Skolledarskap, debattartikel av rektor Katarina Björk: gästbloggare och rektor på Roden i Norrtälje med start ht 2012
 | |
| Pedagogik är kul, säger Katarina. Skolan ska vara en del av samhället och allra helst ligga steget före när det gäller utveckling. |
Svensk skola i toppen!
Kanske är det att sticka ut näsan ordentligt – men jag menar att den
svenska skolan är bra! Vi håller en god kvalitet, vi har duktiga lärare,
duktiga skolledare och våra elever är duktiga och har relevanta kunskaper med
sig ut i livet.
Hur kan jag då idag, när det offentliga samtalet är fyllt av
skolans påstådda kris och många tar sig rätten att uttala sig om kvalitén i
svensk skola, påstå detta. Jo, jag menar
att jag utifrån min roll som skolledare i en svensk gymnasieskola kan förmedla
en annan bild av våra elever, våra lärare och av våra skolledare.
Nyckelkompetenser
Under innevarande läsår har jag haft förmånen att ingå i ett internationellt
nätverk av skolledare. Jag har många gånger hört beundran för eleverna i den
svenska skolan och deras förmåga att kommunicera, både på svenska och på främmande
språk, deras sociala och digitala kompetens och deras kulturella
medvetenhet. Vid en närmare analys av
dessa påståenden visar det sig att just dessa kompetenser sammanfaller med de
nyckelkompetenser för ett livslångt lärande som EU har formulerat, tillsammans med
de förmågor som beskrivs i 21:st skills. Det handlar om kompetenser
som alla individer sägs behöva för sin personliga utveckling och för ett aktivt medborgarskap, social integration och
sysselsättning i framtiden. I en
artikel i ”Datorn i Utbildningen” (nr 3 2010),
skriver Stig Roland Rask om mötet med en finsk enmansutredare som menar att
svenska ungdomar är bättre än finska på det mesta. Även här handlar det om de
viktiga nyckelkompetenserna. Enmansutredaren menar att de finska ungdomarna
möjligen är bättre på att sitta still, hålla tyst och återupprepa det läraren
just sagt. Det sistnämnda bidrar till att göra de finska eleverna till att vara
utmärkta brickor i 1900-talets industrisamhälle. Problemet är att det samhället
har passerat, konstaterar han.
Istället för att vara stolta över att de svenska ungdomarna
verkar vara bra på de förmågor och egenskaper som krävs i det framtida
samhället, stirrar vi oss blinda på de resultat som till exempel visas i
kunskapsmätningen PISA. Det finns idag tyvärr inga metoder som på ett enkelt
och okomplicerat sätt mäter de ovan nämnda egenskaperna och förmågorna, såsom
kreativitet och kritiskt tänkande. Men, just nu pågår ett forskningsprojekt med
säte vid universitetet i Melbourne, ”Assessment and
Teaching of 21st Century Skills” (ATC21S), som arbetar på att utveckla instrument för att mäta dessa
egenskaper. Enligt Jan Nylen (Datorn
i Utbildningen nr 1-2012)
följer de ansvariga för kunskapsmätningen PISA-projektet noga och har sagt att man sannolikt kommer
att förändra sina tester för att i framtiden bättre kunna spegla de kompetenser
som ATC21S mäter. Visst vore det
kul om svensk skola då skulle ligga i topp!
Förtroende
Under min utbildning på rektorsprogrammet vid Uppsala universitet
har jag träffat många verksamma rektorskollegor och jag har många gånger i
diskussioner och redovisningar imponerats av den kunskap och det engagemang som
finns. Kunskaper som bygger på modern forskning kring pedagogik och
kunskapsutveckling, kunskap som tillika bygger på modern forskning kring
ledarskap och organisation, och därtill en vilja att utveckla en bra skola till
att bli ännu bättre. Jag har också hört
frustrationen över att istället för att fullt ut utnyttja dessa kompetenser
vara styrd av mängder av kontroller och inspektioner. Det handlar om
kvalitetsrapporter, om fler nationella prov – som ska kontrollrättas och
dokumenteras, om statistik kring måluppfyllelse och om registrering och
information av elevers frånvaro. Listan kan göras hur lång som helst. Det absurda
är att ju sämre bild av skolan som skapats– desto mer kontroll och mätningar
blir det. Men – kon blir inte fetare ju mer du mäter den! Lars Flodin talar i
sin artikel ”Bättre skola kräver mer än kontroll” (SVD, 120424) om att vi i Sverige
har en skolinspektion i form av en kontrollapparat som arbetar med
avvikelserapporteringar, förelägganden och hot om viten. Det här är olyckligt,
eftersom det ju är just avvikelserna som rapporteras i media och därmed blir
bilden av den svenska skolan negativ. Den moderna forskningen kring utveckling
talar istället om bedömning för lärande eller formativ bedömning. Skolverket
säger på sin hemsida att ”Forskning har visat att formativ bedömning ökar elevernas
lärande”. Jag förutsätter att detta även gäller för skolledare och alla andra människor.
Jag håller med Lars Flodin om att det vore
trevligare, om vi liksom i Ontario i Canada tog beslutet att vi gemensamt
skulle öka allmänhetens förtroende för den offentligt finansierade skolan. Det vore alltså bättre för svensk skola om
skolinspektionen istället utnyttjade sin kompetens till att utveckla stödstrukturer
för skolutveckling som bygger på modern forskning.
Svensk skola har också varit utsatt för många
förändringar. Margareta Pålsson talar om att ideologin har fått styra skolan
och om att skolan översköljts av trender (SVD, 120915). Ja, så är det. Reformer har kommit och gått.
Gemensamt för alla är att de har kommit ”uppifrån” och att det vid alla
reformer har gått väldigt fort. Modern forskning kring organisation och
ledarskap talar istället om förändringsarbete som en process och om att skapa
en gemensam förståelse och om att skapa en kollektiv förståelse för
förändringsarbetet är en förutsättning för ett lyckat resultat. Forskningen
talar också om att förändring måste få ta tid och om att förändring bara ska
genomföras om det är absolut nödvändigt. Kanske vore det dags att politikerna i
högre grad stödde sina förändringsidéer på forskning istället för ideologi.
Kanske vore det också dags att tänka efter först och ändra sen. Då skulle inte
jag som skolledare behöva mötas av svaret ”det vet jag inte – det är inte
bestämt ännu”, när jag i viktiga frågeställningar kontaktar skolverket.
Kontroll och åter kontroll
Jag ser också i min
vardag som skolledare otroligt kompetenta lärare som arbetar hårt för att stötta
våra elever i sin utveckling. De har mycket goda ämneskunskaper, de brinner för
att eleverna ska nå så goda resultat som möjligt och de är hela tiden sugna på
utveckling. ”Det här verkar vara ett intressant pedagogiskt utvecklingsområde –
kan vi inte få prova det”, är en fråga jag ofta får från dessa engagerade och
kunniga lärare. Jag skulle vilja svara: ”Ja, visst – självklart”. I dag blir
svaret istället: Har du kontroll? Har du dokumenterat allt du gör och allt
eleverna gör? Är ni förberedda inför nationella provet? Har du registrerat
rätt? Har du kontroll på frånvaron? Har du koll på nya kursplanerna? Har du
koll på de nya betygskriterierna? Först när allt detta är gjort finns tid för
utveckling och nytänkande.
Debatten har under senare tid handlat mycket om de ökade kraven
på dokumentation i skolan och att det faktiskt har gått över styr. Det talas om
att lärare faktiskt drunknar i administrativt arbete! Den allra sista tiden har
signaler kommit om att vi faktiskt behöver lätta på den administrativa bördan. Det
ser vi verkligen fram emot!
Ännu en bidragande orsak till den negativa bilden av svensk
skola är lärarutbildningen. Resonemangen har i mångt och mycket handlat om hur
dålig den är och även här har förändringarna kommit ofta. Det känns i det här
sammanhanget bra att läsa att ”svensk lärarutbildning är bra” (SVD, 120502).
Den här artikeln bygger på en undersökning bland lärare som tog examen 2007
till 2009. En majoritet av de 18000 tillfrågade menar att utbildningen har gett
dem goda kunskaper och förutsättningar för läraryrket. Det måste vara så, eftersom jag ser så många exempel
på lärare som tillsammans med sina elever skapar nära på underverk. Jag besökte
i år våra elever på UF-mässan i Älvsjö och blev otroligt imponerad. Hårt slit
med affärsplaner, marknadsföring, bemötande och ekonomistudier hade lett dem
till att kunna presentera ett ”riktigt” företag. Våra nyanlända elever
imponerade också när de tillsammans med sina lärare digitalt och med språklig
skicklighet presenterade sina erfarenheter av hantverk.
Lita på oss!
Med exempel ur min vardag som skolledare har jag ovan
visat på att svensk skola är bra! Vi har som sagt duktiga elever,
kunniga och engagerade lärare och kompetenta och medvetna skolledare. Jag har
också talat om hur imponerade internationella skolledare är av svenska elever
och deras till tiden anpassade förmågor.
Frågan är då hur vi ska vända debatten kring svensk skola till att
handla om kvalitet och framgång istället för att handla om kris? För det första
måste rösten från oss som arbetar i skolan bli starkare. Vi måste mycket mer
intensivt berätta om allt som är bra i skolan och även förmedla den forskning
som ligger till grund för vårt arbete. Den forskning jag syftar på handlar
bland annat om modern hjärnforskning och inlärning och om en modern syn på
förmågor och kunskaper som behövs i ett framtida samhälle. För det andra måste
våra politiker, som ju i slutändan bestämmer om riktningen i svensk skola, ge
oss ett friutrymme att arbeta i. Det vore också bra om svensk skola styrdes av
modern forskning istället för av ideologi. Vi som arbetar i svensk skola har ansvaret
för elevernas utbildning och även för en del av deras fostran. För att klara
detta måste vi få arbeta i lugn och ro. Vi behöver utrymme till vårt
utvecklingsarbete, som det finns gott av kompetens till. Det vore bra om
politiker kunde inse sanningen att kon
inte blir fetare ju mer du mäter den! För det tredje menar jag att
skolinspektionens roll behöver ändras. Från en kontrollapparat
till en stödjande och utvecklande verksamhet. Istället för att i sin rapport ”Rektors ledarskap med
ansvar för den pedagogiska verksamheten” (nr 2012:1), tala om att ”Rektorn behöver analysera och fördjupa förståelsen för de olika hinder
som finns...” , vore det bra om inspektionen kunde finnas som ett stöd för
svensk skolas utvecklingsarbete och tillsammans med oss finna ännu mer
framgångsrika vägar att arbeta mot.
Så avslutningsvis. Lita på
oss! Svensk skola är bra! Vi som arbetar i skolan har kompetens! Vårt arbete
bygger på modern forskning – låt oss få frirummet att utbilda våra elever till
kompetenta och framgångsrika samhällsmedborgare!
Efter dess positiva tongångar och skönt framtidstro behövs fisk ur havet. Vad sägs om Gösfilé i vin och citronsås med färsk dillkokt potatis samt smörslungad gurka.
 |
| Häll i vitt gott, torrt vin och god, gärna hemlagad, fiskbuljong i en liten kastrull. Cesta eller riv i skalet av en citron. |
 |
| Gör i ordning en kastrull med färskpotatis lägg i salt, smör och dillstjälkar från ett knippe dill |
 |
| Ta fram gösfiléer och mal över lite vitpeppar och salt. |
 |
| Smörstek gösen, under tiden har du låtit buljong, grädde, creme fraiche, citronskal och vin puttrat ihop. Skala en färsk gurka och kärna ur med en sked, Skiva upp gurkan och lägg den i en smörad panna. Salta inte! Fräs gurkan lätt så att den just får lite färg. Vill du ha saffran i såsen går det bra. Annars satsa på citronsaft. |
 |
| Lägg upp potatis, gösen som du stekt i smör några minuter på var sida beroende på storlek. Smaka av såsen med salt och vitpeppar. Skeda upp såsen sedan den smörslungade gurkan. Sist färsk dill. |
 |
| Smaklig måltid önskar eder Uffe! |
 |
