tisdag 23 juli 2013

Människans vattenhål, behov av sammanhang samt Bettans sommarbakelse

Paella i sommarkvällen som lagas i Engströmspannan
För några dagar sedan lagade vi mat utanför ICA Alunda, alltså ICA, numera Supermarket, där familjen handlat de senaste tio åren. Under min tid som rektor på samma ort lärde jag känna Elisabeth Eriksson "Bettan" som vi som känner henne lite mer kallar vår ICA-handlare. Vi hade en del samtal om hur vi skulle hitta ett sätt att inspirera elever och deras föräldrar att våga använda grönsaker efter säsong och att använda grönsaker och frukt överhuvudtaget men även andra råvaror i matlagningen. En erfarenhet som finns i dessa sammanhang är att de lite mer okända grönsakerna blir kvar i hyllorna och måste till sist kastas, försvinna ur sortimentet och därmed så att säga utarma tillgången och möjligheterna till sund, varierad och mångfaldig kokkonst. Människans rädsla för det obekanta kan alltså utarma förutsättningarna för hennes utveckling i livets alla aspekter.

På de senaste 10 åren har lilla Alunda i Östhammars kommun fått en ny skola, en ny sporthall och ett ICA Supermarket. Konsum är borta, liksom posten, samt en del av de affärer som fanns när vi flyttade hit för över tio år sedan. Kyrkan står dock kvar där den alltid stått. Trygg och en smula oföränderlig i den Uppländska myllan. Man kan lätt konstatera att samhället har förändrats under denna tid. Jag tänker då inte i första hand på de lite större mer tydliga händelserna utan på de små, små förändringarna som ständigt sker utan att vi tänker på dem. Dessa brukar så småningom leda fram till större förändringar som påverkar samhället mer tydligt.

Jag brukar försöka påpeka att man måste lära sig leva med förändringen som ett slags tillstånd. Då klarar man sig själv och livsmodet, nyfikenheten, glädjen och hälsan mycket bättre som människa och kan ha riktigt kul längs vägen. Att försöka sätta upp handen mot en tsunamivåg är ingen idé. Bättre då att köpa en surfbräda och lära sig surfa. Det vill säga använda kraften i förändringen och växa med den. Därmed inte sagt att all förändring är till det bättre men livet är inte statiskt utan dynamiskt och saker och ting byggs och rivs ner hela tiden.

Riktigt god kokkonst bygger på sunda kunskaper, goda erfarenheter och mångfald av råvaror av hög kvalité. Snabbmaten är tyvärr en nödvändig men klen efterapning av detta! Man kan säga att människans liv har samma behov som kokkonsten för att utvecklas till sin sanna potential och bli den huvudrätt hon var tänkt att bli. Precis som varje råvara bygger upp huvudrätten och dess smak, doft, färg och kraft bygger en människas inneboende egenskaper, gåvor, sammanhang, erfarenheter och kunskaper kvalitén och formar "livsrättens" resultat. Blir det gott? Ja det beror på fler av dessa olika ingredienser och hur de har behandlats under tillagningen.

Man brukar i bland tala om livets skola och det med all rätt. Kunskaper av mångahanda slag är ju helt nödvändig. Men vad är bättre och vad är sämre? Det beror förstås på sammanhang och syfte. Snabbmat kan ha sitt syfte och till och med vara riktigt gott. Människan kan inte leva av bara snabbmat utan måste ha basen vilande på riktig vällagad mat för att må bra och få livskvalité. På samma sätt är det med förutsättningar för ett gott liv. Det formas inte på ytan utan på djupet! En god regel är att lära sig att äta och dricka av rätt anledning. Äta för att må bra. Inte äta för att trösta sig, fly eller "droga" sig bort från livets realiteter. All god kokkonst syftar till att beröra även människans sensuella behov. Jag vågar till och med påstå hennes andliga djup.

Hungriga kunder som blir glada. Alla bilder är tagna av Jan Sandred.
Att samlas kring vattenhålet, runt elden, vid korvkiosken, i bondköken och på restauranger är starka bilder för det behov av kontakt, relation, erfarenhetsutbyte och visdom som vi människor är skapta för. Vi är sociala varelser och behöver umgås för att leva och utvecklas. Vi är gjorda som sociala, sexuella och andliga varelser och god kokkonst berör alla dessa aspekter av att vara människan. Så ock ett gott liv. Snabbmaten kan aldrig beröra en människas behov på djupet. Det är bara tillfredsställelse i stunden där andra tjänar pengar på att du, vid överkonsumtion, blir sjuk! Snabblivet likaså. Det berör aldrig på djupet utan gör dig sjuk!

Runt bordet vid en god måltid som får ta sin tid finns källan till vishet. Runt matbordet åldras man inte men där kan man kan vinna stora gåvor inte minst vishet. En allt större bristvara i vårt samhälle idag. Vi är de mest informerade människorna som någonsin levt på denna jord. Men är vi de visaste? Ibland tänker jag att vi förväxlar visdom med information. Klokskap är bra att ha och den har sina rötter i det gamla Grekland via upplysningstiden och in i våra dagar med den akademiska vetenskapen som plattform. Men visheten då var genereras den? Var växer den? Jo där människor är tillsammans och samtalar, delar erfarenheter från jorden alla hörn. Kunskap utan vishet blir alltför ofta dårskap! För att citera Håkan Sandvik:

"vishet är att inse hur skör jorden är. Vishet är att odla relationer i stället för att samla saker. Vishet är att bygga en grund som håller när det som klokheten byggt kollapsar".

Hur kan man då skilja ut god mat från dålig? Att maten är vacker, doftar gott och smakar gott är väl tre tydliga råd. Men man behöver även märka om den är kärleksfullt tillagad och det kan man märka med ökad erfarenhet. Minsta barn kan märka skillnad på Mammas köttbullar och de som finns färdiga att köpa. Detta fångar i den andliga dimensionen i kokkonsten. Det måste inte vara så himla avancerat men gjort i kärlek! Det märks gott folk, det märks och där kärlek är där är även näring för både kropp och själ. På så sätt kan vi även känna igen visheten. Det märks, den märks om man bara tar tid att känna efter.

Bettan som bjöd till fest:)
Matlagningen utanför ICA Alunda innehöll detta. Bettan bjöd sina kunder på god vällagad mat hela dagen. Samtal och möten ägde rum. Det var ett riktigt event i ordets rätta betydelse! Det var dofter, färger och smaker. Men det var också glädje och kärlek. Genom god och kärleksfullt tillagad mat kunde även kärleken till kunden manifesteras. Dessutom kunde människor samlas runt bordet och samtala med varandra, personalen, kockarna och inte minst värdinnan själv som kunde föra goda samtal med människan bakom kunden. Där kan man tala om existentiell matlagning där dofterna och samtalen flöt igenom var och en av alla de som lät sig väl smaka. Blandat med skratten och livsluften. Många fick för en stund slippa ifrån den moderna pest som i dag uppträder som den ofrivilliga ensamheten och känna sig som en människa för en stund. Det var en sann glädje att få vara med och skapa denna goda stund på jorden utanför ICA i Alunda Uppland sommaren 2013.








Till detta lilla event skapade jag en lite bakelse som jag kallar Bettans sommarbakelse. Den är enkel och okomplicerad men god.

Till den behöver du för ca 8 personer

3 dl havregryn
1 dl riven kokos
1 dl rårörsocker
ca 75 gram smör
Lemoncurd
Färska jordgubbar
Myntablad eller citronmeliss
Vispad grädde
Vanilj
Ev Grand Marnier (Likör)

Torrrosta havregrynen i medelvarm panna, lägg efter stund i kokosen. Efter ytterligare en liten stund rör i sockret. Det får inte bli bränt utan skall lätt karameliseras i pannan. Rör så i smör en klick i taget tills du får en lagom "fuktig smet" Tag av pannan från plattan.


Lägg smeten i botten av lämplig servis, bred på lemmoncurd, lägg på skivade färska jordgubbar eller annat efter smak. Vispad grädde med vanilj och god likör.

Garnera med mynta och sikta över florsocker

Så har då Bettans sommarbakelse sett sommaren ljus/ smaklig måltid
Önskar eder Ulf









Inga kommentarer:

Skicka en kommentar