fredag 11 oktober 2013

En tanke om tid med tidlös Italiensk bondsoppa av gästkock i Panecale

"Jag har inte tid" Det kan nog vara några av de mest kända ord som barn får höra när de växer upp. Det har nog mer eller mindre alltid varit så. Emellertid det oroande, och nu har jag ju ändå en viss överblick typ ett halvt århundrade, är att den bakomliggande orsaken till detta har vuxit sig starkare och starkare. Vi människor särskilt i västvärlden har blivit ett ytans folk som likt skräddare far fram på ytspänningen med allt högra hastighet. Det är inte bara med ett smalt tunnelseende vi navigerar våra liv där bredden och livsperspektiven smalnar av och försvinner som sudd bort till höger och vänster förlorandes sin mening och betydelse. Än farligare är att vi förlorar höjd och djup i våra liv! De flesta människor av i dag har inte en existentiell livshållning som är djupare än en dypöl på gatan och har glömt smaken av rent, klart och livgivande vatten!


Vi förlorar inte längre bara livsperspektivet i vår moderna stress som är vår tids pest. Utan vi tappar även kontakt med livets djup och höjd i kölvattnet av teknikutvecklingen, som satt ytterligare turbo på ekorrhjulet som vi steg in i när industrialismen slog upp sina vida portar för en del århundraden sedan. Där blev småningom grundinställningen till och för människors liv ändrat från att utgått från att alla människor är unika, oändligt värdefulla och skapade till Guds avbild till att lyda: är du "lönsam lille vän"!?

Vi har sedan länge i vårt land konsumerat över våra tillgångar och levt på uttag från framtiden. Nu växer generationer upp i västvärlden som får det sämre än sina föräldrar och själva naturen suckar och skälver under girighetens växande krav på att ständigt ha mer, mer och mer. Vi är lurade! Vi har låtit oss förföras och Gud vet hur vi älskar att bli förförda!

Vänner! ekorrhjulet är på väg att haverera! för en vecka sedan tillbringade jag några dagar i den medeltida lilla staden Panecale i Umbrien. Det var vackert, tyst och lugnt någon avlägsen galande tupp hördes i morgon väkten. På eftermiddagen var där siesta inga bilar hördes och själva luften smekte långsamt både kropp och själ. När jag sakta strosade genom de fantastiska borggatorna hörde jag plötsligen en våldsamt buller och innan jag hunnit fatta vad som hänt fick jag 52 bowlingklot i bakskallen! Det var min själ som plötsligen hann i fatt mitt jag.......

Jag insåg då att jag bara måste ta vara på livet på ett nytt sätt göra annorlunda för att annat resultat. Jag vill inte längre "skrädda" mig fram 52 veckor om året. Jag vill inte vara lönsam, jag vill inte säga att jag har inte tid när tid är det ända jag helt gratis har fått till min förvaltning. Jag vill leva på ett sådant sätt så länge jag nu får så att när min tid kommer jag kan sluta mina ögon och säga att jag sannerligen har levt!



Jag ser att vi måste sluta öka hastigheten för det är den strategi som västvärlden använder sig av. Två förödande ord tillväxt och hastighet. Dessa två begreppspar är Ying och Yangs totala motsatser och pelarstoder på väg mot undergångens förmak. Sedan länge har visheten i takt med att bondköken rationaliserats bort övergivit vårt land. Visdomen som alltid ansetts som det viktigaste och kostbaraste gåvan man kan komma i åtnjutande har övergivit våra stränder. Det lämnar oss drömlösa, visionslösa, utan värderingar, modfällda och vilsna. Vi har vunnit, besegrat och skövlat världen men förlorat våra själar. Det är därför som vårt land i dag saknar framtidstro, visioner, drömmar, moral, höjd och djup! Barnen har blivit kostnadsställen! Det är resultatet av konsumismen och mänsklig girighet. Det är deras framtid som vuxenvärlden tagit ut för konsumtion.

Finns det då inget hopp? Visst! Så länge barnen fortsätter att komma till våra stränder och nytt liv kanaliseras från osynligheten finns det hopp. Hoppet ligger hos dem! De har framtiden för sig. Katastrofen är nära när barnen inte längre kommer hit till det jordiska. Jag tänker för mig själv att ta tag i tiden är att ta tag i livet. Tar man tag i livet och inser att jag själv är ansvarig för vad jag gör med det i stort som smått så hittar jag andra vägar att vandra. Smalare vägar där inte hastighet är av någon som helst betydelse men de leder ofta fram till visdomspölar och i bland till sällsynta källsprång där vi kan dricka oss otörstiga på riktigt rent vatten, livets vatten.

Mina nästa inlägg kommer att handla om de små små förändringar som så effektivt för oss ur kurs. detta i kombination med hög hastighet leder som ni inser helt fel.

Det som aldrig är fel är en god, enkel tallrik soppa. Här tillagad i ett medeltida kök av min gode vän och kockkompis Bertil Göranzon i Panecale, Umbrien i Italien där faktiskt själva tiden gick långsammare och ett källsprång visade sig för mitt inre öga......


Till Italiensk bondsoppa för två behövs:
  • En bit fänkål
  • En morot
  • två vitlöksklyftor
  • En burk Italienska konserverade tomater av kvalité
  • En halv gullök
  • Orvieto Classico (torrt vitt vin)
  • Liten burk gröna ärtor petite points
  • Liten burk vitabönor eller canellinibönor
  • Grönsaksbuljong
  • Torkad oregano
  • En skvätt vitvinsvinäger
  • Salt och svartpeppar efter smak
  • Olivolja av kvalité



Hetta upp olivolja i kastrull, lägg ner lök, morot och fänkål lite rustikt hackat. Låt "svettas"
en stund utan att ta färg. tillsätt oregano och en smula salt. Tillför tomaterna samt en halv
burk vatten. Låt puttra en stund. tillför sedan 1,5 dl vitt vin och buljongtärning eller annan god buljong.
Låt puttra 15 minuter lägg sedan i bönor och ärtor som får bli krispigt mjuka. Avrunda strax innan servering med vinäger för syra. Salta och peppra.


Servera med Italiensk bondbröd och ett torrt vitt vin gärna från Umbrien till soppan
och lyckan är gjord. Vill du ha kött i kan du med fördel strimla i lite pancetta och/ eller salami
i anrättningen.

    Smaklig måltid och simma lugnt vänner önskar eder
    Uffe