måndag 26 november 2012

Skräck som blir till växt och utveckling samt nådig mat från Korea


Gästbloggare Jiang välkommen till TimjanochTeologi



Jiang Millington, Journalist och redaktör. Kommunikatör i Svenska kyrkan i Järfälla.
Född korean, uppväxt svensk, kanadensisk änka med passion för kinesisk filosofi.
Mamma, människa och magdanselev
Väldigt vanlig
eller...



Det oerhörda i att vara förlåten


När jag var liten var min största skräck att jag skulle vara elak utan att veta om det. När redan grundtanken innehåller en paradox är det som upplagt för bekymmer. Till saken hör att jag på barns begränsade vis inte förstod mig på liknelser. När prästen förkunnade att vi var syndare och skyldiga till Jesu lidande på korset tolkade jag det som att jag var personligt ansvarig. Jag kom liksom aldrig vidare till kapitlet om nåd och förlåtelse. Det var i synd och skam och jag geggade runt och försökte få ordning på mina tankar.

Mig veterligen hade jag inte begått några större förbrytelser och därför blev det knepigt att förstå vad exakt det var som gjorde att Gud såg mig som en syndare. Men sedan fick jag lära mig om högmod. Bara de mest hopplösa syndarna var så förblindade av ondhet att de inte ens begrep hur onda de var. Min slutsats blev därför att det var en av dem jag tillhörde.

Känslan av att vara en usel människa har förstås fått konsekvenser i mitt liv. Som att vara alla till lags, att inte våga sätta sunda gränser inför andra människors önskningar och behov, att kompensera min känsla av värdelöshet med att prestera mig till en plats i gemenskapen, till exempel. Till slut blir man outhärdlig både för omgivningen och sig själv. Människor utan fasta konturer som räddhågset trippar fram och ber om ursäkt för precis allting och aldrig har en egen åsikt är inget roliga att umgås med. Och själv känner man sig utmattad och missförstådd och ibland en aningen förbannad, innan det dåliga samvetet snabbt släcker den lilla lågan av egenvärde.

Visst vore det fantastiskt om den fula ankungen kunde få förvandlas till en perfekt svan över en vinter och sedan leva lycklig resten av sitt liv. Tyvärr är det ju så att man inte kan gå från att vara en person till en annan utan att bli osäker. Man behöver sjukt med tid för att öva, begå misstag, ånga sig, våga igen, lära sig på vägen och integrera allt till trygg förvissning och självklara verktyg. Och tyvärr är det inte så att omgivningen kommer att stå och vifta med hejaflaggor under tiden. Eftersom det ofta är smärtamt att utvecklas som människa är det lättare att kämpa för att upprätta status quo än att tvingas omvärdera sig själv. Om en person i gruppen förändras påverkar det alla.

I tjugo-någonting år har jag jobbat med mitt sätt att relatera till mig själv och andra människor och jag tycker att jag börjar arta mig. Visserligen känns det fortfarande som jag ska svimma, alternativt dö, ibland när jag ska säga ifrån. Och fortfarande blir det ibland för hårt och ibland för luddigt och ibland för komplicerat när jag försöker hävda mig själv i relation till någon annans behov, men det går ändå framåt. Och under tiden har boktavstron i barndomen utvecklats till en nyfikenhet att förstå Gud bortom orden. Där någonstans på vägen mötte jag Nåden och det oerhörda i att vara förlåten.

Jiang Millington

Tack Jiang för dessa tänkvärda rader. Jag har aldrig lagat mat från Korea förut men har nu kreerat en rätt i den livsbejakande anda som din text inspirerar till. Det är bara att våga, leva och skapa!


Använd potatisskalare och "skala" fram strimmlor av morot och palsternacka. Strimla spetskål och eller vitkål samt charlottenlök.

Häll i ättika och socker samt vatten lite risvinäger lagerblad, vitpepparkorn och lite salt. Pickla sedan grönsakerna i detta. Vätskan skall just täcka.


Koka upp och sjud en stund. Dra åt sidan och låt grönsakerna bli lagom krispia.


Strimla nötkött ex lövbiff och valfri svamp, här shiitake och finhacka vitlök och grön chili

Marinera i Soja ca 400 ml, vatten/vin eller sherry, grönchili, vitlök lite socker och nykrossad vitpeppar.

Stek i panna eller på stekbord strimlad svamp, salladslök och kött

Krydda efter smak men inte för mycket koreansk mat är "nådig" mot magen

Slå över marinaden och låt puttra ett ögonblick
Servera med ris/ nudlar, syrade grönsaker samt lite mynta på toppen.

Kanske inte direkt Koreansk bulgogi som är Jiangs favoriträtt men ett försök en vanlig domsöndagskväll där matens nådiga dofter skänker Lisa för själen, tack Jiang och smaklig måltid önskar eder UFFE.