilja hackas i mot slutet.

När plankan är genomvarm, skeda upp sås över köttbitarna, inte för mycket, så att såsen lyser upp anrättningen tillsammans med det gyllengula moset. Servera resten av såsen bredvid. Ät drick och var glad som det står i den heliga skrift.

En skön tredje advent önskar eder Uffe