måndag 3 december 2012

Tro och vidskepelse med ett fiskunder från Italien

Människor som inte tror på Gud tror inte på ingenting. De tror på precis vad som helst!
Att tala om frågor om tro och vidskepelse är svårt. Det väcker ofta mer känsloargument än något annat. Jag tror ändå det är viktigt att försöka att sätta ord på tomrummen mellan känslorna. Nedan finns funderingar kring detta utmanande ämne om du finner något till livs är det toppen, annars kan du förhoppningsvis finna fisken från Livorno mödan värd. Jag tänker då och då på spänningen mellan tro och vidskepelse, var går gränsen? Vad är egentligen vetenskap? Är inte även denna omhuldade storhet processer och en massa tro? För mig själv tänker jag ofta att den enda sanna vetenskapen är efterklokheten! Därför kan ju lyssnandet till erfarenhet vara av stor vikt! Men vårt moderna samhälle av idag visar allt oftare upp en slags förakt för gamla människor. Är det verkligen så klokt? har vi råd att inte ta vara på tidigare generationers erfarenheter. Risken kan då bli att vi får en ständig upprepning av gamla misstag i modernare tappning.

I den ateistiska och sekulariserade tid vi lever i kunde man ju "tro" att allt som har med just tro att göra skulle försvinna och vi kunde leva av det materiella allenast. Men utvecklingen går precis åt motsatt håll och föremålen för människans tro växlar i en väldig mångfald och hastighet inte minst tack vare Internet. Vidskepelsen tycks grassera på ett sätt som för tanken tillbaka till en tid då kunskap, möjligheten till information och utbildning inte fanns för alla. Jag anser att det är viktigt att man lär sig när man skall veta saker och veta när man skall tro. Blandar man ihop detta kan man få riktigt stora problem. I värsta fall kan man bli fanatiskt religiös oavsett om det är som Gudsbekännare eller Ateist. Det tror jag är en mycket bred och dålig väg där målet för resan aldrig kommer att hittas.

Jag kan se att den så kallade sekulariseringen av vårt samhälle haft det goda med sig att mycket av en misslyckad eller otidsenlig kristendomstolkning äntligen får gå i graven och bland andra Svenska Kyrkan närmat sig det ursprungliga uppdraget på många sätt. Från en överhetens kyrka med likrikning och fostrande av allmogen på agendan till en fri medlemmarnas kyrka. Helt klart sitter en del av detta "gamla" arv kvar hos människor och hindrar dem från att se vad som växer fram och vuxit fram de senaste tjugo åren i kyrkan. Jag påstår att de flesta inte vet särskilt mycket om vad som i dag utgör grunden för den Svenska Kyrkan och kyrkan har ju själv inte klarat utbildningen kring vad sund kristen tro är särskilt bra under de senaste generationerna. Precis som på många andra områden i livet finns här inget vakuum. Om inte man får tillgång till god andlighet och förankrad undervisning genom sin kyrka så fyller något annat tomrummet. Ett exempel på detta är att 2000 års verktyg i verktygslådan som finns för att hjälpa och stödja en god och sund andlig växt och mognad inte används. Istället hämtar folk in annat från inte minst Indien. Ett land som är känt för att vidskepelse hindrar god samhällsutveckling med  stort mänskligt lidande som följd. Det ursprungliga uppdraget som  Jesu lärjungar fick från sin lärare var att älska varandra och uppmaningen att inte vara rädda som huvudriktlinjer för sin verksamhet. Detta står långt ifrån Fanny och Alexander biskopens pedagogik att slå kristen etik och moral in i den lille Alexanders varelse."Jag slår dig för att jag älskar dig Alexander." Rysliga ord! Han blir inlåst på vinden och i frånvaron av sund andlighet kommer vidskepelsen in och de döda börjar visa sig för att skrämmas.....
Denna kristendomstolkning är idag var den hör hemma på film så att vi inte gör om misstagen i framtiden.

Låt oss fundera lite över skillnaden mellan tro och vidskepelse. Jag förstår att en del tycker att det är samma sak och andra inte. Ser man till debatten om välsignelse i kyrkan på skolavslutningarna, som anses skadligt för barnen i den politiskt korrekta hållningen, kan vi ju konstatera att årets julkalenders, för att ta ett av otaliga exempel, budskap till barnen om anden i glaset, spöken och besvärjelser visas utan någon som helst invändning eller reflektion. Inte ens humanisterna med sin tro reagerar. Månne de tolererar vidskepelse men inte tro? Då kan man undra varför? Nu funderar jag på hur man skall få detta att gå ihop? Vi vet att anden i glasetövningen och andra vidskeplighetsfenomen skrämt och orsakat mental ohälsa, rädsla och depression hos många människor inte minst unga i flera fall. Antagligen i mycket högre grad än välsignelsen (Jag har inte funnit något dokumenterat fall ännu). Varför skall barn inspireras till glasövningar, häxeri, spökkonster, åkallan av den onde och vidskeplighet utan att någon ens ifrågasätter företeelsen i main stream media eller i samhället i övrigt?

Min slutsats är att vidskepelse är OK men underbygd tro med grund på fakultet och universitet inte är OK i dagens samhälle.

Ett sätt att försöka förstå detta är att hantera människosynsfrågan. Hur är egentligen vi människor gjorda? Hur ser våra grundläggande behov ut? Jag är medveten om att där finns ett helt universum av kompetens över min förmåga när det gäller forskning och vetenskap men ett litet bidrag kan man kanske komma med? Människan är, enligt mitt sätt att se det, skapad som en social, sexuell och andlig varelse. Dessa tre komponenter sitter på en relationsaxel som snurrar ständigt så länge vi lever även när vi sover och drömmer. Det är ett inbördes förhållande som är processrelaterad för varje människa. Det är därför som Svenska Kyrkans gamla enhetsteologi inte längre fungerar. Folk köper inte längre "paketet" utan vill nu ha en process. Det kan förklaras med att det allmänna medvetandet har utvecklats och att människor är självständigt tänkande varelser som vill fatta kloka och självständiga beslut för sig själva och för sina barn. Denna process kan bara skötas av varje människa inte av en myndighet eller en institution. Visst var det bekvämt för tidigare generations föräldrar att ta hela paketet/ traditionen men den tiden är förbi och människor behöver något annat. Därför har traditionella religiösa samfund bekymmer för man inser inte detta. Ingen har någonsin lärt någon något som inte själv vill det. Den är vårt globala vägval och tid som medverkat till att vi satt individen och hennes individualistiska behov i centrum, samt teknikutvecklingen som skapat denna nya förutsättning för oss människor. Från paket till process, från religiositet till andlighet, från ett religiöst VI till ett andligt JAG.

Om man betraktar Internet så ser man tydligt att dessa tre ovan nämnda applikationerna: social, sexuell och andlig, tydligt finns representerade i sin fulla ohämmade mångfald. I min definition av andlighet ingår givetvis politik, filosofi, ateism, estetik, tro, upplevelser och sambandet med moder jord listan är lång och kan göras längre. Om vi nu lämnar de två första applikationerna och tittar lite närmare på den tredje nämligen andlighet så kan man på rätt goda grunder säga att människan är skapad för att tro. Hon är skapad som en andlig varelse med andliga behov. Däremot finns ingenting som säger att hon i första hand är skapad för att vara religiös. Får man inte sina andliga behov tillgodosedda med sund kost tar man till annat för att fylla behoven. På samma sätt som med mat och dryck för att ta känt exempel. Hur mycket skräpmat sätter vi inte i oss av olika skäl som skapar ohälsa. Ofta brister vi i kunskap, blir lurade eller skyller på bristande tid trots att tid är det enda vi fått gratis. Här finns många paralleller att dra och det fungerar på ungefär samma sätt i de andliga sammanhangen. I brist på sund andlighet, och det är bara det en viktig fråga att ta ställning till vad det är, så fyller vi vår hunger med vad som helst för att skapa den mättnad som vi behöver.

Vi är inte i första hand skapade till religiösa varelser utan till "andliga" varelser som skall leva i en sund andlig mångfaldens gemenskap med oss själva, med våra medmänniskor och vår skapare. Att vara religiös är ingen god väg fram det är bara att se ut över världen och se vad detta ställer till med. Redan Gandhi på sin tid talade om detta. "Vi är alla Guds barn" Skaparens barn som "gjordes enkla och raka fast vi hittar på alla möjliga konster" som det står i predikaren. Här kommer vidskepelsen in. Den är som skräpmaten i vår moderna samhällskultur och många tjänar grova pengar på den precis som snabbmatsindustrin som tjänar stort på skräpmaten. Man lurar folk att tro att det är riktig mat man äter fast det inte är det. Det är ju idag väl belagt att många blir både sjuka och till och med dör till följd av oriktig och osund kost. Människan tror för att hon vill det, för att hon måste det. Föremålen och sammanhangen växlar men det är hennes bestämmelse. Hon är gjord sådan oaktat kultur, kön eller ålder. Det är en förklaring till varför det ser ut som det gör och kan hjälpa oss att ställa fler och bättre frågor till oss själva. Vad är det jag egentligen tror på? Hur fyller jag mina naturliga andliga behov? Hur ser den andliga kostcirkeln ut i mitt liv?

En grundläggande insikt kan vara att det är jag själv som har ansvar för mina handlingar och för vad jag sätter i mig både när det gäller den vanliga kostcirkel och den andliga kostcirkeln. Föräldrar har på samma sätt ansvar för sina barn. Moderna föräldrar måste därför se till att deras barn får tillgång till sund andlighet i enlighet med FN:s barnkonvention och goda kunskaper som hjälper till att kritiskt granska och värdera allt som pockar på i alla sammanhang inte minst i media. En gammal sanning var att vidskepelse skall bekämpas med upplysning. Upplysning kräver kunskaper som jag ser det har vi ett stort kunskapande arbete framför oss. Vem vet kanske en ny upplysningstid?

Italien är ju ett fantastiskt land och sett det mesta av tro och vidskepelse fara förbi genom seklerna. Så ock när det gäller bordets sunda läckerheter ofta enkla och raka rätter som tar till vara råvarornas inneboende potential som ju all sund andlighet och matlagning egentligen handlar om. Här en rätt med inspiration från Livornotrakten "Torsk alla livornese" på mitt vis. Smaklig måltid önskar jag er alla:)


Lägg upp råvarorna. Låt torskfilébitarna rumstempurera något lite. Flå ca 700 gram tomat, lägg dem i kokande vatten tills skalen spricker, ta upp låt svalna och flå och hacka dem.

Hetta upp lite olivolja i en kastrull och lägg i finhackad stjälkselleri, vitlök och persilja. Fräs några minuter och tillsätt tomathacket, chiliflakes, havssalt och svartpeppar. Jag tycker det är gott med en skvätt vitt vin.

Koka upp och sjud på svag värme i 10-12 minuter

Dela ett par Portobellosvampar och fräs i smör, salta

Vänd fisken i mjöl, gärna ekologiskt, och stek i olja tills den är gyllengul på båda sidorna.

Häll över tomatsåsen och en näve finhackad persilja och låt sjuda tills fisken är lätt skivbar.

Servera med pressad potatis, bönor som i Livornien eller som här med svamp och grillade endiver. Dela dem olja dem och kör i grillpanna tills de får en fin yta och blir genomvarma. Slå över god balsamvinäger av valfri smak, salt och nymalen svartpeppar

Servera med ett gott bröd och ett glas rött det fungerar utmärkt med vatten också.

Allt gott önskar eder Uffe






Inga kommentarer:

Skicka en kommentar