fredag 21 december 2012

Dopets återkomst, människan som kostnadsställe och fredliga dofter från köket


Ge en desperat man en pistol och han kan råna en bank.
Ge en välsituerad man en bank och han kan råna en hel nation.
Ge människor politisk makt och de kan störta en hel värld i fördärv!

Jag har varit präst i snart 20 år. Inte särskilt lång tid men ett visst perspektiv ger det i alla fall. När jag började som präst var det rätt tydligt att när dopsamtal och själva dopet skulle genomföras fanns där en farmor eller mormor i bakgrunden som drev på saker och ting. Inte alltid men väldigt ofta var det så. Dop var lika med tradition!

I dag ser det annorlunda ut och i vår församling är det särskilt tydligt något nytt är på väg att växa fram. Vi döper över 100% av barnen i vår församling. Det är inte så konstigt som det låter utan är lite av den himmelska matematiken där mycket mer än vi tror är möjligt. Vi har ju massor med sommarbarn som vi också döper i våra kyrkor. Barn och föräldrar som bor här på sommaren och väljer våra vackra kyrkor eller skärgård för att samla till dopfest. Dopet har blivit den lilla familjens indirekta sätt att protestera mot den globala förförelsen! Det vill säga i klar text, den lilla människan syns vara trött på allt prat om det globala, den stora världen. I slutändan är det det lokala, den lilla världen och den lilla människan som får betala och notan är inte sällan jobben och relationerna. Det kommer aldrig något flöde från det globala utan det går ensidigt från det lokala! Den lilla människan blir fattigare och mer utelämnad och de rika roffar åt sig det som finns. Mot detta återupptäcks dopet som en motkraft. Att samla släkt, vänner och nätverk för att stärka relationer och återta det lokala, den lilla världen.

Det som är ett nytt starkt inslag som styrker det ovanstående är att vi döper allt fler mammor, pappor, systrar och bröder till både dopföräldrarna och dopbarnen. Dels för att föräldrarna av egen fri vilja bestämmer sig för att låta döpa sig och sina barn dels för att om man skall vara gudmor och gudfar måste man själv vara döpt dels så sägs klart att föräldrarna struntat i att ge detta sammanhang vidare som arv och kunskap. Alltså låter allt fler vuxna döpa sig och går in i högtiden med stor entusiasm och glädje. Man kan säga att kristenheten idag är på väg bort från ett kvantitativt förhållningssätt till ett kvalitativt sätt att vara delaktig i församlingsgemenskapen i dag. Detta förhållningssätt utmanar helt andra krafter som i vårt land helt obekymrat under lång tid helt utan motstånd kunnat göra precis vad som helst utan att någon sagt eller gjort något emot.

När stat och kyrka gick skilda åt år 2000 så blev dopet medlemsgrundande och allt fler ser i spåren av samhällsutvecklingen den lokala församlingen som den plattform där verklig lokalt sammanhang finns och där gemenskap kan växa och utvecklas. Människor i det lokala samhället ser att institution efter institution, arbetsplats efter arbetsplats, kommunal service och ansvar, sjukvård, polis, brandkår ja listan är lång och är längre, försvinner tas bort och ersätts med ingenting! Detta mina vänner är min definition av sann ondska när man tar från människan och ersätter detta med ingenting utan låter folk få tro att det är någonting. Varför inte något diffust globalt, något som till exempel tagit hand om våra pensioner och framtida trygghet? Varför inte den allsmäktiga marknaden?

Kyrkan har och kommer alltid att ha en annan grundläggande syn på människan än det sekulära samhället som i modern tid förvandlat barn och gamla till kostnadsställen i sina kommunala och statliga budgetar. Det gör något dramatiskt och allvarlig i vår syn på människan när pengar är alltings mått.

Mot detta står grundläggande kristen tro att varje människa är skapad unik, med särskilda gåvor, möjligheter och till Guds egen avbild. Människan kan aldrig någonsin reduceras till ett kostnadsställe! Häri ligger mycket av kyrkan, den lokala församlingens framtid. Den fråga jag har mött i mitt dagliga arbete idag lyder ungefär: skulle inte församlingen kunna ta ett ledarskap nu när alla andra lämnat oss vind för våg och det blir bara sämre och sämre? Människor litar inte längre på kommunen eller på riskkapitalister som alltid skall tjäna pengar på deras barn och gamla. Människor vill se ett annat sätt att ta ansvar i full öppenhet. Här finns Svenska Kyrkan som en gång byggde vård, skola och omsorg i Sverige. Vi har gjort det förut och vi kan göra det igen men på ett trovärdigt sätt i dialog med våra församlingsbor. 

Kyrkan är inte och behöver inte vara vinstdrivande på samma sätt som riskkapitalet och som det sur ut nu kommunerna. Vi har råd med och kommer alltid att ha råd med en människosyn som är värd namnet så länge människor vill ge sig själva den möjligheten! Därför skapar vi nu i vår församling en förskola ”Almerska förskolan” som skall genomsyras av en barnsyn med massor av möjligheter för våra dopbarn och föräldrar att fortsätta växa och komma till sin riktigt sanna potential. Med resurser som den kommunala verksamheten inte ens kan drömma om. Det är från en tid innan den perverterade kristendomen i den sekulära staten förvandlade barnen, de äldre människorna till kostnadsställen...... Det är ett eko från vad våra förfäder och förmödrar sparade till och har förvaltats i kyrkans hägn.

Julen är ju en högtid som sätter freden i centrum. För att nå fred måste man ibland kämpa för rätten till den. Det pågår ett fullskaligt krig runt om i världen. Där de rikare blir rikare och de fattigare blir fattigare där ofrivillig ensamhet och utanförskap i fattigdom är den nya pesten och koleran. Vi måste återerövra gamla vapen för att rusta till strid mot detta. Solidaritet, älska din nästa, ta vara på din broder och syster, dela med dig åt andra, det gemensammas bästa, tid med våra barn och ungdomar, ta hand om relationer, bekämpa splittring med förlåtelse, tro, hopp och kärlek. Det har fungerat förut och kommer att fungera igen! Men det måste börja med dig och mig. Därifrån startar den enda sanna freden. I våra egna hjärtan! Vi måste återerövra berättelsen om vad det är att vara sanna människor. Låt oss aldrig tappa hoppet om en god och ljus framtid, lyssna inåt där ligger ett större sammanhang än man anar. Lyssnar man ordentligt kan man höra sjunga sitt budskap om fred, försoning och gott behag som skaparen önskar för alla sina barn världen över!

God Jul och ett välsignat (även om det är förbjudet att säga) nytt år önskar jag er alla!

Det franska köket är alltid möjligt att återvända till, här kommer en variant på en fransk nationalrätt:  Hachis Parmentier de canard

Konfiterad anka, 2-3 lår eller en grillad kyckling eller 500 g köttfärs, 50 g smör,5 dl mjölk, 2 dl grädde,1 stor gul lök hackad, riven muskotnöt, två palsternackor,2 msk hackad persilja,1 dl torrt vitt vin,salt och peppar,riven ost,ströbröd, ströbröd och mortlat mandelspån
Plocka loss köttet från ben och dela i småbitar.Stek köttet i smör tillsammans lök och persilja.Salta och peppra.Tillsätt vin och låt koka in lite.
Gör potatismoset, du kan använda potatismospulver enligt Tomas Tengby på menyredaktionen, rör ner en stor matsked smör, smaka av med salt, peppar och riven muskot.Vispa ordentligt så att moset blir fluffigt. Du kan givetvis göra egen mos från grunden. Lägg till lite vit tryffelolja i moset om du gillar det.
Lägg köttet i botten av en ugnsform, ca 2-3 cm i höjd, och täck sedan köttet med lika mycket potatismos.Strö över riven ost, ströbröd och mandelmjöl och fördela en liten klick smör över anrättningen. Så långt kan du göra färdigt kvällen innan. Sätt in i ugnen en timme innan gästerna kommer på fredagen eller när de nu kommer. Allt i ett bra för barnfamiljer!


Stek det kött du väljer tillsammans med hackad gul lök och persilja i smör. Koka in  en dl vitt vin , salta och peppra.

Sjud palsternackor i lite buljong och smör till al dente

Lägg i köttet på botten i en ungsfast form en ca tre fyra cm i höjd

Gör eget potatismos, vispa rejält så att det blir fluffigt. Salta och peppra. Riv i muskotnöt

Släta ut moset till en jämn yta riv lite muskotnöt över


Riv ost och strö över, lägg några klickar smör överst.

Strö över lite ströbröd med ordentligt med krossad/ mortlat mandelspån
In i ugn på 200 grader

Servera med valfri dryck. Alla viner går bra till men även öl eller vatten. Lite sallad med god fransk dressing till är toppen.


Den konfiterade ankan

Anklåren är konserverade och tillagade i sitt eget fett.

Stek tillsammans med hackad gul lök och persilja. Slå på vitt vin som får koka in.

Gör potatismos, slå i tryffelolja och riv över muskotnöt

Lägg ankan i botten på formen, till höger samma sak med köttfärs stekt i ankflott

Bred över potatismoset

Riv över ost och gratinera i ugnen


Gott Nytt År önskar eder Uffe

måndag 3 december 2012

Tro och vidskepelse med ett fiskunder från Italien

Människor som inte tror på Gud tror inte på ingenting. De tror på precis vad som helst!
Att tala om frågor om tro och vidskepelse är svårt. Det väcker ofta mer känsloargument än något annat. Jag tror ändå det är viktigt att försöka att sätta ord på tomrummen mellan känslorna. Nedan finns funderingar kring detta utmanande ämne om du finner något till livs är det toppen, annars kan du förhoppningsvis finna fisken från Livorno mödan värd. Jag tänker då och då på spänningen mellan tro och vidskepelse, var går gränsen? Vad är egentligen vetenskap? Är inte även denna omhuldade storhet processer och en massa tro? För mig själv tänker jag ofta att den enda sanna vetenskapen är efterklokheten! Därför kan ju lyssnandet till erfarenhet vara av stor vikt! Men vårt moderna samhälle av idag visar allt oftare upp en slags förakt för gamla människor. Är det verkligen så klokt? har vi råd att inte ta vara på tidigare generationers erfarenheter. Risken kan då bli att vi får en ständig upprepning av gamla misstag i modernare tappning.

I den ateistiska och sekulariserade tid vi lever i kunde man ju "tro" att allt som har med just tro att göra skulle försvinna och vi kunde leva av det materiella allenast. Men utvecklingen går precis åt motsatt håll och föremålen för människans tro växlar i en väldig mångfald och hastighet inte minst tack vare Internet. Vidskepelsen tycks grassera på ett sätt som för tanken tillbaka till en tid då kunskap, möjligheten till information och utbildning inte fanns för alla. Jag anser att det är viktigt att man lär sig när man skall veta saker och veta när man skall tro. Blandar man ihop detta kan man få riktigt stora problem. I värsta fall kan man bli fanatiskt religiös oavsett om det är som Gudsbekännare eller Ateist. Det tror jag är en mycket bred och dålig väg där målet för resan aldrig kommer att hittas.

Jag kan se att den så kallade sekulariseringen av vårt samhälle haft det goda med sig att mycket av en misslyckad eller otidsenlig kristendomstolkning äntligen får gå i graven och bland andra Svenska Kyrkan närmat sig det ursprungliga uppdraget på många sätt. Från en överhetens kyrka med likrikning och fostrande av allmogen på agendan till en fri medlemmarnas kyrka. Helt klart sitter en del av detta "gamla" arv kvar hos människor och hindrar dem från att se vad som växer fram och vuxit fram de senaste tjugo åren i kyrkan. Jag påstår att de flesta inte vet särskilt mycket om vad som i dag utgör grunden för den Svenska Kyrkan och kyrkan har ju själv inte klarat utbildningen kring vad sund kristen tro är särskilt bra under de senaste generationerna. Precis som på många andra områden i livet finns här inget vakuum. Om inte man får tillgång till god andlighet och förankrad undervisning genom sin kyrka så fyller något annat tomrummet. Ett exempel på detta är att 2000 års verktyg i verktygslådan som finns för att hjälpa och stödja en god och sund andlig växt och mognad inte används. Istället hämtar folk in annat från inte minst Indien. Ett land som är känt för att vidskepelse hindrar god samhällsutveckling med  stort mänskligt lidande som följd. Det ursprungliga uppdraget som  Jesu lärjungar fick från sin lärare var att älska varandra och uppmaningen att inte vara rädda som huvudriktlinjer för sin verksamhet. Detta står långt ifrån Fanny och Alexander biskopens pedagogik att slå kristen etik och moral in i den lille Alexanders varelse."Jag slår dig för att jag älskar dig Alexander." Rysliga ord! Han blir inlåst på vinden och i frånvaron av sund andlighet kommer vidskepelsen in och de döda börjar visa sig för att skrämmas.....
Denna kristendomstolkning är idag var den hör hemma på film så att vi inte gör om misstagen i framtiden.

Låt oss fundera lite över skillnaden mellan tro och vidskepelse. Jag förstår att en del tycker att det är samma sak och andra inte. Ser man till debatten om välsignelse i kyrkan på skolavslutningarna, som anses skadligt för barnen i den politiskt korrekta hållningen, kan vi ju konstatera att årets julkalenders, för att ta ett av otaliga exempel, budskap till barnen om anden i glaset, spöken och besvärjelser visas utan någon som helst invändning eller reflektion. Inte ens humanisterna med sin tro reagerar. Månne de tolererar vidskepelse men inte tro? Då kan man undra varför? Nu funderar jag på hur man skall få detta att gå ihop? Vi vet att anden i glasetövningen och andra vidskeplighetsfenomen skrämt och orsakat mental ohälsa, rädsla och depression hos många människor inte minst unga i flera fall. Antagligen i mycket högre grad än välsignelsen (Jag har inte funnit något dokumenterat fall ännu). Varför skall barn inspireras till glasövningar, häxeri, spökkonster, åkallan av den onde och vidskeplighet utan att någon ens ifrågasätter företeelsen i main stream media eller i samhället i övrigt?

Min slutsats är att vidskepelse är OK men underbygd tro med grund på fakultet och universitet inte är OK i dagens samhälle.

Ett sätt att försöka förstå detta är att hantera människosynsfrågan. Hur är egentligen vi människor gjorda? Hur ser våra grundläggande behov ut? Jag är medveten om att där finns ett helt universum av kompetens över min förmåga när det gäller forskning och vetenskap men ett litet bidrag kan man kanske komma med? Människan är, enligt mitt sätt att se det, skapad som en social, sexuell och andlig varelse. Dessa tre komponenter sitter på en relationsaxel som snurrar ständigt så länge vi lever även när vi sover och drömmer. Det är ett inbördes förhållande som är processrelaterad för varje människa. Det är därför som Svenska Kyrkans gamla enhetsteologi inte längre fungerar. Folk köper inte längre "paketet" utan vill nu ha en process. Det kan förklaras med att det allmänna medvetandet har utvecklats och att människor är självständigt tänkande varelser som vill fatta kloka och självständiga beslut för sig själva och för sina barn. Denna process kan bara skötas av varje människa inte av en myndighet eller en institution. Visst var det bekvämt för tidigare generations föräldrar att ta hela paketet/ traditionen men den tiden är förbi och människor behöver något annat. Därför har traditionella religiösa samfund bekymmer för man inser inte detta. Ingen har någonsin lärt någon något som inte själv vill det. Den är vårt globala vägval och tid som medverkat till att vi satt individen och hennes individualistiska behov i centrum, samt teknikutvecklingen som skapat denna nya förutsättning för oss människor. Från paket till process, från religiositet till andlighet, från ett religiöst VI till ett andligt JAG.

Om man betraktar Internet så ser man tydligt att dessa tre ovan nämnda applikationerna: social, sexuell och andlig, tydligt finns representerade i sin fulla ohämmade mångfald. I min definition av andlighet ingår givetvis politik, filosofi, ateism, estetik, tro, upplevelser och sambandet med moder jord listan är lång och kan göras längre. Om vi nu lämnar de två första applikationerna och tittar lite närmare på den tredje nämligen andlighet så kan man på rätt goda grunder säga att människan är skapad för att tro. Hon är skapad som en andlig varelse med andliga behov. Däremot finns ingenting som säger att hon i första hand är skapad för att vara religiös. Får man inte sina andliga behov tillgodosedda med sund kost tar man till annat för att fylla behoven. På samma sätt som med mat och dryck för att ta känt exempel. Hur mycket skräpmat sätter vi inte i oss av olika skäl som skapar ohälsa. Ofta brister vi i kunskap, blir lurade eller skyller på bristande tid trots att tid är det enda vi fått gratis. Här finns många paralleller att dra och det fungerar på ungefär samma sätt i de andliga sammanhangen. I brist på sund andlighet, och det är bara det en viktig fråga att ta ställning till vad det är, så fyller vi vår hunger med vad som helst för att skapa den mättnad som vi behöver.

Vi är inte i första hand skapade till religiösa varelser utan till "andliga" varelser som skall leva i en sund andlig mångfaldens gemenskap med oss själva, med våra medmänniskor och vår skapare. Att vara religiös är ingen god väg fram det är bara att se ut över världen och se vad detta ställer till med. Redan Gandhi på sin tid talade om detta. "Vi är alla Guds barn" Skaparens barn som "gjordes enkla och raka fast vi hittar på alla möjliga konster" som det står i predikaren. Här kommer vidskepelsen in. Den är som skräpmaten i vår moderna samhällskultur och många tjänar grova pengar på den precis som snabbmatsindustrin som tjänar stort på skräpmaten. Man lurar folk att tro att det är riktig mat man äter fast det inte är det. Det är ju idag väl belagt att många blir både sjuka och till och med dör till följd av oriktig och osund kost. Människan tror för att hon vill det, för att hon måste det. Föremålen och sammanhangen växlar men det är hennes bestämmelse. Hon är gjord sådan oaktat kultur, kön eller ålder. Det är en förklaring till varför det ser ut som det gör och kan hjälpa oss att ställa fler och bättre frågor till oss själva. Vad är det jag egentligen tror på? Hur fyller jag mina naturliga andliga behov? Hur ser den andliga kostcirkeln ut i mitt liv?

En grundläggande insikt kan vara att det är jag själv som har ansvar för mina handlingar och för vad jag sätter i mig både när det gäller den vanliga kostcirkel och den andliga kostcirkeln. Föräldrar har på samma sätt ansvar för sina barn. Moderna föräldrar måste därför se till att deras barn får tillgång till sund andlighet i enlighet med FN:s barnkonvention och goda kunskaper som hjälper till att kritiskt granska och värdera allt som pockar på i alla sammanhang inte minst i media. En gammal sanning var att vidskepelse skall bekämpas med upplysning. Upplysning kräver kunskaper som jag ser det har vi ett stort kunskapande arbete framför oss. Vem vet kanske en ny upplysningstid?

Italien är ju ett fantastiskt land och sett det mesta av tro och vidskepelse fara förbi genom seklerna. Så ock när det gäller bordets sunda läckerheter ofta enkla och raka rätter som tar till vara råvarornas inneboende potential som ju all sund andlighet och matlagning egentligen handlar om. Här en rätt med inspiration från Livornotrakten "Torsk alla livornese" på mitt vis. Smaklig måltid önskar jag er alla:)


Lägg upp råvarorna. Låt torskfilébitarna rumstempurera något lite. Flå ca 700 gram tomat, lägg dem i kokande vatten tills skalen spricker, ta upp låt svalna och flå och hacka dem.

Hetta upp lite olivolja i en kastrull och lägg i finhackad stjälkselleri, vitlök och persilja. Fräs några minuter och tillsätt tomathacket, chiliflakes, havssalt och svartpeppar. Jag tycker det är gott med en skvätt vitt vin.

Koka upp och sjud på svag värme i 10-12 minuter

Dela ett par Portobellosvampar och fräs i smör, salta

Vänd fisken i mjöl, gärna ekologiskt, och stek i olja tills den är gyllengul på båda sidorna.

Häll över tomatsåsen och en näve finhackad persilja och låt sjuda tills fisken är lätt skivbar.

Servera med pressad potatis, bönor som i Livornien eller som här med svamp och grillade endiver. Dela dem olja dem och kör i grillpanna tills de får en fin yta och blir genomvarma. Slå över god balsamvinäger av valfri smak, salt och nymalen svartpeppar

Servera med ett gott bröd och ett glas rött det fungerar utmärkt med vatten också.

Allt gott önskar eder Uffe






måndag 26 november 2012

Skräck som blir till växt och utveckling samt nådig mat från Korea


Gästbloggare Jiang välkommen till TimjanochTeologi



Jiang Millington, Journalist och redaktör. Kommunikatör i Svenska kyrkan i Järfälla.
Född korean, uppväxt svensk, kanadensisk änka med passion för kinesisk filosofi.
Mamma, människa och magdanselev
Väldigt vanlig
eller...



Det oerhörda i att vara förlåten


När jag var liten var min största skräck att jag skulle vara elak utan att veta om det. När redan grundtanken innehåller en paradox är det som upplagt för bekymmer. Till saken hör att jag på barns begränsade vis inte förstod mig på liknelser. När prästen förkunnade att vi var syndare och skyldiga till Jesu lidande på korset tolkade jag det som att jag var personligt ansvarig. Jag kom liksom aldrig vidare till kapitlet om nåd och förlåtelse. Det var i synd och skam och jag geggade runt och försökte få ordning på mina tankar.

Mig veterligen hade jag inte begått några större förbrytelser och därför blev det knepigt att förstå vad exakt det var som gjorde att Gud såg mig som en syndare. Men sedan fick jag lära mig om högmod. Bara de mest hopplösa syndarna var så förblindade av ondhet att de inte ens begrep hur onda de var. Min slutsats blev därför att det var en av dem jag tillhörde.

Känslan av att vara en usel människa har förstås fått konsekvenser i mitt liv. Som att vara alla till lags, att inte våga sätta sunda gränser inför andra människors önskningar och behov, att kompensera min känsla av värdelöshet med att prestera mig till en plats i gemenskapen, till exempel. Till slut blir man outhärdlig både för omgivningen och sig själv. Människor utan fasta konturer som räddhågset trippar fram och ber om ursäkt för precis allting och aldrig har en egen åsikt är inget roliga att umgås med. Och själv känner man sig utmattad och missförstådd och ibland en aningen förbannad, innan det dåliga samvetet snabbt släcker den lilla lågan av egenvärde.

Visst vore det fantastiskt om den fula ankungen kunde få förvandlas till en perfekt svan över en vinter och sedan leva lycklig resten av sitt liv. Tyvärr är det ju så att man inte kan gå från att vara en person till en annan utan att bli osäker. Man behöver sjukt med tid för att öva, begå misstag, ånga sig, våga igen, lära sig på vägen och integrera allt till trygg förvissning och självklara verktyg. Och tyvärr är det inte så att omgivningen kommer att stå och vifta med hejaflaggor under tiden. Eftersom det ofta är smärtamt att utvecklas som människa är det lättare att kämpa för att upprätta status quo än att tvingas omvärdera sig själv. Om en person i gruppen förändras påverkar det alla.

I tjugo-någonting år har jag jobbat med mitt sätt att relatera till mig själv och andra människor och jag tycker att jag börjar arta mig. Visserligen känns det fortfarande som jag ska svimma, alternativt dö, ibland när jag ska säga ifrån. Och fortfarande blir det ibland för hårt och ibland för luddigt och ibland för komplicerat när jag försöker hävda mig själv i relation till någon annans behov, men det går ändå framåt. Och under tiden har boktavstron i barndomen utvecklats till en nyfikenhet att förstå Gud bortom orden. Där någonstans på vägen mötte jag Nåden och det oerhörda i att vara förlåten.

Jiang Millington

Tack Jiang för dessa tänkvärda rader. Jag har aldrig lagat mat från Korea förut men har nu kreerat en rätt i den livsbejakande anda som din text inspirerar till. Det är bara att våga, leva och skapa!


Använd potatisskalare och "skala" fram strimmlor av morot och palsternacka. Strimla spetskål och eller vitkål samt charlottenlök.

Häll i ättika och socker samt vatten lite risvinäger lagerblad, vitpepparkorn och lite salt. Pickla sedan grönsakerna i detta. Vätskan skall just täcka.


Koka upp och sjud en stund. Dra åt sidan och låt grönsakerna bli lagom krispia.


Strimla nötkött ex lövbiff och valfri svamp, här shiitake och finhacka vitlök och grön chili

Marinera i Soja ca 400 ml, vatten/vin eller sherry, grönchili, vitlök lite socker och nykrossad vitpeppar.

Stek i panna eller på stekbord strimlad svamp, salladslök och kött

Krydda efter smak men inte för mycket koreansk mat är "nådig" mot magen

Slå över marinaden och låt puttra ett ögonblick
Servera med ris/ nudlar, syrade grönsaker samt lite mynta på toppen.

Kanske inte direkt Koreansk bulgogi som är Jiangs favoriträtt men ett försök en vanlig domsöndagskväll där matens nådiga dofter skänker Lisa för själen, tack Jiang och smaklig måltid önskar eder UFFE.





fredag 9 november 2012

Varsel för Sverige med en kryddig Cajungryta

För 12 år sedan hade jag en dröm. Jag drömde jag kom flygande, drömmar är ju så härliga på det viset, uppifrån och ner mot landskapet. Där fick jag syn på en jättestor pyramidformad ( treenigheten är ju symbolen för Fader, Son och helig Ande i ett kristet sammanhang i alla fall) byggnad som låg och glänste i solskenet. ( Visserligen har ju en pyramid fyra hörn men i drömmen uppfattade jag den som en treenighet, red. anm.) När jag ytterligare närmade mig såg jag att halva grunden låg på den fasta klippan och andra halvan låg på en utbyggd plattform. Det hela såg verkligen imponerande ut på håll!

Ju närmare jag kom såg jag att det inte var som det skulle vara med plattformen. Jag flög ner mot den och över klippkanten och under den väldiga bottenplattan där "pyramiden" vilade. Då såg jag att det pålverk, som var konstruerat för att hålla upp hela bottenplattan, var i ett bedrövligt skick. Stockar hängde, bjälkar saknades och träramen var angripet av maskar och röta. Där hade inget underhåll utförts på mycket, mycket länge......

Jag kommer så tydligt ihåg att jag insåg "Herregud det kommer att rasa ! Grunden är fördärvad jag måste varna de som är inuti pyramiden". Men som med alla drömmar vaknar man. Ibland kommer man inte ihåg vad man drömt ibland gör man det. Denna gång kom jag tydligt ihåg drömmen. Dessutom kom en bibelberättelse till mig denna morgon och den handlade om de tio brudtärnorna (Matteus kapitel 25:1ff).

Detta var ungefär tiden för Svenska Kyrkans skiljande från staten eller om det nu var tvärtom. Det var en tid då mycket som borde ha hänt absolut INTE hände. När möjligheterna fanns att verkligen reformera kyrkan och hennes sätt att arbeta i världen, ta sig an en rad med utmaningar och hitta nya fruktbara sätt att arbeta. Istället gjordes i princip ingenting utan det tuffade på ungefär som vanligt. Den viktigaste principen var/är att det skulle vara en öppen demokratiskt folkkyrka där förtroendevalda fortsatte att ha hand om pengarna och ansvaret för "underhållet" på samma sätt sedan Gustav Wasas dagar.

Jag tog upp min dröm med några människor som "tagit" åt sig makten i denna minokrati som Svenska Kyrkan utgör och fick verkligen veta att jag inte skulle lägga mig i sådant som jag inte hade med att göra eller begrep. Det kunde ju säkert äga sin riktighet men som jag brukar säga: den enda sanna vetenskapen är efterklokheten!

I bibeln står det att visheten kommer att ge visheten rätt. Givetvis är det ju ett hyckleri att påstå att Svenska Kyrkan är eller har varit en demokratisk folkkyrka det visar ju antalet röstande väldigt tydligt. Istället har Kyrkan varit en minokrati där ett fåtal människor tagit ett järngrepp över det arv som våra förfäder och förmödrar lämnat efter sig. Att verksamheten blivit mer intern och mindre angelägen för vanligt folk visar forskning som tar upp Kyrkans misslyckande med sitt kunskapsuppdrag de senaste femtio åren. Samt att gudstjänststatistikens kurva går precis tvärtemot vad arbetslöshetens kurva gör. Det mesta krymper och minskar, monteras ner förvandlas till kulturarv och försvinner i sin levande form. Församlingen har i mångt och mycket reducerats till de anställda och deras görande, låtanden och egna kiosker som öppnats över hela vårt land bekostat av församlingens medel. Här har vi resultatet av de senaste årens förvaltarskap och styrning! Där har många tagit åt sig makten i Kyrkan och inte skilt på sina egna ärenden och Guds. Gör inte de som skall styra verksamheten detta är det svårt även för normalhedliga syndare, dit jag räknar mig själv, att navigera i den kyrkliga terrängen!

Nu tar han väl ändå i en smula tänker någon som möjligen tar tid att läsa detta. Låt oss se lite på den pågående reformation som nu sker i Svenska Kyrkan i det tysta. Jag kallar det den "tysta reformationen" eftersom den mest sköts i det stora inomkyrkliga innanhav som ännu finns. "Majoriteten" i folkkyrkan de som "aktivtpassivt" betalar har ringa eller ingen kunskap om hur saker och ting går till eller ser ut där. De allra flesta tror ju att det är Ärkebiskopen som styr och bestämmer men det har inget med den verkligheten att göra möjligen som symbol men makt har ÄB inte. Man måste veta när man skall veta saker och veta när man skall tro. Blandar man i hop detta kommer man att få stora problem.

Kyrkans organisation har förvandlats till ett "Pyramidspel" Stiften har tagit hand om skogarna och har tillsyn men inget ansvar. Arbetsgivaransvaret och ansvaret för ekonomin ligger lokalt på alla församlingar runt om i riket. Pengarna (energin) är nu på väg att ta slut i systemet och 30% av Svenska Kyrkans församlingar får inte sin budget att gå i hop inför 2013. Kyrkan eroderar så att säga nerifrån och upp. Jag skrev för länge sedan på FB om min fundering över framtiden där jag påpekade att om inte ett under inträffar så kommer minst en tredjedel av Kyrkans församlingar och personal att försvinna. Det är två till tre Trollhättan i det scenariot men det kommer inte att ge utslag på samma sätt eftersom kyrkans organisation är byggd som ett "pyramidspel" där församlingar säger upp och minskar lite i taget. Det kommer att fungera på samma sätt som i refrängen: faller I faller A FALLER ALLA!

Talesättet "Kyrkan de har pengar de" kommer vara och är strax ett minne blott. Kyrkoordningen som är kyrkans styrdokumet är underordnad svensk grundlag. Det innebär att det i själva verket är regering och riksdag som styr över kyrkan. Så mycket var skiljandet från staten värt. När Kyrkan och Staten gick i sär hände inte det som borde hänt. I stället för att tänka nytt och visionärt när man hade chansen att forma något nytt levererades "more of the same"! Nu befinner sig inte längre Kyrkan i den position där hon själv i "rätt position" kan forma sitt öde. Nu måste det bli rättning under galgen! Det är än tydligare att det är pengarna som styr. Guldet har blivit sand och även politikerna kommer att försvinna bort från henne enligt principen: inga pengar inga politiker. Kyrkans Tidning nummer 45/ 2012 rubriksätter: "Två av tre politiker försvinner" från lite drygt 3400 till cirka 1250.

Där kommer inte att finnas några nationella handlingsplaner för denna utveckling. Den ateistiska staten kommer inte och har inte ens noterat detta utan fortsätter att tanka ur en miljard om året ur kyrkan i momspengar som Kyrkan inte har rätt att dra. Pengar har under lång tid betalats ut till mängder med människor som sedan länge slutat bidra till församlingen som man gjorde förr utan i stället skickat fakturor och skott sig på församlingarnas bekostnad. Fallskärmar har öppnats, konflikter har lösts med utköp för miljoner och åter miljoner och girighet och annat har florerat på ett sätt som säkert får Nathan Söderblom att snurra varv på varv i sin grav!  Pengar (energi) som våra förfäder och förmödrar samlat i hop i generationer är nu på väg att ta slut.

Det pågår just nu en slakt av den sista gödda kalven i Sverige och när den är slaktad finns inga fler att ta. Det kitt som kyrkans tro har utgjort för att hålla samman detta lilla konungarike är på väg att torka bort och rutorna faller ur en efter en. I takt med att kyrkklockorna tystnar och gudstjänsterna upphör. Kyrkor rivs, säljs eller byggs om till barer och hotell försvinner det sista som höll Sverige samman. Socialdemokratin är marginaliserad, monarkin på väg utför, demokratin kämpar och i takt med fantasilöst och visionslöst kameralt regerande av vårt land, där människor i hundratal förlorar sina jobb var vecka, kommer sverigedemokraterna att fördubbla sina röster vid nästa val. Ateister och "Humanisterna" under Sturmaks ledning har aldrig byggt Sverige och de kommer inte heller att göra något av vikt och värde för detta land heller framöver heller. Av månsken växer nämligen ingenting. Det är endast solen och äkta tro som kan skapa en levande framtid! Det samhälle som nu gör examen har förvandlat barn, gamla och sjuka till kostnadsställen i de kommunala budgetarna där ekonomerna styr istället för de som är nära barnprofessionella eller näraäldreprofessionella. Kallet har kallnat i takt med att tron jagats på flykten och ersatts med lusten till pengar. Denna klimatskiftning har gått fortare och är långt mer dramatisk med större konsekvenser för människan än den andra klimatkatastrof som vi ändå har lite koll på genom media. Den mellanmänskliga temperaturen har sjunkit som en sten och solidariteten med allas bästa för ögonen har frusit till is. Berättelsen om Narnia är en saga att stava sig igenom tänker jag i mitt stilla sinne...

Det var tron som fick tidigare generationer att bygga och resa kyrkor mot himmelen. Det var omöjligt men det gjordes utan truckar eller lastbilar! Nu är det i princip omöjligt att renovera skolor eller sjukhus än mindre ge barnen moderna lokaler att gå till under sina arbetsdagar. Det var tron som skapade visionen om en bättre framtid. Det var tron som skapade vård, skola och omsorg där fattigdom utrotades och bildning skapades. Kallet till läkare, sjuksyster, lärare ja till och med präst utgjorde klangbotten till arbetet med och för människor. Det var tron som drev både demokratiutveckling och samhället framåt. Det var den grundläggande tron om människans lika värde som utgjorde basen för skapandet av fredsprojektet FN med idén om människors okränkbara värde. Ja listan kan göras lång och ännu längre. Visserligen har tron en baksida men det har ju allt i ovarsamma händer. Min poäng är att människan inte klarar sig utan tro! Den är lika viktig som syret i luften vi andas eftersom vi är skapade till sociala, sexuella och Andliga varelser. Vi är helt enkelt gjorda sådana och inget kan ändra detta!

Se på vårt samhälle idag med alla varsel och den riktning som vi har mot framtiden. Vad kan ge oss modet åter? Är det mer av samma sak som vi haft nu sedan det ekonomiska monitära systemet kollapsade och räntan steg med 500%? Inbillar vi oss på fullaste allvar att det som händer i Grekland inte kan hända här? Jag säger er att det kan hända här också! Vi har sedan länge levt över våra tillgångar och 80% av Sveriges invånare har nästan inga ekonomiska tillgångar utan bara skulder. Vad händer när energin tar slut (pengarna)? När mathon är tom börjar de hungriga djuren att slåss om skulorna sa alltid min morfar som visste att handla för sparade pengar och inte skuldsätta sig. Där har allt ändrats. Göran Person sa ju i regeringsförklaringen för rätt länge sedan "den som är satt i skuld är inte fri" Hur kan vi då anse att vi är fria? Vi är inte fria! Vi dignar under bördor både till vårt yttre och till vårt inre och skuld till det framtida uppväxande släktet.

Jag är inte partipolitisk men politisk. Den visionslösa, troslösa politik som nu är förhärskande är förödande för vårt land. Beröva människan hennes tro så berövar du henne framtiden! Vi behöver tänka på ett nytt sätt, göra annorlunda för att få ett annat resultat. För detta krävs mod och för mod krävs tro. Se bara på Mandela, han gjorde skillnad för att han trodde och stod fast. Skulle han varit politiskt korrekt som klimatet i vårt land bjuder, hade Sydafrikas folk fortfarande varit fångar i sitt eget land.

I denna tid finns nu Svenska Kyrkans framtid och den kommer fort. Människor är trötta på politikers globala experimenterande, riskkapitalisters profiterande på barn, sjuka och gamla. De är trötta på kommunernas ständiga nedskärningar och misslyckande med de grundläggande uppgifterna. Människan söker nu något annat som kan ge liv, sammanhang, mening och en framtid. Det lokala samhällets återkomst är för dörren. Där finns församlingen troget kvar...... Där finns Evangelium som vi, Guds bristfälliga kyrka, alltjämt förvaltar. Ett evangelium som talar om att människan är skapad övermåttan underbar och till Guds avbild. Där Gud älskar dig för den du är inte för den du inte är. Där du får vara människa först och sedan kristen som en hjälp att nå fördjupning mot din fantastiska nedlagda inre potential. Vi kan återta kallet genom tron att tjäna varandra och återupprätta människovärdet som den ateistiska staten devalverat i takt med allt annat. Min definition av ondska är just den att man tar något från människor och ersätter detta med ingenting. Använd de glasögonen och se själv!

Vi vill och vi kommer att lyckas denna gång nu när det riktiga skiljandet mellan stat och Svenska Kyrkan ser ut att bli av. För detta krävs en övergång till entreprenöriella kyrkoråd som vågar fira gudstjänst och tror på en framtid. För om inte vi som är troende gör det vem skall då göra detta? Det behövs modiga ledare som inte bara stoppar huvudet i sanden och förbjuder allt nytänkande för att de är rädda om sitt eget och inte törs kasta det politiskt korrekta överbord.

Förvaltarfasen är slut. Tron på den nya översteprästerna som styr börsen och marknaden går mot sitt slut är slut. Deras tid är ute när vanligt folk inser att de blivit lurade på sina besparingar och framtida pensioner. Guldet blev åter till sand utom för de fåtal som roffade åt sig det som fanns. Denna gång måste vi göra det som inte gjordes förra gången och stå upp för ett framtidsalternativ. Vi får hjälp med detta då halva basen av "pyramiden"rasar och pengarna försvinner. Inte ens hälften kommer att vara kvar. Kristen tro är på väg från en kvantitativ tro till en kvalitativ. Detta kommer att förskjuta makt och ge människor tro och hopp åter då vi måste vända oss till Gud och inte till pengarna för att nå det riktiga och sanna livet. Det är det ledarskapet människor förväntar sig och söker! Evangelium är gratis att sprida och att ge varandra kärlek och känna medmänsklighet är gratis precis som Guds NÅD. Allt som sker nu är födslovåndor men som vi vet kommer glädjen att bli desto större när "ett barn är oss givet på denna dag efter Guds välbehag!" Låt oss minnas att även om vi kan känna oss lite vilsna så är vi aldrig övergivna.


Efter dessa kryddiga och reflekterande rader kanske lite Cajunkäk skulle sitta fint i Engströmspannan.



Förbered de ingredienser som du väljer för din anrättning. I detta fall ser ni morötter, champinjoner, vårlök, paprika, majs, vitkål, kryddkorv efter smak, lök, bacon, fläsk, ingefära, tomat, chili, vitlök och rökt ost.

Hetta upp pannan, om du har en grill kan du ju använda en mindre panna att ställa på eller laga på spisen, häll i rikligt med olja samt smör.

Stek nu allt efterhand. Börja med det som tar längst tid. Bryn gärna köttet först och för åt sidan då det fått yta och fortsätt sedan med grönsakerna.

Det är rätt rofyllt att laga mat så här. Du kan givetvis göra detta inomhus om du har möjlighet.

Låt det ta lite tid att puttra samman under omrörning. Tillsätt sedan kycklingbuljong och eller grädde om så önskas. Salt peppar efter smak, spiskummin och paprikapulver är gott.


När rätten är genomvarm kan du servera med ris eller vad du önskar. Givetvis kan du låta riset steka en stund i fettet och sedan puttra färdigt i buljongen. Du får då allt i ett. Servera med en god sallad och något kallt att dricka. 


Till avslut denna gång citerar jag "barnet självt": " Var inte rädda" och ur Johannes evangelium "ett nytt bud ger jag er: att ni skall älska varandra." Gör vi det så kommer tron åter, vinden vänder och ISEN smälter.

Smaklig måltid önskar eder Uffe.